02 sep Odla i stan
De blir bara fler och fler, miljömedvetna stadsbor i alla åldrar som vill odla där de bor och bidra till ett mer hållbart samhälle. Resultatet är överraskningar i det offentliga rummet –som en prunkande grönsaksodling mitt i Hammarby Sjöstad, en skogsträdgård i Rågsved, eller en potatisåker i Malmö.
Vare sig det gäller kollektiva grönsaksodlingar eller individuella initiativ rör det sig om en sorts engagemang som ofta förbises i samhällsplaneringen. Människors behov av att vara kreativa där de bor – som att odla – tas sällan med i beräkningen då städer planeras. Men de stadsodlingar som dyker upp idag visar att odling på oväntade ytor i det offentliga rummet ger mervärden för alla – både för dem som engagerar sig och för dem som bara tittar på.
I kvarteret Innanhavet i Hammarby Sjöstad ligger odlingslotterna bara några meter från lägenhetsportarna. På sommaren är hela gården en prunkande trädgård med grönsaker, bärbuskar, jordgubbar, vinrankor och blomster. De 30 lotterna skapar liv på gården.
Fastigheten byggdes 2002 av Familjebostäder. White arkitekter, som ritade området, fick i uppdrag att hitta ett mervärde i området som skulle få hyresgästerna att bo kvar i området. Stor genomflyttning kostar oftast mycket för bostadsbolaget. Idén som White lanserade var just odlingslotter, ett tillskott som var gratis. Odlingslotterna blev snabbt populära bland de nya hyresgästerna.
Gårdar i stan utnyttjas många gånger allt för sällan, men på den här gården finns ett syfte med utrymmet, här ska odlas. Mellan lotterna finns bänkar att sitta på, lekredskap och gångar där småbarnen kan cykla.
Flera av dem som odlar där gör det inte bara för nöjes skull utan också för att de är miljömedvetna. Marianne Fogelberg är en av dem. Innan hon fick sin lott rev hon upp cementplattor på uteplatsen och planterade jordgubbar. Hon satte också humle och vin, och hade delad vårdnad med grannen om några vinbärsbuskar som växte mellan deras uteplatser.
Reglerna för odlingslotterna är enkla, alla ska odla giftfritt och om någon har för mycket ogräs på lotten får han eller hon en påminnelse via mailen om att rensa mer. Kanske är ogräset ett tecken på att odlaren inte har nog med tid eller intresse, och då lämnas lotten över till nästa i kön.
Många drömmer om att odla nyttigheter på enklast möjliga sätt! Fast det finns sällan genvägar till goda resultat. Men om man tänker på ett helt nytt sätt, och skapar en skogsträdgård i stället för konventionell odling, kan man förenkla sina odlingsinsatser.
– Det här är ett sätt att odla med naturen i stället för emot den, säger Christian Odberger när han visar vad nätverket Tillväxt åstadkommit på en plätt kommunal mark i närheten av Rågsved söder om Stockholm.
Den ligger bara några stenkast från hans och fästmön Margareta Stugulands bostad. Båda är stora odlingsentusiaster.
Vid första anblicken ser odlingen ut som ett virrvarr av växter utan någon inbördes ordning. Men när Christian pekar och berättar förstår vi att varje träd, buske och planta är placerade där med omsorg.
Där finns ätbara växter från tidig vår till sen höst. På våren skördas lökar, övervintrade rotfrukter, späda blad, rabarber och sparris. Hösten bjuder på bär, frukt och grönsaker. Och här är fritt fram för vem som helst att ta för sig. ”detta är en plats där alla får skörda närodlad och ekologisk mat”, står det på en skylt vid odlingen.
Vad ligger bakom denna generositet?
– Det är kul att odla, dessutom vill vi visa att det går att skapa resurser där människor bor.
Christian är utbildad i hållbar utveckling och håller sommarkurser i stadsodling vid Stockholms universitet där studenterna även anlägger en egen skogsträdgård. Han drivs av en önskan att finna lösningar för att skapa ett hållbarare samhälle. Skogsträdgården – där växterna själva i samverkan med varandra och andra organismer gör jobbet – kan vara en lösning.
Vissa kallar det gerillaodling, men Stockholmsgruppen har valt namnet ”Tillväxt” och kallar sig hellre busplanterare. De vill poängtera att de framför allt är intresserade av att skapa en stad med närodlade frukter, bär och nötter.
De började att plantera frukträd och bärbuskar i Stockholms parker. Men insåg efterhand att det inte var den bästa idén.
– Vi lärde oss mycket där, kommenterar Margareta. Slitaget är stort i parkerna. Det är bättre att odla där man bor.
I den lilla stadsdelen Seved intill Ystadvägen i Malmö växer en mångfald av grönsaker och blomster runt husen. Det hela började med ett odlingssamarbete mellan barn i en somalisk förening och infödda pensionärer.
De första odlingarna var en del i ett projekt för att bygga broar mellan människor från skilda generationer och kulturer. Linnea Wettermark, miljövetare och socialantropolog med odlarutbildning, anställdes för att samordna projektet. Tillsammans med barnen planterades grönsaker på en gräsmatta som tidigare mest använts för att rasta hundar på.
När sedan en äldre man som bott i området länge kom och tackade för att fjärilarna kommit tillbaka kände Linnea att hon fått belöning för insatsen.
Odlingarna har sedan spridit sig vidare i området. En del boende har nu egna odlingar utanför sina portar, andra deltar i Odlingsnätverket Seveds gemensamma odlingar. Stadsdelen Seved är annars känd i medierna som en hemvist för ett antal tonårsbusar som lagt beslag på en del av Rasmusgatan mitt i området. Men få medier har brytt sig om att titta på de omgivande kvarteren – då hade de överraskats av de många vackert flätade pilehäckarna och prunkande grönsaksodlingarna.
Nätverket hålls samman av Linnea Wettermark och Göran Larsson, som tillsammans också driver ett stadsodlingsföretag. De har inriktat sig på att få avtal med fastighetsägarna i området för få tillstånd att odla på deras mark. Fastighetsägarna bekostar ny jord mot att hyresgästerna själva står för frön och plantor. Målet är att använda tomtmark och innergårdar, både för odling och försköning av bostadsområdet.
Linneas första drivkraft var att öka självhushållningen i städerna, men snart insåg hon att odlingen i första hand leder till integration och kommunikation människor emellan.
– Jag var inte beredd på det sociala kittet som skapas när man odlar tillsammans. Här finns människor som aldrig talade svenska tidigare men som gör det nu när de pratar om växter och mat med sina grannar.
Karine Mannerfelt
Författare till boken ”Stadsodlare”