Tradition att underbudgetera snöröjningen

Kung Bore håller på att släppa sitt ovanligt hårda grepp om landet. Köld- och snörekorden har duggat tätt den gångna vintern, med exceptionella påfrestningar på snösvängen. Dålig snöröjning har väckt många medborgares vrede och fyllt sjukhusens akutmottagningar med halkskadade. I Stockholm har det kommit omkring två meter snö, ungefär lika mycket som en normal vinter i Luleå – Luleå har dock inte haft särskilt mycket snö denna säsong.

Text: Jens Busch, frilansjournalist  Foto: Barbro Larson

LULEÅ

Plats för snöupplag  i detaljplan

Medan det varit extremt mycket snö – och kallt – i stora delar av landet, har Luleå haft en ganska normal snövinter. Ändå överskrids budgeten för vinterväghållning denna säsong.

–Det finns nog en tradition bland många kommuner att underbudgetera vintervägbudgeten. Vår budget ligger på 29 miljoner men vi brukar göra av med 34–35 miljoner, säger gatuchefen Göran Gabrielsson .

I Luleå har man på senare år börjat rita in plats för snöupplag när detaljplaner för nya bostadsområden görs upp.

– I småhusområden lämnar vi kvar snön så länge det går för att slippa transporter. I nya områden reserverar vi nu plats för lokala snöupplag på ett par hundra kubikmeter.

Snön inne i stan körs till ett upplag på 200 000 – 300 000 kubikmeter någon halvmil utanför stadskärnan.

Att dumpa snö i havet är inte aktuellt, det har inte gjorts sedan mitten av 1970-talet. Däremot har man börjat diskutera mindre lokala deponier på strandområden:

–Anledningen är att vi får mycket klagomål på snöupplag som ligger nära bostadsområden, säger Göran Gabrielsson.

Han tycker det är svårt att säga vad som är normal snömängd i Luleå:

–Det varierar så otroligt mycket. Allt mellan 140 och 250 millimeter i smält form är normalt, men dessutom varierar snövolymen enormt. Förra vintern hade vi extremt stora volymer eftersom det var kallt hela tiden så snön sjönk inte ihop. Då blev snötippen full och vi fick hitta andra ställen att lägga snön på.

I de medborgarenkäter som Luleå deltagit i har betyget för snöröjning och halkbekämpning på bostadsgator sjunkit på senare år.

–Det beror på att vi faktiskt sänkt standarden där för att lägga mer resurser på huvudgator och cykelvägar. Ändå får cykelvägarna lågt betyg, men det beror nog på att en cykel är så känslig för snö, modd och is.

Luleå

Invånare: Drygt 74 000.

Gatu- och vägnät: 60 mil + 3 mil isvägar.

Gång- och cykelbanor: 15 mil.

Snömängd 2010:

Budget för vinterväghållning: 29 Mkr.

Kostnad 2010: Cirka 35 Mkr. (473 kr/inv)

SKELLEFTEÅ

Varm sand i stället för salt

I Skellefteå snöade det 284 centimeter 2010. Och budgeten för vinterväghållning överskreds med drygt 12 miljoner kronor.

– 2010 var det snörikaste året på 22 år, och nu i början av 2011 har det också kommit ovanligt mycket snö. Tillsammans med kylan har det blivit väldigt stora volymer, säger Lars Pettersson, ansvarig för vinterväghållningen.

Skellefteå kommun, som till ytan är ungefär lika stort som Skåne, har en stor snödeponi en halvmil norr om staden, förutom några mindre lokala deponier – alla än redan överfulla. Samtidigt har gatukontoret effektiviserat bortforslingen av snö genom att ha återinfört snöslunga för att lasta snön på lastbilarna.

–Det gör att snön komprimeras så att det går ungefär 30 procent mer snö på varje lass, säger Hans Andersson, teknisk chef i kommunen.

Snöslungorna används också i småhusområden för att lägga snön längre åt sidan.

–I princip ”blåser” vi snön till tomtgränsen så att kör- och gångbanorna blir bredare.

