18 feb Grönområden ett måste
Parker och natur är räddningen emot den isolering och psykiska ohälsa som covid-19 för med sig. Men en okänslig förtätning av våra städer gör att grönområden försvinner, att luftkvalitén försämras och att beredskapen att bygga motståndskraft i relation till globala kriser minskar. För att stadsborna ska klara framtida kriser måste trenden med krympande andningshål brytas, menar forskare från ett av Sveriges ledande tvärvetenskapliga nätverk inom hållbar stadsutveckling.
Den befolkningstäta, kompakta stadsmodellen har länge varit ett hållbarhetsideal eftersom det finns ett antagande om att stadens klimatpåverkan minskas genom att transportbehov och energiåtgång reduceras. Vi vill att förtätningsidealet av städerna modifieras mot ett tillgänglighetsideal. Det finns flera anledningar till det: Förtätningen gör att luftkvalitén försämras, vilket har direkt bäring på hur kroppen klarar av att hantera covid-19. Dessutom försämras stadsbornas mentala hälsa då parker och andra grönområden blir en bristvara genom trängseleffekter. Förtätning som ledstjärna missar dessutom det som mest efterfrågas av invånare: läge i förhållande till urbana resurser, ekosystemtjänster och gemensamheter.
Under de extraordinära omständigheter som den sociala distanseringen medför är framför allt tillgänglighet till stadens grönområden ett försäkringskapital. Hälsovinster för stadsmänniskan genom vistelse i naturen, såsom stressreduktion, är idag vetenskapligt förankrat. Vid social distansering visar nya resultat att det blir än viktigare att kunna komma ut i naturen. I Sverige, som jämförelsevis med de flesta andra länder har mildare restriktioner, har människor i högre utsträckning än tidigare sökt sig till naturområden. Invånarna värderar alltså stadens närliggande ekosystem högt eftersom de kan erbjuda en hälsobringande fristad där man kan umgås på ett mer säkert sätt.
Sannolikheten för nya pandemier ökar ständigt, delvis beroende på den globala urbaniseringen. Samtidigt ökar pågående klimatförändringar risken för att världens städer står inför fler värmeböljor och översvämningar. Våra städer måste därför planera för att den nya verkligheten i allt högre grad kommer att handla om krishantering. För detta krävs politisk styrning som anpassar städerna till delvis nya förutsättningar. Vi ser två kompletterande fokuspunkter som avgörande för en mer hållbar stadsutveckling: stadens form å ena sidan, och dess gemensamheter å den andra.
Städernas fysiska form avgör invånarnas möjlighet att förflytta sig till naturmiljöer under social distansering. Energikonsumtion och biltransporter behöver självklart minska relaterat vårt ansvar att nå klimatmål, men likväl behöver vi göra plats för naturen på gångavstånd med tanke på invånarnas hälsa. Även om dessa två mål verkar motstridiga kan vi genom att undvika ’dumförtätning’ ge plats för hälsofrämjande naturstråk och naturbaserade lösningar på gångavstånd. I kristider, som den vi nu upplever, är en sådan rumslig till- gänglighet betydelsefull för invånarna; stadsnatur som invånarna lätt når ger mer positiva hälsoeffekter, värderas högre och uppskattas mer jämfört med den exotiska naturen långt bort som besöks vid enstaka tillfällen.
Under de senaste årtiondena har dessvärre städernas offentligt ägda och förvaltade platser globalt sett minskat. Även stadsparkers ytor har krympt i många delar av världen där de naggats i kanten för att ge plats för privat affärsverksamhet, exempelvis caféer och restauranger. Denna ekonomisering av våra gemensamheter har tillåtits ske parallellt med förtätnings- idealet. Även om hyresintäkter och fastighetsskatter möjliggör finansiellt kapital för skötsel av våra gemensamheter, så sker denna privatisering på bekostnad av allmänhetens tillgänglighet till naturupplevelser. New York, ett av coronavirusets epicentrum under våren, är ett talande exempel på en stad som förlorat många offentliga rum. Bland annat som en följd av ökande fruktan för terrorism efter 9/11 har många av dessa privatiserats och tillgängligheten till allmänna platser och grönområden begränsats. New Yorks parker stängdes på grund av trängsel när viruset härjade som värst. Nu observerar vi ett prisras på bostäder i den stad som varit ledstjärnan i det rådande planeringsidealet om förtätning (SvD, 20200911).
Pandemin slår olika. Fattiga och minoriteter drabbas hårdare. De äldre riskerar att drabbas allra värst om de smittas av covid-19. Barn kan drabbas lika hårt av psykisk ohälsa
på grund av den sociala isoleringen som av symptom från covid-19. Rapporter tyder på att den isolering som följer av social distansering kan framkalla posttraumatiskt stressyndrom.
I skrivande stund vet vi inte hur vårt vardagsliv på sikt kommer att förändras till följd av pandemin. Men virusets globala utbredning och tragiska utveckling gör det mindre sannolikt att vi återgår till tidigare ledord, värderingar och beteenden. Med en global och historisk referensram ser vi att lokala naturresurser använts som försäkringskapital då globala försörjningslinjer kollapsar, tekniska infrastrukturer temporärt överbelastas och trängsel medfört livsfara. Självklart ska vi använda de insikter som coronapandemin medfört när vi styr om mot en hållbar stadsutveckling.
Författare:
Stephan Barthel, Forskningsledare FUTURE-PROOF CITIES (FPC). Professor miljövetenskap, Högskolan i Gävle (HiG) och Stockholm Resilience Centre.
Karl Samuelsson, Doktorand, miljövetenskap, HiG.
Johan Colding, styrgruppsledamot FPC. Docent, naturresurshushållning, HiG.
Gloria Macassa, Professor folkhälsovetenskap, HiG.
Anders Brandt, Docent, geospatial informationsvetenskap, HiG
Stefan Sjöberg, Docent, socialt arbete, HiG.
Marita Wallhagen, Arkitekt och Tekn. Dr. miljöteknik
Matteo Giusti, Dr. Miljövetenskap, HiG.
Thomas Nylund, Tekn. Dr. h.c. miljöteknik, Ordförande FPC
Patrik Thollander, Professor energisystem, programdirektör FPC, HiG.
Emma Björkenstam, Avdelningschef, Gavlefastigheter AB, industrikoordinator FPC
Eva Thorin, Professor energiteknik Mälardalens högskola (MDH), bitr. programdirektör FPC
Fredrik Wallin, Universitetslektor i energiteknik, MDH, styrgruppsledamot FPC
Chris Bales, Professor energiteknik, Högskolan i Dalarna (HDa), bitr. programdirektör FPC
Mats Rönnelid, Professor energiteknik, HDa, styrgruppsledamot FPC
Mathias Cehlin, Docent, energisystem, HiG, bitr. programdirektör FPC
Magnus Höijer, Sektorchef Välfärd, Gävle kommun, styrgruppsledamot FPC
Lars Wedlin, Sektorchef Strategisk planering, Gävle Kommun.
Karolina Stenroth, Avdelningschef, Gästrikevatten
Future-Proof Cities är en företagsforskarskola som drivs av Högskolan i Gävle, Högskolan Dalarna och Mälardalens högskola.