Nr 5 2011

Tema Vatten

”Nytänkande kan lösa världens vattenbrist
Samordnad planering minskar risk för översvämning
Krisdagbok från Skellefteå
”Kommunerna måste göra riskanalyser”
Prognosbaserat underhåll

Nytänkande ska minska världens vattenkris

Är vi resursanalfabeter som använder dricksvatten för att spola i toaletten? I städer runt om i världen ser människor sig om efter nya lösningar för vatten och avlopp.

Av Ann-Christin Sjölander, frilansjournalist

Foto: Chris Paugh, Ann-Christin Sjölander, Thomas Henriksson

Världsvattenveckan i augusti i Stockholm handlade om ”Vatten i en urbaniserad värld”.

Brist på vatten, läckande rör, förorenade floder, dåligt fungerade avloppssystem eller inga alls. Så illa är det ställt i många av världens växande storstäder.

Floderna i Buenos Aires är rena kloaker. I Karachi i södra Pakistan dör 30 000 människor årligen av förorenat vatten. Shanghai står inför hotande vattenbrist och saltvatten tränger in i Yangtzefloden. Det visar en färsk rapport från Världsnaturfonden.

Det traditionella sättet att sköta vatten och avlopp i de stora städerna är att hämta vatten allt längre bort och bygga ut rörledningar. Sedan pumpas avloppsvattnet bort långt ifrån staden. Mexico City är ett exempel. På grund av överuttag av grundvatten har staden sjunkit och fått problem med översvämningar. Därför byggs en 62 kilometer lång tunnel under markytan, så att avlopps- och dagvatten kan forslas bort.

Men det är inte säkert att vårt västerländska system att sköta vatten och avlopp är det bästa. Det är på sina håll föråldrat med uttjänad infrastruktur, dyrt och inte anpassat till dagens behov och klimatförändringar.

– Utvecklingsländerna är inte så intresserade av att kopiera de system som vi installerade för mer än hundra år sedan, de försöker undvika våra misstag. Det finns ett behov i utvecklingsländerna att utveckla ett bättre system för vattenförsörjning, säger Jens Berggren, ansvarig för Världsvattenveckan, som anordnas av SIWI, Stockholm International Water Institute.

Decentralisering minskar sårbarheten

En trend är att i stället för stora centrala system bygga självständiga enheter inom städerna. De systemen är inte lika sårbara exempelvis vid översvämningar.

– Ett kvarter ska kunna klara sin egen vatten- och avloppsförsörjning och samtidigt vara kopplat till ett större nät. Drabbas det större nätet av vattenbrist ska man kunna exportera vatten dit och tvärtom, förklarar Jens Berggren.

– Man kanske använder regnvatten eller duschvatten för att spola toan och avloppsreningen finns i huset.

Han berättar att i Delhi måste man vid nybyggnationer även göra anläggningar för att samla upp regnvatten. På så vis kan man fylla upp grundvattenreserven och undvika översvämningar.

I Uganda fungerar våtmarkerna utanför Kampala som ett stort reningsverk för avloppet från staden.

– En reningsanläggning skulle innebära enorma kostnader, säger Jens Berggren.
Naturen ger oss ekosystemtjänster. Grön infrastruktur börjar slå igenom i allt fler städer, även där traditionella lösningar varit vanliga.

I New York orsakade dagvatten översvämningar i avloppsnätet. Staden har därför bland annat grävt djupa gropar i vissa parker, där dagvatten kan sippra ner. De slipper bygga ut ledningsnätet och ger utrymme för blommor och träd, som absorberar vattnet.

Alternativa lösningar

Ett projekt, SWITCH, som bekostats av EU-kommissionen, har mängder av alternativa lösningar. Allt från snålspolande toaletter, återanvändning av disk- och badvatten till att förse trottoarer med porösa hål där dagvatten silar igenom, ja till och med separata ledningar i husen för olika ändamål. Avloppsvattnet tas till vara och dagvatten ses som en resurs.