Den sand som används är kross, 2–6 mm, som lagras vid plusgrader i en sandsilo i ett bergrum. Därför behövs inget salt i sanden, som annars kan frysa till klumpar. Den varma sanden fryser fast i isen på vägarna och blåser inte bort lika lätt. Dessutom använder man åter väghyvlar i större utsträckning, vilket också gör att halksanden får bättre fäste.

Skellefteå

Invånare: Nära 36 000 i staden, totalt nära 72 000 i kommunen.

Gatunät: 40 mil

Gång- och cykelbanor: 10 mil

Vägar utanför tätorten: 100 mil

Snömängd 2010: 284 cm

Budget för vinterväghållning av gatunätet 2010: 17,8 Mkr

Kostnad 2010: 30 Mkr. (417 kr/inv)

STOCKHOLM

Bevakade snötippar

I Stockholm har det denna vinter fallit omkring två meter snö. Dessutom har den ihållande kylan gjort att snötäcket byggts på allt mer. Mera normala vintrar följs snöväder ganska ofta av blidväder.

Det här har gjort att kostnaderna för snöröjning förra året blev 260 miljoner, i stället för budgeterade 155. Och början på 2011 har också bjudit på mycket snö.

För att kunna få undan all snö har Stockholms stad fått dispens att tippa snö i både Mälaren och saltsjön.

–Vi hade dispens för 800 000 kubikmeter denna säsong, det motsvarar ungefär tre Globen! Men vi är på väg att slå i taket så vi fick tillstånd för ytterligare 200 000 kubikmeter, berättar stadsmiljöchefen Ted Ell.

De platser där snö tippas i sjön är bemannade eller stängda med bommar för att hindra obehörig tippning från andra kommuner, något som tidigare förekommit.

Förutom sjötippningen har 550 000 kubikmeter lagts på 25 markdeponier i ytterområdena.

I innerstan finns inget utrymme för den undanröjda snön.

–Och det blir inte lättare av att det står 40 000 bilar parkerade på gatorna. Vi skulle gärna se att man planerade nya bostadsområden så att det åtminstone finns plats att ploga undan snön. Det är ju också så att all snö som skottas ner från hustaken till slut hamnar på gatorna, säger Ted Ell.

Högst prioritet har huvudgator och bussgator, och gångvägar kring knutpunkterna för kollektivtrafiken, medan bostadsgator har lägre prioritet.

Stockholm

Invånare: Nära 850 000.

Gatunät: 156 mil.

Cykelbanor:

Snömängd 2010/2011: Omkring 200 cm.

Budget för vinterväghållning 2010: 155 Mkr.

Kostnad 2010: 260 Mkr. (305 kr/inv)

MALMÖ

Tre prioriteringsnivåer

Även Malmö fick sin beskärda del av snön denna vinter.

–Jämfört med de senaste 10 åren har det varit extremt på tre sätt i vinter, det har kommit mycket snö, den kom på kort tid och den har legat kvar länge, säger Erik Larsson, ansvarig för snöröjning på gatukontoret.

Den normala beredskapen för vinterväghållningen i Malmö drar igång med en jourgrupp den 1 november och handlar främst om halkbekämpning. Denna vinter blev det i stället snömängderna som ställde till problem.

–Det tog tid att få tag i entreprenörer med maskiner, eftersom alla kommuner runt omkring också behövde resurserna, säger Erik Larsson.

Malmö har tre prioriteringsnivåer. Högst prioritet har bland annat huvudgator, kollektivtrafikgator och cykelbanor. Därefter kommer större bostadsgator och sist bland annat villagator.

Snön tippas på 16 platser utanför city, bland annat på strandområden utefter Öresund.

–Det blir ganska långa transporter och det tar förstås tid att få bort all snö när det kommer mycket på kort tid, säger Erik Larsson.

Att ansöka om dispens för att tippa snö i Öresund har inte varit aktuellt.

