17 apr Låt gräsmattan bli en blommande äng
Att ha kortklippta gräsmattor på allmänna platser tar stora resurser i anspråk och ger mycket koldioxidutsläpp – delvis i onödan. Om man låter en del av gräsmattan bli en blommande äng, så kan man sänka kostnaderna för bland annat arbetskraft. Dessutom får man ner utsläppen av växthusgaser, säger Maria Ignatieva, Institutionen för stad och land vid SLU.
Hon menar att gräsmattor är som en slags gröna öknar. Man kan bli lurad av att de ser så naturligt gröna ut, men i själva verket är det en väldigt artfattig miljö för växter och djur, i synnerhet pollinerande insekter.
– De flesta insekter har svårt att hitta föda i en kortklippt, artfattig gräsmatta. Insekternas och pollinatörernas livsmiljöer försvinner när marken används till något annat än växtlighet, förklarar hon.
En stor vinst med att låta en viss del av gräsmattan bli en blommande äng är att den biologiska mångfalden ökar markant. Livsutrymmet blir större för alla möjliga arter. Ängsytor skapar utrymme för variation och en mängd olika habitat, jämfört med kortklippta gräsmattor.
SLU beslutade för drygt ett år sedan att i ett försöksprojekt låta vissa delar av gräsmattorna på Ultuna bli ängar.
– Vi har sått frön och planterat rotade växter på avgränsade områden av gräsmattan. Försöket med ängslika ytor omfattar anläggning, skötsel och uppföljning av nya grönytor, uppger Maria Ignatieva.
Syftet med projektet är att undersöka gräsmattan som ekologiskt och kulturellt fenomen, men även att testa olika växtblandningar som har mer eller mindre inslag av gräs.
Fem olika ytor på flera tusen kvadratmeter är numera traditionell ängsmark. Det finns även en lund med blommande växter, som skuggas av stora träd – midsommarblomster, lundkovall, skogsförgätmigej och buskstjärnblomma. Utanför kårhuset blommar under sommarhalvåret backnejlika, femfingerört, strandglim och axveronika.
De flesta svenskar har en relation till gräsmattan och en åsikt om hur den ska skötas, tror Jörgen Wissman, Centrum för biologisk mångfald vid SLU.
– Det är så att säga självklart för oss att vi ska ha kortklippta gräs i våra trädgårdar och parker, samt på alla gröna ytor i tätorterna. En gräsmatta kan i bästa fall vara en underbar miljö för biologisk mångfald, om man inte envisas med att klippa den så kort.
Gräsmattor finns överallt i vårt land. Vi går på dem, sköter dem noggrant, leker och spelar spel, ligger och solar och umgås på dem. Frågan är då varför gräset måste vara så kortklippt?
– Under svenska folkets yta finns det starka normer och värderingar om hur en gräsmatta ska se ut. Värderingarna påverkar hur vi sköter gräsmattan, vare sig vi vill det eller inte. Det saknas en debatt om alternativen. I städerna kan grönytorna bestå av 70 procent gräsmatta. Det är i själva verket en stor potential för biologisk mångfald, säger Jörgen Wissman.
Han forskar på gräsmattor och menar att kortklippta gräsmattor är ett lika självklart inslag i stadsbilden som i villaträdgårdarna.
– Så har det dock inte alltid varit. På 1800-talet, innan alla egnahemsägare hade en egen gräsklippare, så var kortklippta gräsmattor något exklusivt – ett sätt att visa att man hade råd att sköta sin trädgård. Det är troligen bakgrunden till att den vanligaste grönytan i både privata och offentliga miljöer är en nästintill perfekt kortklippt gräsmatta.
I det projekt han deltar i på SLU, kallat Lawn, har forskarna kommit fram till att de flesta människor har specifika och starka uppfattningar om hur en gräsmatta ska se ut och hur den ska hanteras.
– Enligt rådande normer är kortklippta gräsmattor och skötseln av dem en klar motsats till ett liv i förfall. Trycket från grannarna i ett villaområde, att gräsmattorna ska vara
perfekta, kan vara väldigt stark, påpekar Jörgen Wissman.
Den som inte klipper tillräckligt bra och ofta kan bli betraktad som en slarvig, okontrollerad och suspekt person, och i värsta fall ses som ett problem för hela bostadsområdet.
Liknande värderingar gäller för parkmiljöer och allmänna grönytor i tätorterna. Gräsmattor som avviker från den kort- klippta normen, såsom blommande ängsvegetation, är därför ett mycket ovanligt fenomen.
– Många är rädda för att det kan finnas farliga och obehagliga djur gömda i ett högt gräs, såsom ormar, smådjur och insekter, framförallt fästingar.
Debatten och kunskaperna om alternativa skötselråd för gräsmattor är mycket begränsade, inte bara bland vanligt folk utan även bland forskare. Det finns väldigt få studier om hur olika slags gräsmattor kan påverka exempelvis stadsmiljön. Fast de flesta människor är positiva till gräsmattor, eftersom
de är gröna och känns naturligt levande.
– Även om många uppskattar blommande ängar, så betraktas de som ett onaturligt inslag i en villaträdgård, på allmänna platser i ett bostadsområde eller i en parkmiljö. En förklaring kan vara att sådant vi inte kan kontrollera ger oss en känsla av oordning, övergivenhet och förfall, förklarar Jörgen Wissman.
Han håller med Maria Ignatieva om att kortklippta gräsmattor är något väldigt negativt för miljön.
– En gräsklippare kräver stora insatser av energi och släpper ut stora mängder växthusgaser och partiklar, som påverkar både människa och miljö. Gräsmattor som klipps kort har få växtarter och kan ses som en slags gröna öknar, naturområden som begränsar den biologiska mångfalden.
Forskningen på SLU visar att det finns stora vinster med att inte klippa gräsmattan så ofta.
– Det går åt mindre energi och mångfalden av växter och djur ökar. Om gräsmattan får växa ostört under en längre tid börjar arter som vitklöver, kärringtand, humlelusern och brunört att trivas. Många blommor gynnar i sin tur andra arter såsom pollinerande och fröätande insekter, påpekar Jörgen Wissman.
Så det som talar för att låta en del gräsmattor bli ängar är att kostnaderna sänks, utsläppen av växthusgaser och partiklar minskar, och att livsbetingelserna för djur och insekter ökar.
– Om man har fler alternativa skötselytor och etablerar olika typer av gräsytor, så går det troligen att lindra vissa av stadens negativa effekter på den biologiska mångfalden, avslutar Jörgen Wissman.
Text: Ylva Berlin, frilansjournalist.