22 okt Avfallets Moment 22
Sedan fjärrvärmen introducerades i Sverige på 1950-talet har det utvecklats till ett av världens mest miljövänliga och resurseffektiva uppvärmningssystem som lätt anpassas till nya bränslen. Via kol och olja är vi idag framme vid att använda biomassa och avfallsförbränning med energi utvinning som bränsle. Men medan somliga ser avfallsförbränning som ett sätt att både utnyttja avfallet och minska Europas sopberg, ser andra en risk för att investeringarna underminerar avfallshierarkin, att i första hand förhindra, återanvända och återvinna
Grundprincipen bakom fjärrvärme är termodynamikens första sats som säger att ingenting försvinner. Vi kan inte skapa eller spara energi men vi kan utnyttja den mer eller mindre effektivt. Centraliserad fjärrvärme värmer vatten till ånga som både kan alstra el i kraftvärmeverk och sen kylas ned genom att ledas ut och värma våra hem. På så vis använder vi mindre bränsle och får ut en större effekt och bättre miljö än om varje hushåll skulle göra allt det arbetet. Genom att använda förnyelsebart bränsle förbättrar vi systemet ytterligare. Svensk fjärrvärme drivs idag av 50% biomassa (framförallt rester från träindustrin), 5 % av spillvärme och 20% av avfallsförbränning.
Uppvärmning står för nära hälften av världens energianvändning och med krav på billigare och miljövänligare system världen över ser organisationen Fjärrsyn hur svenska kommuners fjärrvärmekunnande är en potentiell exportvara. I Sverige värms över hälften av hushållen med fjärrvärme, i USA bara 1%. Det internationella intresset märks redan på att hur hälften av Global District Energy Climate Awards gått till svenska kommuner och att Borås nu i september stod värd för FN:s globala konferens om hållbar avfallshantering.
Avfallsförbränning med energiutvinning
Avfallsdeponi ska vara utfasat i EU till 2020 men Sverige kunde förbjuda deponi redan 2005 genom att utnyttja avfallet för energiutvinning, eller Waste-to-Energy (WtF). Istället för att lägga avfall på tippen där det fortsätter att avge utsläpp i luft och mark kan vi utnyttja upp till 95% av materialet till fjärrvärmen. Reningsprocedurerna är nu så effektiva att anläggningarna släpper ut mindre dioxiner än vedeldning, och bränder. Skorstenarna behandlas med kalk för att förhindra försurnat regn och den slagg med keramik och metall som blir kvar kan återvinnas ytterligare.
Men askan som blir kvar består av asbest och tungmetaller som inte kan förbrännas och är så giftig att den bara kan slutförvaras. Enbart uppvärmningen av Stockholm skapar tiotusentals ton av giftig aska så därför är den nyaste Wtf-teknologin, plasmaförgasning, högintressant. I den processen utsätts avfallet för en temperatur på över 6.000 grader (hetare än solens yta) och det ska kunna omvandla 100% av materialet till vätgas i ett slutet system som förhindrar alla skadliga luftutsläpp.
Avfallsförbränningens Moment 22
WtF är idag en växande marknad. Enligt marknadsanlytikerna Frost & Sullivan, beräknas WtF omsätta 27 miljarder kronor bara i Europa. I takt med ökningen, växer också kritiken. Det görs framförallt tre invändningar.För det första att transporten av avfallet ökar koldioxidutsläppen från godstrafik. Utsläppen är mindre än om vi jämför med deponi men målet är trots allt är en minskning av både deponi och koldioxidutsläpp. För det andra att vinstpotentialen och transporterna öppnar för en svart marknad på samma vis som redan skett med vårt elavfall. För det tredje, att WtF-satsningen underminerar EU:s ramdirektiv för avfallshantering som anger piroriteringsordningen: förhindra, återanvända, återvinna, tillvarata på andra sätt (i vilket WtF ingår) och i sista fall deponera.
EU-kommssionens Roadmap to a Resource Efficient Europe innehåller bland annat målet att enbart material som inte kan komposteras eller återvinnas ska förbrännas för energiutvinning 2020. Nätverket GAIA, The Global Alliance for Incinerator Alternatives, släppte nyligen rapporten Incineration overcapacity and waste shipping in Europe som visar att flera förbränningsanläggningar inom EU har kapacitet att bränna mer än det icke-återvinningsbara avfallet. Detta gäller för anläggningar i Sverige, Tyskland, USA, Nederländerna och Danmark. Rapporten visar också hur de anläggningar som nu byggs i exempelvis Storbritannien beräknas ha en kapacitet 10 miljoner ton över den beräknade avfallsmängden. Vad motiverar investeringar och pedagogiska satsningar på återvinning när dyra WtF-anläggningar kräver ekonomisk avsättning i många decennier framöver och en stadig tillförsel av bränsle?
Intresseorganisationen Avfall Sverige påpekar att WtF är en långsiktig utveckling, och att avfallsmängden korrelerar med den ekonomiska konjunkturen vilket gör det svårt att i dagsläget se var kapaciteten kommer ligga. Men om lågkonjunkturen är förklaringen till att vårt avfall minskat så är arbetet med att förhindra avfall desto viktigare. Enligt Eurostat alstrade varje person i Europa 2010 ca 500 kg. Cypern producerade mest med 760 kg och Sverige drygt 400 kg per person (det inkluderar inte det importerade avfallet), och det är flera gånger högre än det framtida EU-målet.
Avfallets livscykel
Avfall är inte förnyelsebart i betydelsen att det återskapas på naturlig väg såsom sol, vind och vatten, men så länge det finns människor finns det någon sorts avfall som behöver utnyttjas så resurseffektivt som möjligt. Att utnyttja vissa typer av avfall till WtF är bättre än att låta det ligga på deponi men när avfallet är bränt finns det inte mer. Återanvändning, återvinning och rötning kan fortsätta materialets livscykel längre än vid förbränning, framförallt om man kombinerar detta med att producera produkter som ger mindre icke-återvinningsbara rester. Redan idag kan över 60% av innehållet i en svensk soppåse återvinnas, enligt Avfall Sverige. Eurostat från 2010 visar att Sveriges kommuner återvinner och komposterar 50% av hushållsavfallet och bränner 49%, vilket är näst högst i Europa efter Danmark. Högst återvinning och kompostering sker i Österrike 70%, Belgien, Tyskland och Nederländerna 61–62%.
Organisationer som Naturskyddsföreningen och GAIA, liksom Återvinningsindustrierna och Industrigruppen Återvunnen Energi efterfrågar satsning på mer långsiktiga lösningar än WtF som måste uppmuntras före WtF, såsom spillvärme från industrin, biogas och rötning av biologiskt avfall där även restprodukten är näringsrik och kan användas. Därtill uppmanar Naturvårdsverket kommuner och landsting att förebygga avfall i sin egen verksamhet och för hushållen. Avfallsförbränning med energiutvinning måste vara en tillfällig lösning.<<
Text och foto: Anna Larsson Berke, frilansjournalist