Det förekommer redan nu, exempelvis i Peking, att ”gråvatten” från disk och bad används till att tvätta bilar. I Lobatse i Botswana använder en av sjukvårdsklinikerna vatten från diskhoar och tvättställ till att bevattna en trädgård alldeles intill kliniken.

SWITCH – projektet vill se mycket mer samarbete mellan stadsplanerare och olika intressenter, alltifrån konsumenter till chefer på vattenverken. Syftet är att få ett mer integrerat synsätt på vattenfrågorna.

Det vill även professor Alfredo Brillembourg, som vill få arkitektkåren att tänka i nya banor.

För tio år sedan var han med och grundade tankesmedjan Urban Think Tank (U-TT) i Caracas i Venezuela.

Han tycker att den västerländska arkitektkåren fokuserar för mycket på ”form”, på att hellre vilja rita tjusiga operahus, än att skapa socialt hållbara stadsbyggen tillsammans med invånarna.

Nu har hans tankesmedja skapat en verktygslåda för stadsplanering i slumområdena i Caracas
där 40 procent av stadens invånare bor. Verktygslådan bygger på vad invånarna har behov av.
Deras hus ligger på sluttningar och de ville inte ha sina hus eller gångstigar förstörda
av nya vägar, så i stället har de nu fått en bergbana. De samlar regnvatten och husen
har utrustats med torra komposttoaletter.

Vattenstress

Jens Berggren tycker att u-länder och i-länder börjar närma sig varandra när det gäller att tänka nytt.

På millenniumdomen i London samlas regnvatten och används för att spola toaletterna. Och i Sverige har vi börjat använda avloppsvattnet i reningsverken till att producera biogas till lokalbussarna. Slammet från rötningen går ut på våra åkrar och hjälper oss att odla våra grödor.

Sverige har ingen påtaglig vattenbrist men det har många andra länder. År 2030 kommer 47 procent av världens befolkning att bo i områden med ”hög vattenstress”.

Det fanns under Världsvattenveckan de som ifrågasatte själva tillväxtbegreppet. Ju högre standard människor får, desto mer konsumerar de. Följaktligen går det åt ännu mer vatten.

Sunita Narain, vid Centre for Science and Environment i Indien, tycker att vi borde omdefiniera begreppet tillväxt. I stället för att koppla tillväxt till ökad BNP och konsumtion, vill hon att vi tar hänsyn till sådant som har betydelse för människors välmående.

Kina, som tidigare hade tillväxt som det stora målet i sina femårsplaner, har nu som mål att hushålla med naturresurserna. Vattenbristen sätter gränser för energiproduktionen.

Nya entreprenörer

Vattenbristen har även dragit till sig nya entreprenörer. I västra USA köper företag upp jordbruksmark och erbjuder sedan stadsplanerarna inom kommunerna att få köpa vatten därifrån när bostäder ska byggas!

Till och med investeringsbanker, som den norska, har börjat engagera sig. För hur ska man våga investera i ett företag utomlands som inte säkrat sin vattenförsörjning? Därför befann sig banken på plats under vattenveckan.

Även om vi i Sverige har gott om vatten är vi beroende av det globala systemet.

– Det är lätt att bli resursanalfabet, när vattnet så självklart kommer från kranen, säger Jens Berggren.

Han vill inte komma med några pekpinnar men tycker att vi ska vara medvetna om att vår konsumtion sträcker sig långt utanför den svenska nationen. Om vi köper frukt och grönsaker från vattenfattiga områden i Syd köper vi egentligen deras vatten. 140 liter går åt bara för att tillverka olika ingredienser till en kopp kaffe.

Nästa års Världsvattenvecka ska handla om vatten och tryggad matförsörjning.

Läs mer om SWITCH på www.switchtraining.eu

Ann-Christin Sjölander är författare till bokwn Vatten – rättighet eller handelsvara. Den har ävwen getts ut på engelska och italienska.

