15 sep Slaget om Slussen
I höst är det meningen att Stockholms kommunfullmäktige ska ta beslut om ny detaljplan för Slussen, efter decennier av tvehågsenhet, nya försök och upprörda diskussioner bland medborgarna.
Av Barbro Larson och Gustav Fux
Särskilt aktiva just nu är gruppen “Södersossarna” som anordnar diskussioner, Flera alternativa Slussenförslag har presenterats av olika privatpersoner eller grupper. Nyast är ett
förslag från Konstakademien. Det handlar om egna medborgar-initiativ utanför den reguljära beslutsprocessen, från grupper och personer som inte varit inbjudna av stadsbyggnadskontoret. Processen med att nå stadsbyggnadskontoret med egna förslag är inte enkel.
Många har frågat sig varför inte det ursprungligen vinnande förslaget från Nyrén Arkitekter 2004 har genomförts. Det har legat till grund för de många omarbetningar och nya tävlingar som sedan dess ägt rum och som lett till att man snart är tillbaka på ruta ett. Nyréns förslag hade ett starkt stöd och Stockholms politiker har kritiserats hårt för sin oförmåga att fatta ett definitivt beslut. Och för hanteringen av det vinnande förslaget – som efter fyra års stötande och blötande med tre olika chefshandläggare på lika många år- avvisades för att det saknade ”knorr”!
Nyréns har bearbetat sitt förslag väsentligt. Förslaget öppnar vyer mot vattnet och ger utblickar även i marknivå. Det finns få nya byggnader ovan jord. Partiet mellan Södermalmstorg och Gamla stan, Slussenterrassen, bygger på en lösning i tre terrassnivåer mot kvällssolen. Flera nya torg och platser binder ihop Gamla stan och Söder och man skapar rörelsealternativ på olika nivåer. En bassäng friläggs för att skapa insikt om platsens vikt. Det finns även tankar om glasgolv så man kan se ner i vattnet. På Söder ligger två kulturbyggnader som inramar Slussens torgytor. I Götgatans förlängning ned till kajen ligger Scenkonstens Hus. I Stadsmuseets axel mot Saltsjön föreslås ett nytt Stadsstudiecentrum, en utställningsbyggnad för nutida stadsbyggnad. Handel och kollektivtrafik ligger under marknivån. Nya glastorn med rulltrappor sänder ned ljus under jord. Ryssgården förblir tunnelbaneuppgång och salutorg.
Huvuddelar i det nuvarande officiella förslaget
En ny park öster om Katarinahissen med utsikt över Saltsjön och Skeppsholmen. Parken avslutas med terrasser ned mot Stadsgårdskajen där både privatbåtar och skärgårdsbåtar kan lägga till.
Torget vid slussningen är framtida Slussens centrala plats. Låga gång- och cykelbroar ramar in två bassänger som bildar ett torg av vatten. Caféer och terasserna är planerade för folkliv. Anläggningen kommer att ligga i skugga genom norrläget, genom ytterligare planerad bebyggelse, samt genom sluttningen upp mot Södermalmstorg.
Södermalmstorg är planerat för att bli en plats för upplevelser och möten. De nya byggnaderna får fasader med stor transparens så att det blir en naturlig kontakt mellan inomhusmiljön och torget/stadspulsen utanför. Enligt fristående bullerberäkningar kommer torget att blistarkt bullerstört på grund av att trafiken till Hornsgatan går precis förbi torget,
Ryssgården behåller till stor del sin nuvarande utformning, men sätts i ett nytt sammanhang då det blir början på ett stråk som sträcker sig via Katarinaparken ned mot vattnet. Torget blir mer bullerstört än i dag på grund av att trafiken höjs till samma nivå. En del viktiga utblickar bevaras.
Bussterminalen placeras i Katarinaberget. Här skapas en knutpunkt för alla pendlare från Nacka/Värmdö. Bussterminalen byggs ihop med Saltsjöbanan och tunnelbanan så att man inomhus kan förflytta sig mellan bussar, tåg och t-bana. Avstånden mellan bussterminalers hållplatser och t-baneingångarna blir långa (upp till 400-500 meter) med 15 meter långa ramper, rulltrappor och hissar. Nivåskillnaderna mellan bussterminaler och utgång blir som mest cirka 30 meter. Förbindelserna uppfyller inte plan- och bygglagens normer för tillgänglighet enligt Handikapprådens yttrande.