Malmö

Invånare: Nyligen firat att det blivit 300 000 Malmöbor

Gatunät: ca 92 mil

Cykelbanor: ca 43 mil

Snömängd 2010/2011:       Eller 2010:

Budget för vinterväghållning: 22 Mkr

Kostnad 2010/2011:           Eller 2010:

I stadskärnorna måste snön fraktas bort direkt, samtidigt som många snödeponier blivit överfulla. Ett 20-tal kommuner och företag har begärt dispens hos Naturvårdsverket för att få dumpa snö i sjöar eller havet. I två fall har Naturvårdsverket avslagit ansökan.

Kommuner och bolag som denna säsong ansökt hos Naturvårdsverket om att få tippa snö i sjö, hav eller vattendrag. Oxelösund och Ludvika har fått avslag, Ludvika har överklagat beslutet.

Haninge

Helsingborgs hamn

Husums fabrik

Karlshamn

Lidingö

Ludvika

Nynäshamn

Oskarshamns hamn

Oxelösund

Simrishamn

Skandia Container

SL Bällsta

Stena Line

Stockholm

Stockholms hamn

Taxinge

Vaxholm

Vänersborg

Västervik

Hur mycket är översiktsplanen värd?

Malmö stad riskerar att inte få förvärvstillstånd för ett viktigt markköp. Hittills har Jordbruksverket sagt nej och Förvaltningsrätten ja. Nu ligger ärendet hos Kammarrätten. Ytterst handlar det om digniteten hos en gällande översiktsplan.

Av Bitte Nord, frilansjournalist

Frågan som ställs på sin spets i rättsprocessen är om en politiskt beslutad översiktplan är överordnad utred­ningsförslag framtagna av kommunala förvaltningar och därmed ska ligga till grund för prövningen av ansökan om förvärvs­tillstånd.

2008 köpte Malmö stad gården Solnäs med 48 hektar jordbruksmark i Västra Klagstorp söder om stadsbebyggelsen. Markköpet motiverades bland annat med att en påtänkt framtida satsning på spårbunden trafik skulle kunna komma att beröra jordbruksmarken. Ett annat alternativ som hägrade för kommunen var att ha marken som bytesobjekt.

I den tio år gamla översiktsplanen för Malmö är det aktuella området redovisat som jordbrukslandskap. I en uppdaterad version, beslutad 2006, pekas området fortfarande ut som jordbrukslandskap. Men den omarbetade planen tar även upp några olika tänkbara alternativa ”reservat” för en framtida spårförbindelse mellan Malmö och Vellinge-Skanör-Falsterbo.

I en senare utredning om Malmös bebyggelseutveckling samt en särskild kollektivtrafikutredning berör ett par av de ingående förslagen till spårdragning den aktuella jordbruksfastigheten eller dess närområde. Dock redovisas inget förslag som mer intressant än något annat. Tvärtom uttrycks det tydligt att förslagen ska uppfattas som enbart diskussionsunderlag.

”Saknar tydlighet och tyngd”

Sammantagna täcker utredningsalternativen in hela det område som översiktsplanen redovisar som odlingslandskap. Mot det skjuter Jordbruksverket in sin kritik i överklagandet till Kammarrätten. Pekande på det faktum att hela området berörs av tänkbara spårdragningar hävdar Jordbruksverket att underlaget i ansökan om förvärvstillstånd saknar tillräcklig tydlighet och tyngd samt att syftet med förvärvet står i strid med översiktsplanen. Kommunen kan inte styrka att den har behov av just gården Solnäs.

Ett förvärvstillstånd givet med de här förutsättningarna kan få orimliga och oönskade konsekvenser, säger Jordbruksverket.

– Det blir fritt fram för kommunen att förvärva jordbruksfastigheter i hela södra delen av Malmö kommun. Detta kan även komma att påverka andra aktörer på fastighetsmarknaden i området.

I samband med Malmös köp av Solnäs har ett par fastighetsbolag köpt upp några grannfastigheter sannolikt i förväntan om att en exploatering förr eller senare kommer till stånd i området. De privata aktörerna i de här fallen har hittills inte beviljats förvärvstillstånd och de har avstått från möjligheten att överklaga vidare, sannolikt i avvaktan på ett eventuellt klartecken för Malmös köp.