Krishantering för Skellefteås dricksvatten

En ”dagbok” över kriskommunikation och tekniska åtgärder under perioden 18 april – 6 juli dokumenterar föroreningsproblematiken gällande Skellefteås dricksvatten. Här presenteras en förkortad version.

Den 18 april kontaktar landstingets smittskyddsenhet (SME) Skellefteå kommuns bygg- och miljökontor (BMK) via telefon. Smittskyddsenheten meddelar att man efter provtagning inom sjukvården kunnat konstatera ett antal fall av Cryptosporidiuminfektion. Många personer (cirka fem/dygn under den föregående veckan) har sökt sjukvård för mag- och tarmsymptom. Symptomen (feber, ont i magen) stämmer inte helt överens med vinterkräksjukan. Denna spridning gör att smittskyddsenheten misstänker dricksvattnet som smittbärare.

Ett antal nyckelpersoner kallas till ett samordningsmöte för att ta fram riktlinjer för ett krisscenario. En krisledningsorganisation upprättas med representanter för kommunledningskontoret, tekniska kontoret, bygg- och miljökontoret, smittskyddsläkaren och Skellefteå lasarett.

Åtgärder för ett worst case scenario förbereds, bland annat detta:

• Presstjänst för kontakter med media planeras.
• Kontakter med kollegor på Östersunds kommun etableras.
• Faktasida på webben om Cryptosporidium och hur man ska hantera dricksvattnet förbereds. En ”Frågor och svar”-sida utifrån erfarenheterna från Östersund läggs upp.
• Länkning till ett webbformulär som Smittskyddsinstitutet tillhandahåller börjar förberedas. Via detta formulär hoppas man kunna fånga upp dem som inte har sökt sjukvård. Skulle det visa sig att smittan inte kommer från vattnet så kan problemet vara relaterat till livsmedel. Då kan det fortfarande vara aktuellt att använda webbformuläret.
• Planering över hur de sociala medierna bäst kan användas. Förberedelse för hur kommunen med kort varsel kan sätta in annonser i tidningarna. Syftet med annonseringen är att upplysa om vattenhantering samt att berätta om webbenkäten. Interninformation förbereds.
• Kundtjänst förbereder upplysningscentral och har höjd beredskap att hantera frågor via Facebook.

Skellefteå kommun går ut med rekommendationen att koka kranvattnet. Detta publiceras på kommunens hemsida och distribueras ut till nyhetsredaktionerna via Newsdesk.

Informationsenheten på kommunledningskontoret övertar informationsansvaret; ytterligare webbinformation och pressmeddelanden förbereds och kundtjänst förbereder sig på att besvara allmänhetens oroliga frågor.
Ett krisledningsrum upprättas på kommunledningskontoret. Krisledningens uppgift är att leda, samordna och dokumentera arbetet med krisen. Ett viktigt verktyg i krisledningens arbete är WIS (webbaserat krisinformationssystem) som används dels som intern dagbok och dels för att informera länsstyrelse, andra kommuner, myndigheter m fl. Alternativa scenarier om problemet inte beror på dricksvattnet diskuteras intensivt.

• VAA-avdelningen (vatten, avfall och avlopp) på tekniska kontoret sonderar tekniska lösningar för att eliminera eventuella parasiter i vattenverket.
• En del försiktighetsåtgärder vidtas – bland annat stängs baden i Eddahallen och Örjanshallen.
• En vattencistern ordnas för lasarettets dricksvattenförsörjning
• Vattentankar från VAKA-gruppens (Vattenkatastrofgruppen) nödvattenlager i Luleå börjar levereras till äldreboenden, större förskolor och prioriterade gruppboenden.

Tekniska kontoret påbörjar orsaksutredning med kontroll av ledningsnät samt drift av vattenverk. Ytterligare Cryptosporidumprover tas bl.a. på inkommande vatten till Tuvans reningsverk.

