17 feb Hållbar stad byggs bäst runt stationerna
Stationsområdena innebär en enorm potential för en hållbar stadsutveckling. Att utnyttja dessa platser optimalt genom att låta ny stad skapas kring stationerna ger många fördelar.
Av Eva Eliasson
I takt med att våra städer växer förändras synen på vad som är attraktiva lägen. Behovet av mer stad gör att tidigare industriområden ofta förvandlas till nya platser för bostäder, kontor, handel och service. Områdena kan därmed glida in i stadens struktur och en förtätning är gjord, utan att någon naturmark använts. Det här sker överallt i Europas städer och självklart även i Sverige. I Stockholm är Hammarby sjöstad det tydligaste exemplet på en lyckad förvandling av ett ”brownfield”. Fortfarande efter 10 år strömmar såväl svenska som utländska studiebesökare dit för att lära sig mer om hur denna miljöprofilerade stadsdel skapades och fungerar. Nästa stora hållbarhetsprojekt är Norra Djurgårdsstaden där man kommer gå ett steg länge och till exempel mer aktivt försöka ändra invånarnas beteende för att uppnå en hållbar livsstil. Ett fantastiskt projekt även om Norra Djurgårdsstaden inte är någon egentlig förtätning av staden, snarare en ny, citynära förort. Och kommer den livsstilen verkligen att klara den stora hållbarhetsutmaningen – att minska behovet av bilen? Och en större fråga: var är det egentligen bäst att låta städerna växa för att skapa ett hållbart samhälle?
En central potential
I Stockholm och många andra städer i Sverige finns faktiskt både centrala och outnyttjade brownfields som genom sina blotta lägen är hållbara – våra stationsområden. De har legat på samma plats sedan järnvägen kom till städerna under sent 1800-tal, men dess lägen har blivit allt mer centrala och attraktiva i takt med att staden krupit närmare. Och eftersom kurvorna för tågresandet sedan några år pekat spikrakt uppåt blir även själva stationerna allt mer centrala mötesplatser och trafikknutpunkter. Att utnyttja dessa platser optimalt genom att låta ny stad skapas kring stationerna ger många fördelar för såväl användarna som staden och på sikt även samhället. Fler kan bo och arbeta i city, underlaget för handel och service ökar, baksidor kan förvandlas till attraktiva miljöer och framför allt – fler får nära till det kollektiva resandet. Blir det valet enklare kommer bilarna att användas allt mindre och även miljön blir en vinnare. För att spetsa till det kan tanken formuleras som att det bästa sättet att få en bättre miljö är att bygga lite mer stad.
Fördubblad befolkning
Länsstyrelsen i Skåne tänker i dessa banor. I sin rapport Stationsnära läge har de visat att stationsområdena innebär en enorm potential för en hållbar stadsutveckling. Rapporten är en del av ett samarbetsprojekt med Region Skåne, Skånetrafiken och Trafikverket med syftet att stärka och underlätta planeringen i stationsorter. Länsstyrelsen ansåg att hållbarhetsfördelarna med utbyggnad i stationsnära lägen behöver lyftas och vägas mot riskerna (farligt gods, urspårningar etc.) för att inte stationsområdena ska förbli en outnyttjad resurs och att kommunerna istället planerar på ett sätt som i förlängningen gynnar biltrafiken. Projektet har analyserat utmaningarna med hållbar samhällsutveckling, vad som får oss att välja tåget och vad som kan definieras som ett stationsnära läge. Nio av Skånes stationsorter kartlades och man konstaterade att 80% av marken inom 1 km från stationerna är obebyggda och att Skånes befolkning därmed skulle kunna fördubblas bara genom en förtätning i dessa lägen. Dessa siffror är sanning för Skåne men merparten av slutsatserna kan överföras på nationell nivå.