Lennart Gert på Jordbruksverket anser att ett förvärvstillstånd för Malmö kommun kommer att påverka jordbruket och jordbruksföretagens möjligheter att utvecklas och överleva negativt.

Svårt vara jordbrukare

-Det blir svårt och osäkert att vara jordbrukare i området eftersom de kommunala förvaltningarnas utredningar täcker in hela det område som i översiktsplanen angetts som odlingslandskap med olika exploateringsalternativ. De utredningarna har heller inte, enligt verkets uppfattning, beaktat hushållandet med åkermarken, en i området och i kommunen ändlig re­surs av även nationellt sett hög kvalitet

För Malmös byggkommunalråd, Anders Rubin, är fortsättningen given.

-Om kammarrätten går på Jordbruksverkets linje måste vi ta ärendet till högsta instans. Principiellt är Solnäsärendet oerhört viktigt. Utgången av det kan vara avgörande för vår och andra kommuners möjligheter att ha en god framförhållning i den långsiktiga planeringen.

Anders Rubin drar en parallell med bygget av Öresundsbron till vilken Malmö köpte och avsatte mark redan på 1940-och 50-talen. Endast ett fåtal byggnader stod i vägen när bron långt senare började projekteras. På den danska sidan hade man inte haft samma framförhållning och det fick till följd att hela villaområden måste rivas för att ge plats för brofäste och anslutningar.

– Det besynnerliga med Solnäsärendet är att vi kunde ha valt att utnyttja förköpsrätten, då hade förvärvstillståndet beviljats. Nu gjorde vi inte det utan agerade som vilken aktör på fastighetsmarknaden som helst, vilket var syftet med avskaffandet av förköpsrätten, och hamnar i den här problematiken.

Text: Bitte Nord

/Faktaruta 1/

De kommunala förvärven prövas enligt 8 § jordförvärvslagen (1979:230) och övriga juridiska personers förvärv enligt 6 §.

6 § En juridisk person får lämnas förvärvstillstånd, om

1. förvärvaren avstår, kan antas komma att avstå eller under de fem närmast föregående åren har avstått lantbruksegendom som i fråga om produktionsförmåga ungefär motsvarar den egendom som avses med förvärvet, och

2. avståendet sker, kan antas komma att ske eller har skett till

a) en fysisk person, eller

b) staten för naturvårdsändamål.

Utöver vad som sägs i första stycket får en juridisk person lämnas förvärvstillstånd, om

1. egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk,

2. förvärvet huvudsakligen avser skogsmark och förvärvaren på orten bedriver sådan industriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs,

3. förvärvet sker från annan juridisk person än dödsbo, eller

4. det annars finns särskilda skäl. Lag (2005:423).

8 § Kommun får inte vägras tillstånd till förvärv av sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen till någon del krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

/Faktaruta 2/

Priset på jordbruksmark i sydvästra Skåne når ständigt nya toppnoteringar.  Prisutvecklingen under senare år överstiger vida annan prisutveckling. Malmö betalade 21,5 miljoner för Solnäs. Bortser man från värdet av gårdens byggnader från senare delen av 1800-talet, blir priset per hektar nästan 450 000 kronor. Enligt Länsstyrelsen Skåne är det mer än en halv gång så mycket som genomsnittspriset vid s k marginalförvärv ( kompletteringsköp av mindre areal) Beroende på  läge, storlek och syftet med förvärvet kan dock hektarpriset mångdubblas. Ett exempel på det är den lilla jordbruksfastighet i grannkommunen Burlöv, som under 2010 såldes för närmare fyra miljoner kronor per hektar.

/Faktaruta 3/

Kampen om åkermarken är hård. Under åren 1962-2000 bebyggdes eller exploaterades på andra sätt 13 250 ha av Skånes åkermark i klass 8-10 ( 350 ha om året).

Utbyggnaden fortsatte under inledningen av 2000-talet och i de kommunala översiktsplanerna fanns under 2006 planer på exploatering av ytterligare över 4 000 ha av den bästa jorden, dessutom tillkommer exploateringsmark för större vägbyggen som inte ingår i översiktsplanerna.

