12 feb Så planerades nya Hornsberg
I slutet på 1990-talet var det uppenbart att Kungsholmen utsattes för ett hårt tryck vad gäller nybyggnation. Hamn- och industriområdet vid vattnet och övrig heterogen bebyggelse från olika tidsepoker borde kunna utnyttjas bättre.
Området utsågs till ett av fem stadsutvecklingsområden i Stockholms översiktsplan 99. Nya friska idéer behövde inhämtas från den yngre generationen. Under en lunch på mitt ställe i skärgården med en grupp unga arkitekter diskuterades hur en ny stadsdel på västra Kungsholmen på 2000-talet skulle se ut. Resultatet blev att man ville ha en blandad, tät stad med både bostäder och arbetsplatser. Detta skulle ge liv dygnet runt. Stadsmässighet var ordet! Trafikseparering, det vill säga bilfria zoner genom att lägga biltrafiken utanför området ifråga var inte aktuellt. I stället skulle bostadskvarter kringgärdas av ordinära gator för trafik kantade av trottoarer. Kvartersgårdarna skulle emellertid vara helt bilfria.
Efter en hel del diskussioner beslöt stadsbyggnadskontoret att det skulle göras ett översiktligt program för nordvästra Kungsholmen. Arbetet organiserades utifrån ett team på tre personer, Charlotte Holst, planarkitekt och projektledare, Per Kallstenius, stadsarkitekt och Mikael Uppling, projektanställd arkitekt. Överst fanns en styrgrupp bestående av chefer på stadsbyggnadskontoret, gatu- och fastighetskontoret, stadsdelsförvaltningen och idrottsförvaltningen. Planarbetet skedde i samarbete med en referensgrupp bestående av representanter för stadens olika förvaltningar såsom gatu-och fastighetskontorets trafikplanerare och landskapsarkitekter, stadsdelsförvaltningen, miljöförvaltningen, näringslivskontoret, stadsmuseet och idrottsförvaltningen. En startpromemoria utarbetades 1999 och i mars 2000 gav stadsbyggnadsnämnden i uppdrag åt stadsbyggnadskontoret att påbörja programarbetet. Ett programförslag var på remiss och samråd under 2001. Förslaget mottogs positivt av boende, företag och myndigheter. Efter en del justeringar kunde ett slutligt Program för Nordvästra Kungsholmen beslutas av stadsbyggnadsnämnden i januari 2002.
Under lång tid hade Stockholm kunnat byggas ut på mark som ägdes av staden. Därmed hade staden genom både markägande och stadsplanering ett mycket starkt inflytande över utbyggnaden. I stadsutvecklingsområdena finns däremot ofta en hel del mark som inte ägs av staden, det gäller inte minst Hornsberg. Detta innebär nya utmaningar för planeringen som måste ske i nära samverkan med fastighetsägarna. Exploateringskontoret fick en ny och viktig roll som samordnare av olika intressen, snarare än att företräda staden som markägare.
Områdesprogrammet innebar en dubblering av antalet boende och arbetande i stadsdelarna Stadshagen och Kristineberg från 7 000 till 15 000 boende och från 15 000 till 30 000 arbetande. Det innebar att planer för 3 500 nya lägenheter och 350 000 kvadratmeter kontor och lokaler kunde upprättas.
Tio år senare har området förtätats ytterligare med påbyggnader, högre hus och kontorsfastigheter som omvandlats till bostäder. År 2020 ska 5 300 nya lägenheter ha byggts. Det innebär att det då kommer att finnas totalt 20 000 boende och 35 000 arbetande i nya Hornsberg.
En ny stenstad
Skulle den nya bebyggelsen på Nordvästra Kungsholmen knyta an till bebyggelsen i Stadshagen och Kristineberg, det vill säga ges mer upplöst bebyggelse i form av friliggande lamellhus som i ytterstaden? Eller skulle den knyta an till stenstadsbebyggelsen i öster? Beslutet blev att innerstadens 1800-talsbebyggelse skulle stå som förebild för den nytillkommande bebyggelsen. Hushöjden skulle vara i sex våningar, motsvarande innerstadens femvåningshus med en ovanpåliggande indragen takvåning. Utmed de breda gatorna kunde hushöjden vara en våning högre som de är längs innerstadens bredare gator (jämför Karlavägen). Bottenvåningarna skulle ges en högre rumshöjd för att möjliggöra plats för butiker, restauranger eller andra lokaler. Innerstadens kvartersstad skulle vara utgångspunkten för bebyggelseutformningen. Slutna kvarter och byggnadshöjder anpassade till gatornas bredd. Fasadutformningen skulle varieras och fasaderna skulle delas upp som den fastighetsvisa uppdelningen i innerstaden. Stenstadens 1800-talsbebyggelse skulle vara utgångspunkt för färgsättningen. Däremot skulle den arkitektoniska utformningen spegla 2000-talet och nutidens arkitekturideal.
Kvalitetsprogram för gestaltning
För att samordna och styra upp utformningen av bebyggelsen upprättade kontoret kvalitetsprogram för flera detaljplaner, till exempel för Hornsbergs Strand som innefattade nio kvarter med sex byggherrar och deras respektive arkitekter. De över- gripande stadsbyggnadsintentionerna formulerades. Husen skulle ges en stadsmässig utsida och en mer varierad gårdssida. Bostadsgårdarna skulle göras gröna och bilfria. Öppningar, portiker och ljus färgsättning skulle tillämpas för att gårdarna skulle kännas rymligare. Solstudier och modellstudier gjordes. Med utgångspunkt från arkitekternas förslag utarbetades gestaltningsprinciper för fasadutformning, entrévåningar, tak, indragna översta våningar, fönster, burspråk och balkonger. Färgsättningen av fasaderna gjordes med utgångspunkt från befintlig bebyggelse på Kungsholmen. I Kvalitetsprogrammet som undertecknades av byggherrarna och staden kunde sen ligga till grund för bygglov.
Text: Charlotte Holst, f d projektledare och planarkitekt på stadsbyggnadskontoret, Stockholms Stad