16 feb Så utvecklas komplexa platser
Stadskärnor är väldigt komplexa platser. En lyckad utveckling beror på hur kommunen och dess invånare är beredda att förändras, och på hur lyhörd kommunen är för invånarnas förslag. Ett pilotprojekt i Falkenberg visar att en gnutta humor och ödmjukhet är bra faktorer för framgång.
Ur utvecklings- och förvaltningsperspektiv har vi i våra städer mer eller mindre komplexa platser att utveckla och förvalta. Exempelvis är industritomter i stadens utkanter, med få fastighetsägare, få hyresgäster och lågt allmänintresse, betydligt mindre komplexa än stadskärnor med hundratals olika privata och offentliga fastighetsägare och verksamhetshyresgäster. I stadskärnan möter vi oftast en situation där flera politiska nämnder och tjänstemannaförvaltningar ansvarar för parker, gator, torg och parkeringsplatser. Samtidigt som hög grad av omvärldsberoende, högt allmänintresse och stor betydelse för kulturarv ytterligare bidrar till komplexiteten.
När vi arbetar i stadskärnor gör vi ett aktivt val att ingå som en del av en större helhet. En helhet där vi är ömsesidigt beroende av varandra men där vi oftast inte har formellt eller juridiskt mandat att bestämma över varandras agendor. Det är här behovet av övergripande ledarskap och samordning kommer in – för att få så många aktörer som möjligt att sträva åt samma håll. Utmaningen är därmed att utveckla på ett sätt så att ingen aktör ser sig förlora på förändringen. En butiksägare kan exempelvis tänka sig att flytta så länge denne får en bättre, mer prisvärd lokal. Eftersom stadskärnor är extremt beroende av yttre omvärldsfaktorer, är framgångsfaktorn graden av förändringsbarhet. Samtidigt som vi anpassar platser för att tillfredsställa invånarnas, besökarnas och företagens nuvarande och framtida behov, måste vi värna om och bevara våra unika kulturarv.
Lyssna på medborgarna
I Falkenberg såg vi att det fanns ett stort behov av att lyssna in vad alla som lever i, verkar i och besöker centrum vill med vår stad. Vad menar vi rent konkret när vi vill ha ett mer levande centrum? Vi behövde genomföra en strukturerad medborgardialog. Falkenbergs kommun saknade uttalade rutiner för det, men genom ett pilotprojekt kunde vi få med oss medborgarna på färden. Syftet var att, på ett enkelt och demokratiskt sätt, samla in idéer kring hur centrum ska bli mer levande, inkluderande, tillgängligt och vackrare. Men även att informera om och skapa debatt kring den demokratiska processen.
Bryta med stuprörstänkandet
Utveckling av komplexa platser kan betraktas som ett gigantiskt pussel med ständiga processer och projekt där 1000-tals parametrar bildar mer eller mindre attraktiva helhetsupplevelser. I dessa aktiviteter måste vi våga utmana traditionella så kallade stuprör inom såväl offentliga sektorn som i näringslivet. Under senare år har vi i Falkenberg lagt en rad grundläggande pusselbitar i utvecklingen av centrum som plats:
• Politisk enighet om att Falkenbergs attraktionskraft till betydande del avgörs av ett ekonomiskt och socialt levande centrum.
• Handelspolicy där centrum anges som det primära handelsområdet i samklang med Ullared.
• Dialoggrupp, ”centrumgruppen” bestående av de viktigaste aktörerna inom offentliga sektorn och privata näringslivet som träffas varje månad.
• Flera aktiva engagerade näringslivsnätverk.
• Heltidsanställd utvecklingsledare som leder och samordnar utvecklingsarbetet
• Mellan åren 2017 och 2019 avsätter kommunen två miljoner kronor per år till investeringar i stadsmiljön. Centrumgruppen upp- arbetar förslag till investeringar och kommunstyrelsen beslutar.
• Tydliga och konsekventa geografiska definitioner av centrums delområden.
• Upparbetad varumärkesplattform.
Kreativa eldsjälar
Pilotprojektet började med en insamlingsfas och följdes av återkopplingsfasen två år senare. Vi har medvetet förmedlat budskapet att vi är engagerade och kreativa eldsjälar. Utvecklingsledaren, som är länken mellan alla aktörer utifrån platsen centrum, satt i en glasbur á la Sveriges Radios ”Musikhjälpen” mitt på torget vid insamlingsfasen under en hel vecka. Och vid återkopplingsfasen i tre dagar. Vi bjöd på kaffe från landsbygden och drömmar från lokala konditorier. Glasburen var inredd som ett vardagsrum med mysig miljö. Inredningen var inhandlad second hand för att visa att vi är ekonomiskt och ekologiskt sinnade. Speciellt insamlingsfasen fick rikligt med medialt utrymme lokalt och nationellt.
Insamlingsaktiviteten ledde till att 559 lappar med sammanlagt 1 290 konkreta förslag lämnades in, varav 1 140 förslag berörde centrum. Den omfattande förslagslistan presenterades för centrumgruppen, mejlades ut till berörda aktörer och lades upp på kommunens hemsida. Relativt ostrukturerade återkopplingar skedde i samband med exempelvis provbelysning av Tullbron, öppnande av butiken Gina Tricot och invigning av en lekplats. År 2016 bildades en arbetsgrupp som arbetade fram strukturer för förankring, omhändertagande av förslagslistan och som planerade återkopplingskampanjen. Sommaren samma år gick arbetsgruppen igenom samtliga förslag och bedömde genomförandestatus, genomförandeansvar, exempel på genomförande samt övriga noteringar. De genomgångna förslagen mejlades ut till respektive aktör. Främst berördes samhällsbyggnadsavdelningen och Kultur- och fritidsförvaltningen. Av de 1 140 förslagen som berörde centrum var två år senare 444 stycken (38 procent) redan genomförda eller på väg att genomföras. Resterande 690 förslag (61 procent) bedömdes inte genomförda. Av de ej genomförda förslagen bearbetas fortfarande 219 stycken.
I samband med återkopplingen upparbetades en folder om centrumutvecklingen med syfte att visa att medborgardialogprojektet inte bara var ett populistiskt ogenomtänkt jippo, utan snarare en del av en större helhet. I foldern och på digitala bildskärmar lyfte vi fram en rad exempel på förslag som förverkligats. Många invånare blev förvånade över att vi verkligen omhändertagit deras förslag, vilket säger en hel del om de relativt låga förväntningarna på kommuners generella förmåga att återkoppla.
Genom att titulera dialogen för pilotprojekt skapade vi utrymme för ödmjukhet, prestigelöshet, ”nybyggaranda” och kreativitet, vilket även varit grundläggande i projektets arbetsgrupper. Kompetenser kompletterade varandra med en projektledare som drev arbetet framåt, var idéspruta och operativ genomförare. En stadsarkitekt ansvarade för den politiska förankringen. En utvecklingsledare för social hållbarhet anpassade projektet till kommunens övergripande mål och en utredningssekreterare med bred teoretisk kompetens inom medborgardialog hjälpte till att hålla dialogen påen nivå där alla kände sig välkomna.
Platser med hög grad av komplexitet kan vara både frustrerande och utmanande. Men att lägga stadspusslet är nödvändigt. Vi äger staden tillsammans och ju bredare delaktighet och acceptans desto mer attraktiva städer får vi.
Henrik Olsson, ekonomie magister, utvecklingsledare Falkenbergs stadskärna, Falkenbergs kommun. www.falkenberg.se/centrumutveckling