Kumla Sjöpark – en satsning för framtiden

Kumlas nya stadspark är i själva verket en stor sjöpark på 15 ha. Den är ett uttryck för idén att använda ”gröna” byggstenar i det långsiktiga  stadsutvecklingsarbetet. Om 20 år, då parken är helt färdig, räknar man med att skörda de verkligt stora frukterna.

Av Titti Olsson

Detta innebär att man också fattat ett medvetet beslut att ta ansvar för en långsiktig och kontinuerlig utveckling – det ligger ju i själva begreppet att anlägga en stadspark.

Planeringen har också varit lång. Thage Arvidsson har sedan 1980-talet varit dri­vande, först som kommundirektör i 25 år, idag som vd för Kumla Fastigheter AB. Kumla Fastigheter har bekostat den första etappen av parkbygget – att anlägga en stor sjö – som kostat 25 miljoner kronor. Thage Arvidsson är övertygad om att en satsning på ett nytt parkområde är det som gynnar näringslivet allra mest i Kumla.

– Om vi vill att Kumla ska växa måste vi också kunna erbjuda medborgarna någonting mer än god vård, skola och omsorg. Man måste också kunna leva gott i staden och då är en stadspark det bästa man kan ge. Kultur och grönska tar lång tid att arbeta med, vi har slitit och jobbat under lång tid för att få till detta. Vi kan nog redan idag se att satsningen gynnar kommunens utveckling, men om tjugo år, när parken är helt klar, då kan Kumla verkligen skörda frukterna, säger han.

Tanken på en ny stadspark har alltså fun­nits i ett par decennier och den 22 augusti kunde staden inviga den första etappen i sin stora satsning. Då var den nya sjön färdig, ett arbete som påbörjades så sent som i december 2009.

Långt till vatten

Vatten har alltid ingått som ett självklart element i människans trädgårdar. Finns inte vattnet där blir saknaden stor. Det vet man i Kumla. Där är det nämligen långt till vatten. Staden är belägen på den bördiga Närkeslätten och omgiven av åkrar och barrskog. Redan för 75 år sedan ville man ha en sjö och lät därför gräva och anlägga Djupadalsjön i stadens utkant. ”Di sjösjuka municipalarna” sades det lätt ironiskt om Kumlaborna vid invigningen. Runt sjön växte sedan en finpark upp.

– Det vi inte har, det längtar vi allra mest efter. Vatten är ett sinnligt element, det har en starkt andlig dimension och det tror jag att människor idag behöver, säger Edit Ugrai, stadsträdgårdsmästare i Kumla.

Den nya sjön är 3,2 hektar stor – cirka fyra­hundra meter lång och hundra meter bred – och innehåller en oval ö som för tankarna till en liten båt som seglat in och strandat i sjön. En bro förbinder de båda sjösidorna med varandra. Sjön är fyra gånger så stor som Djupadalsjön och kantad med flera olika, karaktärsfyllda platser för möten och umgänge. Till synes nyss uppstigen ur vattnet, och med vinden i håret, reser sig vid ena brofästet den sju meter höga statyn Skönhet av Richard Brixell.

Vill växa

Kumla med sina drygt 20 000 invånare blev stad så sent som 1942. Staden ligger i en växande region med ett strategiskt läge i förhållande till Örebro. Kumla är en inflyttningskommun med en befolknings­ökning på ett par hundra personer per år. Det är för en kommun av Kumlas storlek en kraftig tillväxt. Målet är att ha 25 000 invånare år 2025.

Att staden kan erbjuda goda livsmiljöer kan vara det som slutligen avgör var en ung familj väljer att slå sig ner, menar Thage Arvidsson. En liten ort nära en större och mer attraktiv riskerar alltid att bara bli en ort där nyinflyttade människor bor men egentligen inte lever sina liv, påpekar Edit Ugrai.