Nya byggnader Vid Södermalmstorg blir det tre nya byggnader av varierande höjd (upp till cirka 9 meter höga ) framför nuvarande utblickar mot gamla stan och Riddarfjärden. De är tänkta för t ex restauranger eller kulturaktiviteter. Framför KF-huset och glashusen som finns där idag planeras det för kontorsbyggnader. Det är inte bestämt ännu hur de ska se ut – endast storleken visas i utställningen. I bottenvåningarna planeras för allmänna ytor, t ex caféer eller affärer.
Utbyggnaden närmast vattnet ger plats för gående och cyklister samt båttrafik för persontransporter.
Medborgarförslagen
Konstakademien: Stoppa dråpslaget mot Stockholm stadsliv!
Det Konstakademien främst vänder sig emot är att det historiska näset – förbindelsen mellan Gamla Stan och Södermalm – försvinner, samt muren som planeras mellan stadsdelarna. Bakom förslaget står Mats Edblom, arkitekt och fd preses för Akademien och akademiledamots-kollegan och skulptören Leif Bolter.
Grunddragen bakom förslaget är en stor brygga som förbinder Gamla Stan och Södermalm. Denna breda förbindelse finns redan i dag, men försvinner i det liggande förslaget, där fotgängarna bara kan ta sig över från Söder till Gamla stan på ett enda ställe via en smal spång och där förbindelsen mellan stadsdelarna är bortgrävt till förmån för en djupt liggande vattenbassäng.
Fotgängarna i Akademiens förslag förväntas flanera på sidorna om bilvägarna, på väl tilltagna gångvägar, precis som hos nuvarande Slussen och i någon mån under “bryggan”. En liten glas-kupol i mitten på bryggan (pendang till den klassiska Slussens glaskupol) kröner en trapphall där fotgängarna tar sig upp ovan jord.
En ny idé i akademiens förslag är en relativt låg glasbyggnad, med bussterminal i botten och en stor saluhall med restauranger och kaféer på andra våningen, från vilken man ser ut över vattnet genom det glasade taket och väggarna.
Under jord föreslår akademien som deras ritningar i genomskärning visar, möjliga lokaler för kultur, precis som de delvis outnyttjade lokaler som redan finns hos nuvarande Slussen.
Ny syn på Slussen: Gräv ner tunnelbanan!
En arkitekt- och stadsplanerargrupp som kallar sig “Idealisterna” har skapat förslaget “ny syn på Slussen”. Medlemmarna i gruppen är: Monica Andersson, Kjell Forshed, Svante Forsström, Ulla Joneborg och nestorn Torsten Westman (f. 1929 stadsbyggnadsdirektör i Stockholm mellan 1973-1985, främste ansvarige för Sergels torg).
En bärande punkt i förslaget är åsikten om att t-bane bron och t-banestationen bör grävas ned på grund av översvämningsrisken och av estetiska skäl. Också centralbron vill man gräva ned på sikt. Centralbron, själva Slussens trafikapparat och t-banebron ses alla som estetiska fläckar som bryter sönder vattenytan. De säger sig också vilja planera för ett ökat stadsliv på Stockholms kajer. “Vi vill göra kajerna lättillgängliga, soliga och inbjudande”, skriver de i sin facebookgrupp.
Förslaget har fått sina främsta förespråkare bland dem som vill gräva ned tunnelbanan. I en sammanfattning av forskningsläget av Sten Bergström, klimatexpert på SMHI framgår det att Saltsjön kommer att stiga med cirka en meter de närmaste 90 åren. Men siffrorna är osäkra, vattennivåhöjningen kan bli högre.
När förslaget presenterades 2009 i opposition mot liggande förslag utredde staden möjligheten att gräva ned tunnelbanan. Det förkastades eftersom man trodde att det skulle innebära att delar av tunnelbanans mest trafikerade delar skulle få stängas av i omgångar och på grund av en kalkylerad kostnad på 7 miljarder.