Webbinformationen kompletteras och rutinerna vässas. Webbenkäten har redan på eftermiddagen fått över 2000 svar. Eftersom påskhelgen närmar sig planeras jour och bemanning under de lediga dagarna.Svaren på webbenkäten fortsätter att strömma in. Denna kartläggning är ett viktigt instrument för både smittskyddet och VAA-avdelningen i arbetet med att försöka spåra smittan. Många verksamheter, däribland VAA-avdelningen, kundtjänst och informationsenheten ställde i ordning beredskaps- och tjänstgöringslistor inför långhelgen. En viktig uppgift blir att bevaka och kommentera de sociala medierna – dels kommunens egen Facebooksida, dels Norrans artikelkommentarer.

.Det konstateras att det handlar om Cryptosporidium Hominis, dvs. samma art av parasit som i Östersund.Budskapet till allmänheten blir nu att förbereda sig på en långvarig period med kokning. Ett annat budskap är att vattenkokningen ger effekt – antalet insjuknade börjar sjunka.

Epidemikurvan går kraftigt neråt och det bevisar att vattenkokningen ger effekt. Tusentals Skelleftebor tros ha haft Cryptosporidium sedan utbrottet. Lasarettet är fullbelagt.

Den tidigare akutfasen övergår i en arbetsfas. Dagliga avstämningsmöten fortsätter med Skellefteå kommun, Landstinget, Smittskyddsenheten m fl. Man överväger en avtrappning av presskonferenser och att pressmeddelanden inte behöver skickas ut under helgerna förutsatt att inget speciellt inträffar.

Bygg- och miljökontoret lämnar in en anmälan om misstänkt miljöbrott.

Kommunstyrelsen fattar det formella beslutet om att rekommendera tekniska nämnden att köpa in UV-anläggningar.

Vattenkokningen ger effekt – allt färre insjuknar.

Under hela denna vecka har ytterligare prover tagits, men ingen parasit har upptäckts. Experterna i den nationella VAKA-gruppen (Vattenkatastrofgruppen) berättade att det kan vara oerhört svårt att hitta Cryptosporidium. I Östersund fick de emellertid positiva provsvar i princip hela den aktuella perioden. På måndag 2 maj har 11 997 personer svarat på webbenkäten och 5 930 har uppgett att de haft magsjukesymptom sedan den första april. Det finns nu 95 bekräftade fall av Cryptosporidium i avföringsprover från sjuka patienter sedan den 15 april.

UV-anläggningar finns i Växjö och i Stockholm (Norrvatten). Nedmonteringen av dessa anläggningar för att flytta dem till Skellefteå startar .

Med anledning av vattensituationen träffas Skellefteå kommun, Destination Skellefteå och olika entreprenörer och diskuterar olika idéer som ska underlätta för besöksnäringen att ta emot besökare på ett bra sätt. Personliga besök hos företag, hjälp med information, skyltar och utbildning tas upp som förslag.

Måndag 9 maj stängs webbenkäten. Cryptosporidiumsmittan i Skellefteå konstateras vara Sveriges näst största. Inom ramen för bygg- och miljökontorets utredning för att hitta källan till utbrottet begär man in uppgifter från tekniska kontoret. BMK utreder också olika avloppsanläggningar och beställer en utredning från SMHI för att analysera strömningar i Skellefte älv.
Montering av UV-anläggningarna är igång. Tekniska kontoret planerar för en utökad framtida provtagning av mikroorganismer dels i vattenverket men också på avloppsreningsverket i Tuvan.Klorhalten sänks ett tag till på grund av provtagning av indikatorbakterier.
Klorhalten är normal igen – men kokningspåbudet kvarstår. Ledningsnätet mellan Abborrverket och reservoarerna på Solbacken är okej.

Fredag 27 maj
VAKA har inte längre jourberedskap. Kontaktpersoner finns som back-up. Arbetet med intrimning och optimering av Abborrverket pågår.

