15 apr Ljusmästare Johan Moritz bästa tips
Att ljussätta det offentliga rummet är ett roligt och förhållandevis billigt sätt att göra om en stad. Några välplacerade ljuspunkter kan förändra en plats fullständigt. Men man måste ha mod och budgetera för att experimentera.
Så beskriver Johan Moritz sitt jobb. Hans arbete med att ljussätta Malmö har gjort staden känd även utanför Sveriges gränser, men det har varit en lång läroprocess för alla involverade. Det hela började för 30 år sedan när dåvarande stadsträdgårdsmästaren och landskapsarkitekten hade visioner om att ljussätta för att skapa stämning och inte bara för funktion. Efter några års experimenterande insåg de att ljussättning var en helt egen disciplin och anställde Johan som sedan tidigare anlitats för att göra ljusinstallationer. (De som besökt Malmö har säkert sett ljussättningen utanför Stadsbiblioteket exempelvis). I och med det blev Johan världens förste stadsanställda ljussättare och tillsammans satte gruppen igång med att förändra Malmös ljusmiljö radikalt.
Ekonomi, energi och estetik
Förutom en gymnasieingenjörsutbildning är Johan självlärd. Att hans pappa var inredningsarkitekt och Johan själv musiker har säkert bidragit till hans sätt att använda ljuset för att skapa rytm och rumslig uppfattning. Objekt, kanter, linjer och ytor lyfts fram eller döljs genom att belysas eller lämnas i mörker. Mörker används som pauser och den rumsliga uppfattningen förstärks genom ljus i olika höjder, färger och vinklar. Innan han började på Malmö Stad arbetade han med att ljussätta konserter och andra evenemang. Förra gången Malmö stod värd för Eurovision var Johan med och ljussatte. Mycket erfarenhet fick han av sitt arbete på nöjespalatset Slagthuset. Där rummen inte kan förändras fysiskt kan ljussättningen förändra rummens karaktär så att det passar de olika evenemangen.
Likheterna mellan att å ena sidan belysa rum och scen och å andra sidan gata och torg är många, men den stora skillnaden är att människor i gatumiljö närmar sig en plats från alla olika håll. Det krävs hårfina justeringar för att undvika bländning och andra problem. Ljussättning av det offentliga rummet är också en balans mellan social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Kan man nå en punkt där allt detta kommer samman? Var börjar man? Med det estetiska, säger Johan. Får man det rätt följer mycket av energi- och ekonomibesparing automatiskt. Uppdraget är att ge invånarna en bramiljö utifrån det sätt som vi nuförtiden använder staden. Hälften av tiden vi rör oss i staden är det mörkt. Hur man uppfattar en plats i dagsljus blir markant annorlunda i mörker. Det är en vanlig missuppfattning att man kan bygga först och ljussätta efteråt men då har man redan skapat problem som det blir svårt och dyrt att försöka lösa med belysning.
Johan säger att hans jobb är att skapa en känsla av trygghet och att spara energi. Det är inte en motsättning. Han lägger nämligen inte bara till, han tar bort belysning. Ett vanligt misstag är att man tar i för mycket, tycker han. Måste marken på lekplatsen bada i strålkastarljus? Kan man istället belysa punkter och objekt med olika höjd och färg. Det ger tillräcklig belysning med färre lampor i en annan ljusstyrka vilket sparar både energi och pengar och samtidigt skapas en rumslig uppfattning av platsen. Man kan välja att belysa befintliga objekt som skulpturer, växter, vatten eller lekplatser. Man kan också placera ut ett objekt att belysa. Ett känt exempel på detta i Malmö är ”Jesus-parken” som den kallas i folkmun. På dagen är det en liten grön trekant av gräs omgärdat av buskage mellan hus och gångbanor. På kvällen förvandlades den förut till ett stort mörker som man undvek att ens passera. Genom att placera ut ett stenblock i mitten som belyses från alla håll med ett fluorescerande ljus som reflekteras i stenen, lyckades man förändra känslan. Nu är platsen både lagom upplyst för att man ska se vad och vem som befinner sig där och dessutom är platsen inbjudande i ett mjukt, lite sagolikt ljus.
Våga prova. Våga fråga.