Knutpunkt Slussen: Överdäcka lederna!
Bullerexperten och kommunpolitikern Olle Markstedt marknadsför sitt Slussenförslag “Knutpunkt Slussen” genom stora reklamplakat i samarbete med flera näringsidkare på Södermalm och genom egna opinions- och marknadsundersökningar. Hans idé går ut på att överdäcka nuvarande tåg- t-bane- och centralleder och enkelrikta Skeppsbron för att på så vis sänka bullernivåerna. Över den överdäckade tunnelbanebron vill han anlägga en gräsmatta. En bärande idé i hans tankegångar är att det visuella endast är en aspekt av upplevelsen av en plats. Själva Slussen flyttas till nytt läge väster om ursprungsslussen under den nya bron.
Nygammalt restaurerat Slussen : Förnya, återskapa och bevara
Förslaget att restaurera Slussen företräds av flera fristående kulturpersonligheter, delar av allmänheten och föreningen Bevara Slussen. Förslaget innebär att man river områden som behöver grundförstärkas, och återuppbygger dem medan trafiken leds om. Detta underlättas av Slussens konstruktion som är byggd med en sådan reparation i åtanke. Förslaget innebär också en delvis radikal förnyelse av nuvarande Slussenkonstruktionen och vistelseytorna genom återskapandet av glaskupolen i Blå Bodarna, återställandet av de borttagna bullerskyddande väggar i Gula och Blå gången, och en allmän lagning och upprustning av fasaderna samt omplacering av blomlådor och nyplacering av bänkar.
Funktionellt föreslås en anpassning till nuvarande stadsideal genom breddning av cykel- och gångbanor i Slussenkarusellen. Argument för bevarande är bland annat det kulturhistoriska värdet av konstruktionen som av Riksantikvarieämbetet har bedömts ha kvaliteér som krävs för byggnadsminnesmärkning, samt att trafikapparaten som konstruktion är företrädd i konsthistorien då den bland annat omnämns av den kontroversielle arkitekten Le Corbusier. Ett annat argument är att den kulturhistoriskt skyddade miljön runt Slussen är för känslig för att klara någon mer omfattande ombyggnation.
Företrädare för Bevarandetanken har även föreslagit icke-intrusiv förnyelse av Slussen i form av ljusspel och fontäner eller mosaik och skulpturer och nyanläggande av grönska. Att i högre grad öppna de 40.000 kvm lokaler och ytor som finns i Slussen för publik verksamhet, t.ex. musikevenemang, filial till stadsmuseet, eller restauranger har också föreslagits. Enligt lanskapsarkitekt Petter Haufman skulle kostnaden för en renovering bli cirka en miljard, alltså betydligt billigare än det liggande förslaget.
Så här tycker Skönhetsrådet:
”Slussen är en av de få platser i Stockholm där förklaringen till huvudstadens uppkomst och existens – det dramatiska mötet mellan Saltsjön och Mälaren – är tydligt avläsbar i den fysiska miljön. Läget mellan den medeltida stadskärnan och den tidigaste bebyggda delen av Södermalm, det vill säga några av de allra känsligaste stadspartierna Stockholm äger, ställer också synnerligen höga krav på hur en omformning av detta område gestaltas.
Stockholm har därtill ambitionen att vara en stad i världsklass och som ett led i detta har en särskild arkitekturstrategi utarbetats i syfte att höja kvaliteten på stadsbyggandet och arkitekturen till en nivå motsvarande det bästa som skapas runt om i världen i dag. Sammantaget innebär detta att resultatet av den omdaning Slussen nu står inför måste bli något alldeles exceptionellt, även sett i ett internationellt perspektiv – allt annat vore ett misslyckande.”
Arkitekt Ulf Christerson vill föra in en “glömd” aspekt i Slussenplaneringen
Planera för rörelse och aktivitet!
Mycket har förbättrats i nya Slussenförslaget i maj 2011, men viktiga saker återstår. De halvhjärtade försöken att arrangera tillräckliga och genomtänkta ytor för allmänhetens aktiviteter är ofullgångna. Detta gäller såväl ytorna kring vattentorgen som Katarinaparken. Det gäller att ta vara på dessa ytor och hushålla med dem så att såväl barngrupper i olika åldrar som vuxna och äldre kan utnyttja dem optimalt.
