20 okt Nytänkande ska minska världens vattenkris
Är vi resursanalfabeter som använder dricksvatten för att spola i toaletten? I städer runt om i världen ser människor sig om efter nya lösningar för vatten och avlopp.
Av Ann-Christin Sjölander, frilansjournalist
Foto: Chris Paugh, Ann-Christin Sjölander, Thomas Henriksson
Världsvattenveckan i augusti i Stockholm handlade om ”Vatten i en urbaniserad värld”.
Brist på vatten, läckande rör, förorenade floder, dåligt fungerade avloppssystem eller inga alls. Så illa är det ställt i många av världens växande storstäder.
Floderna i Buenos Aires är rena kloaker. I Karachi i södra Pakistan dör 30 000 människor årligen av förorenat vatten. Shanghai står inför hotande vattenbrist och saltvatten tränger in i Yangtzefloden. Det visar en färsk rapport från Världsnaturfonden.
Det traditionella sättet att sköta vatten och avlopp i de stora städerna är att hämta vatten allt längre bort och bygga ut rörledningar. Sedan pumpas avloppsvattnet bort långt ifrån staden. Mexico City är ett exempel. På grund av överuttag av grundvatten har staden sjunkit och fått problem med översvämningar. Därför byggs en 62 kilometer lång tunnel under markytan, så att avlopps- och dagvatten kan forslas bort.
Men det är inte säkert att vårt västerländska system att sköta vatten och avlopp är det bästa. Det är på sina håll föråldrat med uttjänad infrastruktur, dyrt och inte anpassat till dagens behov och klimatförändringar.
– Utvecklingsländerna är inte så intresserade av att kopiera de system som vi installerade för mer än hundra år sedan, de försöker undvika våra misstag. Det finns ett behov i utvecklingsländerna att utveckla ett bättre system för vattenförsörjning, säger Jens Berggren, ansvarig för Världsvattenveckan, som anordnas av SIWI, Stockholm International Water Institute.
Decentralisering minskar sårbarheten
En trend är att i stället för stora centrala system bygga självständiga enheter inom städerna. De systemen är inte lika sårbara exempelvis vid översvämningar.
– Ett kvarter ska kunna klara sin egen vatten- och avloppsförsörjning och samtidigt vara kopplat till ett större nät. Drabbas det större nätet av vattenbrist ska man kunna exportera vatten dit och tvärtom, förklarar Jens Berggren.
– Man kanske använder regnvatten eller duschvatten för att spola toan och avloppsreningen finns i huset.
Han berättar att i Delhi måste man vid nybyggnationer även göra anläggningar för att samla upp regnvatten. På så vis kan man fylla upp grundvattenreserven och undvika översvämningar.
I Uganda fungerar våtmarkerna utanför Kampala som ett stort reningsverk för avloppet från staden.
– En reningsanläggning skulle innebära enorma kostnader, säger Jens Berggren.
Naturen ger oss ekosystemtjänster. Grön infrastruktur börjar slå igenom i allt fler städer, även där traditionella lösningar varit vanliga.
I New York orsakade dagvatten översvämningar i avloppsnätet. Staden har därför bland annat grävt djupa gropar i vissa parker, där dagvatten kan sippra ner. De slipper bygga ut ledningsnätet och ger utrymme för blommor och träd, som absorberar vattnet.
Alternativa lösningar
Ett projekt, SWITCH, som bekostats av EU-kommissionen, har mängder av alternativa lösningar. Allt från snålspolande toaletter, återanvändning av disk- och badvatten till att förse trottoarer med porösa hål där dagvatten silar igenom, ja till och med separata ledningar i husen för olika ändamål. Avloppsvattnet tas till vara och dagvatten ses som en resurs.
Det förekommer redan nu, exempelvis i Peking, att ”gråvatten” från disk och bad används till att tvätta bilar. I Lobatse i Botswana använder en av sjukvårdsklinikerna vatten från diskhoar och tvättställ till att bevattna en trädgård alldeles intill kliniken.
SWITCH – projektet vill se mycket mer samarbete mellan stadsplanerare och olika intressenter, alltifrån konsumenter till chefer på vattenverken. Syftet är att få ett mer integrerat synsätt på vattenfrågorna.
Det vill även professor Alfredo Brillembourg, som vill få arkitektkåren att tänka i nya banor.
För tio år sedan var han med och grundade tankesmedjan Urban Think Tank (U-TT) i Caracas i Venezuela.
Han tycker att den västerländska arkitektkåren fokuserar för mycket på ”form”, på att hellre vilja rita tjusiga operahus, än att skapa socialt hållbara stadsbyggen tillsammans med invånarna.
Nu har hans tankesmedja skapat en verktygslåda för stadsplanering i slumområdena i Caracas där 40 procent av stadens invånare bor. Verktygslådan bygger på vad invånarna har behov av. Deras hus ligger på sluttningar och de ville inte ha sina hus eller gångstigar förstörda av nya vägar, så i stället har de nu fått en bergbana. De samlar regnvatten och husen har utrustats med torra komposttoaletter.
Vattenstress
Jens Berggren tycker att u-länder och i-länder börjar närma sig varandra när det gäller att tänka nytt.
På millenniumdomen i London samlas regnvatten och används för att spola toaletterna. Och i Sverige har vi börjat använda avloppsvattnet i reningsverken till att producera biogas till lokalbussarna. Slammet från rötningen går ut på våra åkrar och hjälper oss att odla våra grödor.
Sverige har ingen påtaglig vattenbrist men det har många andra länder. År 2030 kommer 47 procent av världens befolkning att bo i områden med ”hög vattenstress”.
Det fanns under Världsvattenveckan de som ifrågasatte själva tillväxtbegreppet. Ju högre standard människor får, desto mer konsumerar de. Följaktligen går det åt ännu mer vatten.
Sunita Narain, vid Centre for Science and Environment i Indien, tycker att vi borde omdefiniera begreppet tillväxt. I stället för att koppla tillväxt till ökad BNP och konsumtion, vill hon att vi tar hänsyn till sådant som har betydelse för människors välmående.
Kina, som tidigare hade tillväxt som det stora målet i sina femårsplaner, har nu som mål att hushålla med naturresurserna. Vattenbristen sätter gränser för energiproduktionen.
Nya entreprenörer
Vattenbristen har även dragit till sig nya entreprenörer. I västra USA köper företag upp jordbruksmark och erbjuder sedan stadsplanerarna inom kommunerna att få köpa vatten därifrån när bostäder ska byggas!
Till och med investeringsbanker, som den norska, har börjat engagera sig. För hur ska man våga investera i ett företag utomlands som inte säkrat sin vattenförsörjning? Därför befann sig banken på plats under vattenveckan.
Även om vi i Sverige har gott om vatten är vi beroende av det globala systemet.
– Det är lätt att bli resursanalfabet, när vattnet så självklart kommer från kranen, säger Jens Berggren.
Han vill inte komma med några pekpinnar men tycker att vi ska vara medvetna om att vår konsumtion sträcker sig långt utanför den svenska nationen. Om vi köper frukt och grönsaker från vattenfattiga områden i Syd köper vi egentligen deras vatten. 140 liter går åt bara för att tillverka olika ingredienser till en kopp kaffe.
Nästa års Världsvattenvecka ska handla om vatten och tryggad matförsörjning.
Läs mer om SWITCH på www.switchtraining.eu
Ann-Christin Sjölander är författare till bokwn Vatten – rättighet eller handelsvara. Den har ävwen getts ut på engelska och italienska.