Mycket av det Johan och hans medarbetare gör kräver erfarenhet och det har de skaffat sig genom att ständigt experimentera. Johan ägnade mycket tid i början till att lära sig allt det tekniska så att han utfrån den kunskapen kunde bli fri att skapa. Han råder alla inköpare att lära sig så mycket de kan och bli kritiska konsumenter. Man får inte bättre produkter än man beställer. Var skeptiska till nyheter och försök sätta er in i en produkts hela livscykel. Stirra er inte blinda på watt-tal och inköpspriser, utgå från vilken upplevelse ljuset ger och hur mycket ni får ut av produkten. I Malmö tar man reda på allt detta i en 3 kilometer lång testanläggning. Alla produkter testas och utvärderas innan man köper in något och det har resulterat i att de stora producenterna nu frågar Malmö vad de vill ha och behöver istället för tvärtom.
Det krävs en smula pengar för att göra märkbara förändringar. Tillräckligt för att göra förändringen – och så lika mycket till för att återställa om det blir fel. Satsar man hela budgeten på ett enormt projekt som inte fungerar, har man istället skapat ett nytt problem som man inte har råd att fixa på många år. I Malmö gör man återkommande trygghets- och energimätningar och förändringarna följs upp av nya mätningar. Våga prova. Det är svårt att fråga folk vad de vill ha. Ett av Malmöbornas mest uppskattade arrangemang är by Light som hålls i olika stadsdelar varje gång. För Johan och kollegorna fungerar ljusfestivalen som en fullskalemodell för att testa nya idéer: närvarobelysning av gång-, och cykelbanor, färgtemperatur som hjälpmedel för att förstärka uppfattningen av trafiksignaler och allt vad det kan vara. Och genom festivalen får de också en möjlighet att höra hur folk upplever förändringarna.
Ljussättningen av Malmö är en läroprocess och ett samarbete mellan ljusdesignern, stadsträdgårdsmästare och landskapsarkitekt i dialog med gatukontoret, drift-, och trafikenheterna, sociala myndigheter, polis, förenings- och näringsliv. Är det inte en byråkratisk mardröm? Nej, säger Johan. Det är en uppförsbacke och ett stort pedagogiskt arbete men numera råder det en helt annan syn på ljussättning av det offentliga rummet än när han började. Idag finns det också mer kunskap och utbyte av idéer. Men en sak är densamma som förr, Johan Moritz tycker fortfarande att han har världens bästa jobb!
Tips på informationskällor:
- Lighting Research Center www.lrc.rpi.edu
- Energimyndigheten.se
- Kemikalieinspektionen
- Naturvårdsverket
- Greenpeace
- Naturskyddsföreningen
- Swedwatch
- University of California at Irvine, Department of Population, Health and Disease Prevention (Oladale Ogunseitan et al)
- Kontakta också gärna Johan Moritz och hans kollegor på Malmö Stad
Att tänka på kring nyare belysning
En LED-lampa beräknas spara upp till 90 procent av energin och ha 50 gånger längre livslängd än glödlampor men det är en markant skillnad mellan låg-, och högprislampor. Drivdonen till LED-belysning har lägre livslängd än själva lampan. I dagens LED ingår kemikalier och tungmetaller: bland annat bly, nickel och spår av arsenik. I en studie utförd av University of California at Irvin (UCI) framkom att lågintensiva röda LED innehåller 8 gånger mer bly än tillåtet och studien rekommenderar att man undviker inandning och hudkontakt med en trasig lampa.
Upp till 95 procent av en LED-lampa kan återvinnas och när nu alltfler av världens städer övergår till LED är det viktigt att den processen är kontrollerad. Enligt Baselkonventionen (ratificerad av alla nationer utom USA, Afghanistan och Haiti), är det förbjudet att exportera miljöfarligt avfall till utvecklingsländer. Marknaden av WEEE (Waste Electrical and Electronic Equipment), är dock komplicerad och svårkontrollerad. Trots att Sverige ligger i topp vad gäller återvinning och källsortering, exporterar vi avfall till andra EU-länder. Greenpeace och Swedewatch har kunnat spåra WEEE, från USA, Danmark och England, till Kina, Nigeria, Ghana, Indien och Malaysia där återvinning sker manuellt med extrema hälsorisker för såväl arbetarna som miljön. Studien från UCI menar att det är möjligt att tillverka LED utan kemikalier och att striktare reglering och lagstiftning kan uppmuntra till det.
Källor:
- University of California at Irvine, Department of Population, Health and Disease Prevention (Oladale Ogunseitan et al)
- Greenpeace
- Swedwatch
- Kemikalieinspektionen
- Naturvårdsverket
- US Department of Energy
- UNEP
Anna Larsson Berke, Februari 2013 ©