– För att känna sig riktigt hemma behövs någonting speciellt att vara stolt över och som man gärna vill berätta om och visa för andra. Vi vill i Kumla förstärka vår karaktär av småstad och kunna vara en god uppväxtmiljö för barn och därmed också bli attraktiv för deras föräldrar, säger hon och tillägger:

– Stadslivet i Kumla behöver samtidigt utvecklas och förstärkas. En stads liv handlar ju om handel, en stadskärnas hela existens är beroende av kommers. Vi är medvetna om att vi inte kan konkurrera vare sig med Örebro eller med det stora köpcentrumet mellan de båda städerna. Det är heller inte vår ambition. Det ska snarare vara ett komplement.

Ny identitet

Kumla vill helt enkelt få en ny identitet genom att bland annat utveckla en grön karaktär till någonting som Kumlaborna är stolta över och som låter tala om sig.

Kumla Sjöpark växer alltså ihop med den nuvarande Djupadalsparken. I den stora parken ska det så småningom, förutom det alldeles nya badhuset som just byggs intill det befintliga utomhusbadet, också finnas ett orangeri och växthus, tematrädgårdar, en damm med bäckfåra och vattentrappa, tematrädgårdar runt en öppen gräsoval och en camping med stugor.

I parken införlivas dessutom det befintliga reningsverkets rotzonsanläggning. Det blir alltså en park med såväl starkt sociala som pedagogiska inslag. Där finns också ytor som inte är låsta till specifika funktioner. Kumlaborna kan själva ta dem i besittning och fylla dem med innehåll.

Plats för lek

Även skog är en bristvara på Närkeslätten. Inom Sjöparksområdet finns en mindre skog med tallar som bildar en pelarsal. Här ska stadens nya lekplats smygas in, berättar Edit Ugrai.

Tillsammans med landskapsarkitekt Hanna Lind har hon tagit fram ett program som visar hur viktig lekplatsen som central punkt är tänkt att vara i Kumla. I pro­grammet beskriver de staden och dess utomhusmiljöer som en väv av platser, som alla var och en bidrar till att forma bilden av Kumla. Anlagda lekplatser är knutpunkter och noder i en sådan väv, som erbjuder möjligheten att forma en positiv bild av sin barndom och ungdom i staden.

Ambitionen för den nya platsen för lek är att skapa ett centrum i stadsväven. Den nya lekplatsen ska vara någonting annat än de konventionella lekplatser vi är vana vid. Här ska en plats för lek skapas som ska tilltala både stora och små.

– Lek, möten, utmaningar och upplevel­ser formar bilden av barndomens landskap och blir till positiva minnen att bära med sig genom livet, säger Edit Ugrai.

Etapp för etapp

Edit Ugrai, som är ansvarig för att hålla samman detaljplaneringen och förse parken med ett rikt innehåll, anställdes som stads­trädgårdsmästare i och med parksatsningen år 2008. Hon har en budget på mellan en och två miljoner kronor årligen att röra sig med. Thage Arvidsson anser att det är bra att man kan ta etapp för etapp.

– När det blir dags för stora investeringar, som bäckfåran och vattentrappan, får vi skjuta till mer pengar från Kumla Fastig­heter, säger han.

Kumla Sjöpark blir ett kitt som binder samman staden rent fysiskt – precis som Central Park på Manhattan i New York. Kommunen formade visionen om en sådan park. Den ursprungliga idén vidareutveck­lades och den första planen för parken är gjord av landskapsarkitekt Sture Koinberg. Denna fullföljdes och slutprojekterades i huvudsak av landskapsarkitekt Rolf Pet­tersson, WSP Konsult samt kommunens arkitekt Per Flodström.

Platser för möten

Stadens invånare kommer att finna ett rikt utbud av attraktiva mötesplatser runt sjön – här finns en stor amfiteater med murar av svart tegel som fungerar som bullerskydd mot trafiken på Östra leden som passerar alldeles intill. Här finns möjlighet till scenframträdande men framför allt är det en plats att vistas på, med kvällssol och vattenspegeln i blickfånget.

I norr finns en generös trappa i svensk granit, här finns breda trädäck och en solig sandstrand. Sjön som på det djupaste stället mäter 2,70 meter får sitt rena vatten från åsen. Den är inte klassad som badsjö men har redan under byggskedet lockat till bad. Vid den sluttande och grunda sandstranden kan den däremot användas av lekande barn. Runt hela sjön löper en 1,2 km lång gång- och cykelväg.