Människan är lat
Rapporten slår fast att tillgängligheten är helt avgörande om fler människor ska fås att välja kollektivt resande före bilen. Tillgänglighet både till och från stationerna. Byggd på fakta hämtad ur en dansk studie definieras i rapporten begreppet Stations-närhetsprincipen som visar att cirka dubbelt så många människor faktiskt väljer att åka kollektivt till jobbet om promenadavståndet är kortare än 600 meter från slutstationen. Och är sträckan från hemmet till resans startpunkt inte längre än 1000 m så tar man inte heller fram bilen. Den totala bilanvändningen kan därmed minskas med upp till 10 km per dygn och anställd om arbetsplatsen ligger nära stationen. Det minskar utsläppen av växthusgaser radikalt. Ur det hänseendet är det alltså optimalt att bara bygga arbetsplatser runt en station, men det skulle inte skapa någon trygg, levande stadsmiljö. Definitivt inte efter kontorstid. Stationsnärhetsprincipen behöver därför paras ihop med blandad stad. Ska det bli liv i kvarteren dygnet runt måste de också fyllas av blandade funktioner. Förutom att ett förtätningsproblem är löst och att bilåkandet och därmed koldioxidutsläppen minskar när det kollektiva valet blir enklare, konstaterar Länsstyrelsens rapport flera andra argument för utbyggnad i stationsnära lägen. Genom att bygga tätt, blandat och tillgängligt i stationsnära lägen kan vi också
- Skapa stationsområden som blir trygga och attraktiva för de som bor på orten, de som besöker den och de som passerar förbi
- Utnyttja marken i tätorterna bättre och spara värdefull naturmark
- Ge fler invånare tillgång till en större arbetsmarknad
- Förenkla vardagen för de som reser kollektivt eller bor nära en station genom utökad service
- Skapa förutsättningar för ett utvidgat kultur- och naturutbud genom större tillgänglighet till såväl små som stora orter
- utnyttja befintlig infrastrukturs maximala potential (vägar, järnväg, tele & data, fjärrvärme och -kyla)
Entré till staden
De flesta som jobbar med stadsutveckling håller säkert med om resonemanget hittills. Klart att städerna behöver växa för att klara urbaniseringen och visst är kollektivtrafiken viktig. Många kommuner har redan stationsnära lägen med på listan över förtätningsstrategier, Malmö är ett sådant exempel. Men exakt hur viktig är knutpunkterna för kollektivtrafiken och hur mycket nytänkande tillåts egentligen när så centrala stadsdelar ska utvecklas? Undersökningar Jernhusen gjort visar att invånarna i vår huvudstad verkligen tycker att utvecklingen av stationsområdet är viktig. Både för att upplevelsen av det dagliga kollektiva resandet ska kunna förbättras men också för att platsen utgör en entré till staden. Den borde utformas för att ta väl hand om både sina vardagsresenärer och långväga gäster. Den får inte bara behandlas som en transitplats. Vet andra kommuner vad deras invånare tycker om sin stads utveckling, vad som är viktigast att satsa på och var? Grönområden och bostäder kommer naturligtvis alltid toppa listan, men det är många andra platser och funktioner som påverkar upplevelsen av vardagen i staden. Hur kollektivtrafiken funkar är definitivt viktig för invånarna i Stockholm.
Gör Stationsnärhetsfaktorn till något att räkna med
Men, ska vi kunna skapa både mer stad och bättre kommunikationsnav på våra stationsområden behövs plats. På bredden har områdena sin naturliga begränsning – tomtgränsen mot den befintliga staden. Om vi vågar börja prata höjder och förtätning finns det dock rejält med plats. Vad händer om vi vågar tänka lite annorlunda på dessa platser just för att samhällsvinsterna är så stora? Är det detta årtionde vi kan visa att vi i har insett att vi måste göra mesta möjliga av dessa platser? Att det är viktigare att så många som möjligt får tillgång till city och kollektivtrafiken än att utveckla lite lagom och anpassat till det som finns runtomkring? Hållbar stadsutveckling handlar om att bygga tätare och vidare på befintliga system och dessutom att försöka förändra beteenden. Att då använda dessa redan förbrukade områden och skapa förutsättningar för att fler hellre ska välja kollektiva färdmedel är bland det mest hållbara man kan göra i en stad. Stationsnärhetsfaktorn behöver bli ett eget värde när man planerar för stadens utveckling. Släpp fram staden där den gör mest nytta. Men det krävs ett stort mått av mod, nytänk och samarbete mellan de som äger stationsområden och kommunerna. Idag inkluderas inte alltid dessa områden i kommunernas planering. Man planerar runt dem. Det medför att de stationsnära lägenas potential inte kan utnyttjas fullt ut. Länsstyrelsen i Skåne understryker i sin rapport hur viktigt det är att gemensamt arbeta för att stationsområdena ska bli attraktiva mötesplatser i städerna och för att inte skapa samhällen där bilen är det enda alternativet för människors transportbehov.
Analysera behoven
Jernhusen sitter på centrala markområden i många av Sveriges större städer. Ofta utgör dessa områden de sista större utvecklingsdelarna i sin stad. Vi vill utveckla stad på dessa områden med utgångspunkt från stationerna och ett hållbart framtida samhälle. Planerna kanske inte är realiserade förrän om 20-30 år, men de beslut som tas idag får påverkan för en betydligt längre tid än så. Som stationsutvecklare har vi därför ett stort ansvar, men som stadsutvecklare ett ännu större. Vi påverkar stadsbilden och funktionen i staden på många sätt och måste därför tänka efter noga innan vi sätter några spadar i jorden. Vi måste ta reda på vilka behov som måste tillgodoses i den framtida staden för att kunna skapa platser man vill besöka. Hur skapar man bäst hållbara, attraktiva och trygga städer som också bidrar till att fler väljer kollektivt resande? Det ska vi fördjupa oss i. Under våren har vi extra fokus på stadsutveckling för att få nya insikter. Men utvecklingen är redan gång i de större städerna och vi ser fram emot nära samarbeten som bäddar för att fler kan bo och arbeta nära stationerna och att vi tillsammans kan skapa förutsättningar för att fler både ska vilja och även välja att resa kollektivt.
Eva Eliasson är Design Manager hos Jernhusen
Källa till den danska undersökningen: Hartoft-Nielsen, P. (2002) Stationnaerhedspolitikken i hovedstadsområdet.