Aktiviteter och resultat med anledning av Cryptosporidiumepidemin i Skellefteå:

Riks- och regionnivå:

Ökat fokus på dricksvattnets betydelse i samhället.
Ökad medvetenhet om hot och risker vad gäller dricksvattenburna parasitutbrott.
Ökat intresse för Skellefteå kommuns hantering av Cryptosporidiumepidemin: Krisledning, media- och informationshantering, medborgare och kunder, näringsliv, turism, tekniska aktiviteter m.m..

Ökat fokus på VAKA-gruppens arbete (VAKA – Nationell vattenkatastrofgrupp).
Ökad medvetenhet om va-branschens möjligheter och vilja att hjälpa till över kommun- och regiongränser.

Kommunal nivå:

Kommunens krisberedskap prövas i skapt läge under lång tid.
Bra och förstående dialog med: – medborgare och kunder, näringsliv, turister – Västerbottens läns landsting, smittskyddsläkaren, SMI (smittskyddsinstitutet) media m.fl.
Samordnad renspolning av hela dricksvattennätet som hör till vattenverket Abborren.

Samordnad tömning och rengöring av alla reservoarer som hör till vattenverket Abborren och tillhörande distributionsområde.
Samordnat utredningsarbete som prioriterar kommande drift- och underhållsarbete i berörda ledningsnätsområden.
Funktionsgenomgång och anpassning av befintligt vattenverk, för att bereda möjlighet för ytterligare en skyddsbarriär, en UV-anläggning.
Funktionsgenomgång av närmare 250 brandposter och avstängningsventiler, inom vattenverket Abborrens distributionsområde.”

Sammanställt av Skellefteå kommuns informationsavdelning. En längre version finns på kommunens hemsida.

Få kommuner har tagit ett helhetsgrepp på VA-frågorna

Investeringar i VA som kommunerna måste göra de närmast 10-20 åren handlar om mångmiljardbelopp och inför dessa beslut behövs bra beslutsunderlag. Vi tror att den merkostnad som en VA-planering medför snabbt tjänas in och att de kommuner som arbetar proaktivt och med ett helhetsgrepp kommer ha en lägre framtida VA-taxa och bättre status för VA-frågan i den fysiska planeringen än de som väljer att stå kvar vid sargen och se på.

Av Anna Norström, Åsa Erlandsson och Jane Hjelmqvist

Kommunernas arbete med Vattendirektivet samt utbrotten av magsjuka i Östersund och Skellefteå har skapat ett ökat intresse för dricksvattenskydd och VA-frågor. Få kommuner har dock tagit ett helhetsgrepp på VA-frågorna. Arbetet sker ofta kortsiktigt och i ”stuprör”, inte som en gemensam angelägenhet för kommunens olika förvaltningar och nämnder. Detta leder till ökade kostnader jämfört med om man satsar på ett förvaltningsövergripande och strategiskt underbyggt arbete. Det är mycket billigare att göra tidiga strategiska vägval än att i efterhand tvingas bygga ut befintlig icke ändamålsenlig och oönskad infrastruktur.

I många fall lämnas problem i omvandlingsområden och åtgärdandet av tusentals undermåliga små avlopp till den lokala miljönämnden utan stöd och samordning inom kommunen. Om kommunerna inte löser åtgärdandet av avlopp i bebyggelsegrupper väntar troligtvis förelägganden utifrån 6 § i Vattentjänstlagen. En ökad takt av sådana förelägganden har vi sett sedan den nya Lagen om Allmänna Vattentjänster trädde i kraft 2007.

Utsläpp av orenat avloppsvatten kan leda till stora problem för dricksvattentäkter och dricksvattenförsörjningen. Framförallt kommunernas miljökontor arbetar för att VA bör få högre prioritet i den kommunala planeringen. Då många av de små avloppen finns inom omvandlingsområden borde detta även vara en högaktuell fråga för planerare och VA-huvudmän. Så, varför är intresset för arbetet med dåligt dricksvatten och undermåliga små avlopp svagt hos många förtroendevalda och tjänstemän i kommunen?