Kumla är beläget på en ås, som skär av par­ken från staden och tillgängligheten återstår att lösa. Parken ligger i en dalgång som aldrig varit aktuell för bostadsbebyggelse utan lämpar sig väl som grönområde. Den vilar på gammal sjöbotten, och under den nya sjön finns ett mäktigt lager av blålera så området är ordentligt pålat och spontat till exempel runt ön. Grundvattenytans nivå ligger drygt en meter över sjöns vattenyta (så kallad artesiskt tryck). Ur åsen får vid behov pumpas sammanlagt tretton liter vatten i sekunden. Vid högvatten breddas sjön och leds vidare till Kumlaån på andra sidan östra leden.

– En grundlig miljökonsekvensanalys ligger till grund för den miljödom som med­delats av miljödomstolen. Den garanterar att grundvattnet inte påverkas, påpekar Göran Fagerström som varit projektledare för etappen.

Kinkiga växter

Vad växer då i blålera? Inte särskilt mycket. I september för ett år sedan var det mest åkertistel.

– Vi stod inför valet att köra hit bättre matjord men arealen är alltför stor så beslutet blev att utgå från det som finns på platsen i första hand, det vill säga torr­skorpelera och befintlig matjord, berättar Edit Ugrai.

Jord har köpts in till trädgroparna och till de planteringar som kommer att ha ka­raktären av prydnadsplanteringar. Nu ska man lägga grunden för en stomme av träd och buskar som fördrar lera och en totalt öppen yta utan någon högre vegetation.

– Vi söker pionjärerna som med åren ska bilda ett mer gynnsamt mikroklimat och bana väg för ett mer ”exklusivt” men kinkigt växtmaterial.

Hittills finns fem träd i parken. Vid invig­ningen planterades fyra kärrekar (Quercus palustris) och en grå valnöt (Juglans cineria fk Örebro) som var en gåva från Örebro kommun genom stadsträdgårdsmästare Lars-Erik Krafve.

– Vår förhoppning är att en listan över ”fådda träd” ska kunna växa med åren, säger Edit Ugrai.

Park i ljus

Flera av målpunkterna i parken är planerad att utformas med en fängslande ljussätt­ning som gör parken attraktiv året runt och under dygnets alla timmar. Man har därför varit noga med att förbereda elinstal­lationerna redan från start, bland annat vid amfiteatern och ön.

– Det är förträffligt att få en så stor park så centralt i Kumla säger stadsarkitekt Kurt Larsson, som även han planerat och deltagit i utvecklingen av projektet under ett par decennier.

– Vi saknar gröna ytor i dag i centrum. Sjöparken blir en stadspark på gångav­stånd för Kumlaborna. Den är en värdefull tillgång för hela kommunen och viktig att kunna hänvisa till när staden kommer att förtätas i de centrala delarna.

Gröna förtecken

Kurt Larsson berättar om de framtida planerna som innebär en fortsättning med nya grönområden både i norr och öster som kan länkas samman med parken. Norr om reningsverket finns till exempel ett grön­område, där kommunen planerar för nya koloniträdgårdar och nya dammar. Genom att låta nya områden följa det låglänta land­skapet utmed Kumlaån i nordsydlig riktning skapas ett nytt grönblått naturparksområde även på östra sidan om ån.

– Där finns redan en ridanläggning med ridhus, där man kommer att anlägga en ny bana för islandshästar. Nya aktiviteter kommer alltså att utvecklas. Och det är där Kumla ska växa med det nya bostadsområde som finns med i den nya översiktsplanen, säger Kurt Larsson.

Den etappen i Kumlas satsning på att ut­vecklas med gröna förtecken lämnar dock stadsarkitekten, stadsträdgårdsmästaren och fastighetsbolagets vd med varm hand över till nästa generation att förvalta och förädla vidare.

Titti Olsson är informatör vid SLU Movium. Artiklen har tidigare publicerats i Moviums n nyhetsbrev och i Kumla kommuns informationsblad.