Tyvärr är stadsplaneringen i allmänhet eftersatt när det gäller samordning och inlevelse i aktiviteters utförande i det offentliga rummet. Oftast visas kafélivet utomhus med unga, dekorativa mammor i förgrunden i solsken. Så naiv är fortfarande presentationen i arkitekttävlingar av det offentliga livet!
Det offentliga rummet är mycket eftersatt och kräver helt annan insikt och redovisning än vad som hittills är legio. Hur skall man dimensionera och orientera de offentliga ytorna när facklitteraturen om detta är så underutvecklad? Jan Gehl och hans adepter är ett stort undantag.
För Slussen kan fortfarande mycket av det här efterlysta räddas med vissa ändringar.
Framför allt måste publikkapaciteten i den nya amfiteatern ökas flerdubbelt. Den nu föreslagna rymmer bara några hundra åskådare. För att tillräcklig åskådarkapacitet skall uppnås erfordras över tusen sittplatser. Detta kan endast åstadkommas med en större amfiteater inklusive vidgat glashus, vilket är fullt möjligt.
Den nya Katarinaparken vidgar utblicken mot vattnet och Gamla Stan avsevärt. I stället för gräsbeläggning borde man täcka ytan med mer lättskötta, stadsmässiga lager av släta betongplattor och gummiasfalt för småbarns och ungdomars rörelselekar. Även låga ramper och små gupp behövs för dessa lekar. Barns rörelsebehov är mycket större än att sitta med de vuxna vid kaffebord. För skateboard och inlines har åldersgränserna flyttats upp mot 30-årsåldern. Även singelgrus för äldres boulespel och barns hopplekar borde höra hit. Intill angränsande husfasader borde ordnas uteserveringar där föräldrar kan sitta och se till sina lekande barn. Även fasta platser i olika sitthöjder för äldre behövs. Inga uppskjutande föremål över de minsta barnens längd bör förekomma. Små rutschkanor kan ordnas i buskslänten från parkytan ned till Stadsgårdskajen.
Det är alltså inte bara passiva sittytor som Nya Slussen behöver. Rörelseytor av olika slag bör inplaneras här och på ett tidigt stadium. I vattentorgen på ömse sidor om Slusskanalen bör kunna utvecklas flera aktiviteter. På Södra Vattentorget visar förslagsställarna en flytande scen tillräckligt stor för olika evenemang. Denna kan omges av en ansenlig mängd åskådare på kajer och broar. Särskilt intressant blir då kopplingen mellan amfiteatern (inklusive glashusets sittplatser i väderskyddat läge) och scenen.
Norra Vattentorget bör kunna arrangeras så att brädsurfing och kanoting möjliggörs där. Tävlingar i dessa sporter skulle kunna arrangeras med stort publiktycke. Genom att släppa in forsande vatten från Mälaren i surfanläggningen, byggd med en ramp på botten som framkallar vågor skulle detta vara fullt realistiskt. Åskådare kan få plats på broarna och kajerna omkring. Detta skulle kunna bli mycket populärt. Anläggningen skulle bli en
kostnadsmässigt billig historia.
Ovanstående behandling av ytskikten på de offentliga platserna är intimt förknippade med stadsbyggnadsfrågorna. Dock är detta överkomliga, jämförelsevis enkla problem/tillägg i projektet Nya Slussen. Flera andra frågeställningar av strukturell art, betydligt mer genomgripande, finns. Dessa gäller mest trafikföringen. Broarna, både trafikbron och gång broarna i kajnivå är stora frågor. Men det är en annan historia.
Summan av kardemumman härovan är att utforma och förbereda stadsmiljöer som rumsbildningar för rörelse. Möten handlar inte bara om sittande och kaffe-, vin- och öldrickande, inte heller enbart om passivt solande och utblickstittande. En planering för rörliga aktiviteter i de offentliga rummen kräver förståelse och inlevelse på ett tidigt planeringsstadium.
Ulf Christerson, arkitekt SAR/MSA