Ett svar är att de små avloppen ännu inte är en del av VA-kollektivet. Utbyggnad i dessa områden är ofta komplicerad och kostsam. I takt med omvandling, blir många områden som tidigare inte varit aktuella för planläggning prioriterade. De påverkar därmed kommunens utveckling samt den fysiska planeringen. Med en långsiktig strategisk planering för VA i hela kommunen undviker man många av de svårigheter och kostnader som är förknippade med att hantera VA-problemområden först när de är akuta.

Det är i huvudsak tre lagstiftningar som kommunen använder för VA-planeringen: Plan- och Bygglagen (PBL), Lagen om Allmänna Vattentjänster (LAV) och Miljöbalken (MB). I korthet gäller att:

• Utifrån PBL kan man styra VA framför allt i samband med detaljplanering, men det löser bara en del av VA-försörjningen utanför befintligt verksamhetsområde för VA.
• Utifrån LAV har kommunen ansvar att lösa VA i ett större sammanhang om behov finns. Idag används LAV i huvudsak i samband med utveckling av kommunens befintliga VA-system och utbyggnad av VA i nya områden.
• MB är inte ”planerande” men kan användas för att ställa krav på fungerande VA. Den styr inte hur VA-försörjningen organiseras men prövar om en VA-lösning uppfyller ställda krav.

Tillsammans ger dessa lagar kommunen möjlighet att styra VA-utvecklingen. Kommunen har rådighet över planeringen, över den tekniska infrastrukturen, är tillsynsmyndighet, sätter taxor och har möjlighet att informera och kommunicera med alla berörda aktörer. För att få till stånd en fungerande VA-planering krävs förvaltningsövergripande utvecklingsarbete. Detta kräver i sin tur nytänkande vad gäller organisation och arbetssätt, en tydlig ansvarsfördelning och att resurser skjuts till från kommunledningen. En bra VA-planering skapar inte sig själv utan behöver tydligt beställas och prioriteras på högsta nivå i kommunen.

Vi vill att:

• Kommunernas politiska ledning ger tydliga uppdrag om att plan, miljö och VA tillsammans ska utveckla en fungerande VA-planering som grund för översikts- och detaljplanering.
• Plansidan och VA är drivande i arbetet, samt att de tillsammans tar ansvaret för kommunens VA-planering.
• Ett regionalt och nationellt erfarenhetsutbyte etableras, framför allt mellan kommuner och mellan kommuner och länsstyrelser.

Beroende på kommuners olika förutsättningar kommer VA-planeringen att behöva se olika ut i olika kommuner. Hur man väljer att arbeta och vilka styrdokument och planer som tas fram löser kommunen bäst själv. Till stöd finns värdefulla erfarenheter ute i landet hos kommuner som ligger i framkant. Ett sätt att ta tillvara denna kunskapsbank är att skapa gemensamma mötesplatser inom och utanför kommunen i syfte att underlätta arbetet och driva processen framåt.

En sådan mötesplats är seminariet ’VA-planering – en utmaning för kommunerna’ som arrangeras under den nationella konferensen Vatten Avlopp Kretslopp i Uppsala 22-23 mars 2012. Under en hel dag diskuterar vi dessa frågor och presenterar exempel på vad kommunen kan och bör göra. Det är en utmaning att nå och involvera fler planerare och tekniska förvaltningar i VA-planeringen. Ni är viktiga och utan er haltar det förvaltningsövergripande arbetet. Välkomna till Uppsala i mars 2012!

Anna Norström, Ecoloop, är projektledare Nationella Konferensen Vatten Avlopp Kretslopp 2012. Åsa Erlandsson, Ecoloop, och Jane Hjelmqvist, CIT Urban Water, är ansvariga för seminarium om VA-planering den 23 mars.