08 dec Så kan städerna klimatanpassas
Städer spelar en viktig roll i klimatanpassningen, men också för klimatpåverkan. Mer än hälften av världens invånare bor i städer och andelen förväntas stiga till 70 procent cirka år 2050. Städer är viktiga centra för innovation och tillväxt, och en motor för ett lands ekonomi, men hotas idag av klimatförändringarna.
Globalt har det skett en 500 procents ökning av individer som är utsatta för extrem hetta och regn i de 150 mest befolkningstäta städer mellan 1980 och 2017. Det här beror mest på klimatförändring, i kombination med snabb urbanisering, ökning av hårda ytor, och en minskning av grönområden.
Städer i Afrika är speciellt drabbade. Där är den urbana miljön så ogynnsam så att många invånare kan varken vara produktiva eller leva ett normalt liv. Afrikanska städer har blivit magneter för fattiga människor, som växer i takt med migration, och människor lever i oplanerade och ohygieniska slumområden. Där finns sällan tillräckligt med rent vatten och toaletter, och människor måste vada i vatten och sova på borden, eftersom husen de bor i ligger i områden nära floder och vattendrag där det ofta är översvämning.
Men även Europas städer hotas av klimatförändring. De senaste 30 åren har Europa sett en 60 procents ökning av extrema väderhändelser. Översvämningar i Europa kommer att bli mellan 1,2 och 9 gånger vanligare och 3–19 procent inten- sivare på grund av mänsklig klimatförändring. Med det följer att investeringar är nödvändiga för att minska på förlusterna. Mellan 1980 och 2020, orsakade klimatrelaterade extremer ekonomiska förluster för totalt 487 miljarder euro i de 27 medlemmarna i Europeiska unionen. Det är lika mycket som stimulanspaketet för att återhämta Europa ekonomiskt från coronavirusets härjningar.
Extrema regn skapar den största ekonomiska skadan. Översvämningen i Tyskland, Belgien och Nederländerna på som- maren 2021 kom som en överraskning. Fastän det kom vädervarningar så var man dåligt förberedd på en sådan händelse. Till exempel fanns det ingen praktisk översättning av vädervarningar så att räddningstjänsten kunde förstå allvaret i en viss regnmängd per dygn och vilken katastrof som stod för dörren. Ungefär 250 människor dog och kostade 2,5 miljarder euro i försäkrade skador, och troligen minst 10 miljarder euro totalt inklusive oförsäkrade skador. Studier har visat att urban- iseringen och den varma luften som finns ovanför urbana områden ökar sannolikheten av intensiva regn. Vissa menar att den varma och heta luften ovanför Ruhrområdet i centrala Tyskland stoppade upp luftrörelserna och bidrog till att det kraftiga regnet låg kvar en längre tid i det området väster om Ruhr.
Skyfall i Skandinavien
Skyfallet den 2 juli 2011 över Köpenhamn var extremt – då föll 150 millimeter regn på två timmar, lika mycket som det brukar regna under tre sommarmånader. Det resulterade i de värsta översvämningarna någonsin i modern tid, och fick Köpenhamn att börja anpassa sig. Ett år efter skyfallet (2012) kom Danska staten överens med Kommunernas Landsförening om att alla kommuner ska ha tagit fram en klimatanpassningsplan från och med slutet av 2013. I Sverige, när Malmö över- svämmades 2014 föll det 100 millimeter regn på tre timmar. Detta drog igång ett lokalt anpassningsinitiativ, men inte ett nationellt, som i Danmark. Den svenska modellen är byggd på decentralisering av planering till städerna. På grund av detta varierar klimatanpassningsarbetet i kommunerna stort. Istället är det fastighetsägaren som är ytterst ansvarig för klimatanpassning. Flera olika forskare och experter har påpekat upprepade gånger att den svenska klimatanpassningen skulle behöva ett nationellt initiativ och koordinering likt det i Danmark och andra länder. Staten, via Länsstyrelserna verkar istället med översikt som också tyder på att mer måste göras. Till exempel, i Sverige får 40 procent av de kommuner som fått sina byggplaner granskade av Länsstyrelserna kritik för hur man hanterar risker för översvämningar. Av 37 kommuner som under år 2020 gjort nya översiktsplaner får 15 kritik för bristande klimathänsyn.
Städer kan bli extremt heta
Om du någon gång varit med om en värmebölja, så vet du hur obehagligt det kan kännas. Så fort temperaturen går över 38 grader, får kroppen det svårt att bli av med värme. 2003 kom den första klimatkatastrofen i Europa och bara i Frankrike dog 15 000 äldre. Sexton år senare, år 2019, kom en till värmebölja, men då dog sex gånger färre i hela Västeuropa. Så hur fick man ner dödstalen? Det var med ganska enkla medel: vädervarningar, information, råd om att dricka mer, och hålla ett öga på sina äldre. Beredskap kan alltså göra en stor skillnad. Det vore det bästa om vi kunde ta bort alla risker, men det nya normala kommer sannolikt att innebära ett större behov av att kunna leva med dem. Många städer anpassar sig mer långsiktigt till hettan. Mycket av fokus ligger på att återskapa grönområden i städer, bygga kallare trottoarer och tak, och ordna med skugga och kalla platser som människor kan ta sig till, bygga fontäner och andra vattenkällor som kyler och ger dricksvatten.
Rotterdam som fÖrebild
Det finns många städer som kan visa upp framförhållning i anpassning. Rotterdam är ett intressant exempel eftersom det både är ett viktig ekonomiskt centra i ett översvämmningskänsligt delta, och ytterst sårbart för klimatförändringar. Rotterdam har satsat mycket på stadsplanering och ingenjörs- teknik för att anpassa sig. De har experimenterat med tekniska lösningar, som till exempel djupa så kallade vattentorg och parkeringsgarage som kan fyllas med vatten, så att inte staden översvämmas, hus och bondgårdar som flyter på vattnet, gröna tak, takparker och takträdgårdar. Men hur var det nu med människans förmåga till att förändra sig? Hur lyckades man med det i Rotterdam? Jo, i början såg man Rotterdams anpassning som ett tekniskt uppdrag, men man insåg snart att det inte entusiasmerar på bred front. Ingenjörerna började istället samarbeta med stadsplanerare och man började prata med människor om att man ville ha en levbar stad. Visionära människor tog också hjälp av samarbete över budgetar, och kombinerade resurser för grönt och infrastruktur, för att hitta pengarna som saknades för investeringar, och skapade en kollektiv pott.
Rotterdam har som investeringsmodell en blandning av öronmärkta medel för stora offentliga projekt samtidigtsom man ordnar med utbildning, och incitament, till exempel för gröna tak hos privata husägare.
Andra städer använder andra investeringsmodeller. Till exempel städer som Köpenhamn satsar relativt mer av öronmärkta medel på flertalet (cirka 300) offentliga projekt, såsom gator, parker, med en budget på cirka 2 miljarder USD. Där satsar man samtidigt mindre på egna initiativ från individen. Städer som Amsterdam, har inga öronmärkta medel, utan jobbar enbart med incitament och utbildning och olika instrument till exempel krav på vattenmärkta hus som inte ökar avrinning. Malmö är ett annat sådant exempel med sitt program ”Vi gör plats för vattnet”. Investeringarna är nödvändiga och är det enda smarta att göra. I det nya normala kommer annars kostnaderna för klimatförändringarna att hålla tillbaka den hållbara utvecklingen. Cirkeln är sluten.
Text: Åse Johannessen, Senior Program Officer, Water Program, Global Center on Adaptation, Foto: Arnoud Molenaar