20 okt Få kommuner har tagit ett helhetsgrepp på VA-frågorna
Investeringar i VA som kommunerna måste göra de närmast 10-20 åren handlar om mångmiljardbelopp och inför dessa beslut behövs bra beslutsunderlag. Vi tror att den merkostnad som en VA-planering medför snabbt tjänas in och att de kommuner som arbetar proaktivt och med ett helhetsgrepp kommer ha en lägre framtida VA-taxa och bättre status för VA-frågan i den fysiska planeringen än de som väljer att stå kvar vid sargen och se på.
Av Anna Norström, Åsa Erlandsson och Jane Hjelmqvist
Kommunernas arbete med Vattendirektivet samt utbrotten av magsjuka i Östersund och Skellefteå har skapat ett ökat intresse för dricksvattenskydd och VA-frågor. Få kommuner har dock tagit ett helhetsgrepp på VA-frågorna. Arbetet sker ofta kortsiktigt och i ”stuprör”, inte som en gemensam angelägenhet för kommunens olika förvaltningar och nämnder. Detta leder till ökade kostnader jämfört med om man satsar på ett förvaltningsövergripande och strategiskt underbyggt arbete. Det är mycket billigare att göra tidiga strategiska vägval än att i efterhand tvingas bygga ut befintlig icke ändamålsenlig och oönskad infrastruktur.
I många fall lämnas problem i omvandlingsområden och åtgärdandet av tusentals undermåliga små avlopp till den lokala miljönämnden utan stöd och samordning inom kommunen. Om kommunerna inte löser åtgärdandet av avlopp i bebyggelsegrupper väntar troligtvis förelägganden utifrån 6 § i Vattentjänstlagen. En ökad takt av sådana förelägganden har vi sett sedan den nya Lagen om Allmänna Vattentjänster trädde i kraft 2007.
Utsläpp av orenat avloppsvatten kan leda till stora problem för dricksvattentäkter och dricksvattenförsörjningen. Framförallt kommunernas miljökontor arbetar för att VA bör få högre prioritet i den kommunala planeringen. Då många av de små avloppen finns inom omvandlingsområden borde detta även vara en högaktuell fråga för planerare och VA-huvudmän. Så, varför är intresset för arbetet med dåligt dricksvatten och undermåliga små avlopp svagt hos många förtroendevalda och tjänstemän i kommunen?
Ett svar är att de små avloppen ännu inte är en del av VA-kollektivet. Utbyggnad i dessa områden är ofta komplicerad och kostsam. I takt med omvandling, blir många områden som tidigare inte varit aktuella för planläggning prioriterade. De påverkar därmed kommunens utveckling samt den fysiska planeringen. Med en långsiktig strategisk planering för VA i hela kommunen undviker man många av de svårigheter och kostnader som är förknippade med att hantera VA-problemområden först när de är akuta.
Det är i huvudsak tre lagstiftningar som kommunen använder för VA-planeringen: Plan- och Bygglagen (PBL), Lagen om Allmänna Vattentjänster (LAV) och Miljöbalken (MB). I korthet gäller att:
- Utifrån PBL kan man styra VA framför allt i samband med detaljplanering, men det löser bara en del av VA-försörjningen utanför befintligt verksamhetsområde för VA.
- Utifrån LAV har kommunen ansvar att lösa VA i ett större sammanhang om behov finns. Idag används LAV i huvudsak i samband med utveckling av kommunens befintliga VA-system och utbyggnad av VA i nya områden.
- MB är inte ”planerande” men kan användas för att ställa krav på fungerande VA. Den styr inte hur VA-försörjningen organiseras men prövar om en VA-lösning uppfyller ställda krav.
Tillsammans ger dessa lagar kommunen möjlighet att styra VA-utvecklingen. Kommunen har rådighet över planeringen, över den tekniska infrastrukturen, är tillsynsmyndighet, sätter taxor och har möjlighet att informera och kommunicera med alla berörda aktörer. För att få till stånd en fungerande VA-planering krävs förvaltningsövergripande utvecklingsarbete. Detta kräver i sin tur nytänkande vad gäller organisation och arbetssätt, en tydlig ansvarsfördelning och att resurser skjuts till från kommunledningen. En bra VA-planering skapar inte sig själv utan behöver tydligt beställas och prioriteras på högsta nivå i kommunen.
Vi vill att:
- Kommunernas politiska ledning ger tydliga uppdrag om att plan, miljö och VA tillsammans ska utveckla en fungerande VA-planering som grund för översikts- och detaljplanering.
- Plansidan och VA är drivande i arbetet, samt att de tillsammans tar ansvaret för kommunens VA-planering.
- Ett regionalt och nationellt erfarenhetsutbyte etableras, framför allt mellan kommuner och mellan kommuner och länsstyrelser.
Beroende på kommuners olika förutsättningar kommer VA-planeringen att behöva se olika ut i olika kommuner. Hur man väljer att arbeta och vilka styrdokument och planer som tas fram löser kommunen bäst själv. Till stöd finns värdefulla erfarenheter ute i landet hos kommuner som ligger i framkant. Ett sätt att ta tillvara denna kunskapsbank är att skapa gemensamma mötesplatser inom och utanför kommunen i syfte att underlätta arbetet och driva processen framåt.
En sådan mötesplats är seminariet ’VA-planering – en utmaning för kommunerna’ som arrangeras under den nationella konferensen Vatten Avlopp Kretslopp i Uppsala 22-23 mars 2012. Under en hel dag diskuterar vi dessa frågor och presenterar exempel på vad kommunen kan och bör göra. Det är en utmaning att nå och involvera fler planerare och tekniska förvaltningar i VA-planeringen. Ni är viktiga och utan er haltar det förvaltningsövergripande arbetet. Välkomna till Uppsala i mars 2012!
Anna Norström, Ecoloop, är projektledare Nationella Konferensen Vatten Avlopp Kretslopp 2012. Åsa Erlandsson, Ecoloop, och Jane Hjelmqvist, CIT Urban Water, är ansvariga för seminarium om VA-planering den 23 mars.