15 apr Växter och träd kan dämpa översvämningar
Lågtrycken hopar sig och det regnar mer än tidigare. Samtidigt täcks allt mer markyta med hårda material, asfalt, sten och betong. Flera kommuner försöker lösa problemet med att plantera växter, träd och skapa ytliga vattenvägar.
De senaste åren har många områden i världen haft kraftiga vindar och mycket nederbörd, vilket gett stora översvämningar nu senast i England. Rikligt med nederbörd gör att till exempel vägar, samhällsfunktioner och byggnader blir vattenskadade och olyckorna ökar.
-Vi har försökt titta på vindar, konsistent över tiden. Vi kan inte se att antalet tillfällen med kraftiga vindar över 25 meter per sekund har förändrats i Sverige de senaste 20 åren – jämfört med tidigare mätningar från 1950-talet och framåt, säger Weine Josefsson, meteorolog vid SMHI.
När det gäller nederbörden kan forskarna på SMHI notera en viss ökning för den totala årsnederbörden och kraftiga nederbördstillfällen.
-Det är troligen en effekt av den globala uppvärmningen. Risken för kraftiga skyfall har ökat något och vi tror att den utvecklingen håller i sig. Värmeböljor sommartid kan också bli ett nytt fenomen med mindre nederbörd än normalt och torka. Det blir nog lite som det är i Mellaneuropa, tror Weine Josefsson.
Gemensamt ansvar
Ett stort problem i sammanhanget är att vi får mer och mer hårdgjorda ytor där betong, asfalt och sten täcker marken i framförallt städerna. I nybyggda områden försöker man fördröja dagvattenavrinningen och skapa ytliga vattenvägar, infiltrationsytor såsom gräsmattor, samt dammar med växtlighet. En lösning är så kallade gröna tak som tar hand om en del av nederbörden, samt att lägga singel och asfalt som släpper igenom vatten på vägar och parkeringsplatser.
Hans Bäckman vid Svenskt vatten har medverkat i en grupp som nyligen lämnade ett förslag om en mer hållbar markanvändning till Miljömålsberedningen. Han menar att alla som planerar samhället måste vara med och lösa problemen med dagvatten.
_ De som arbetar med planering av byggnader, gator, detaljer och grönområden bör ta ett gemensamt ansvar för situationen. Besluten om dagvatten, en dagvattenstrategi, ska genomsyra allt miljöarbete och tas i kommunens högsta beslutande organ kommunfullmäktige. En väsentlig fråga är hur samhällskostnaderna ska fördelas eftersom problemet saknar gränser och spänner över många områden.
Väsentliga lösningar
Rain Garden, små lokala dagvattendammar, är numera ett begrepp inom svensk samhällsplanering, det vill säga ett utjämningsmagasin med växter som renar vatten. Grönskande ytor skapar biokemiska och geokemiska processer, som gör att dagvatten rinner långsamt och filtreras vid transport genom jorden.
– Rain Garden och ytliga vattenvägar tar en hel del plats, men är väsentliga lösningar eftersom nederbörden troligen kommer att öka framöver, förklarar Hans Bäckman.
Flera kommuner har projekt som ska lösa problemen med dagvatten, såsom Malmö, Helsingborg och Växjö. I Växjö har kommunen öppnat en befintlig dagvattenkulvert och grävt en kanal, vilket lett till jämnare avrinning och nya och säkrare vägar. I Helsingborg och Malmö har man byggt ytliga vattenvägar i Mariastaden respektive Augustenborg.
Viktiga förutsättningar
Många kommuner konsulterar Örjan Stål, som är expert på att integrera vegetation och infrastruktur med fokus på träd och dagvatten. Han berättar att ett vanligt problem förr i världen var att trädens rötter växte in i dagvattenledningar och orsakade stopp och översvämningar.
-Det man kan tänka är att det är trädens fel, men istället är det så att hårdgörandet av markytor gör att rötterna får kämpa för att utvecklas och därför söker sig in i ledningsnäten, avlopps-, dag och spillvattenledningarna.
Han uppger att det viktigaste när man planerar ett nytt område är att ge träden rätt förutsättningar, det vill säga öppna, naturliga miljöer där de kan trivas. En större yta tas visserligen i anspråk, men å andra sidan får man mark som kan suga upp dagvatten och infiltrera det.
-Träden mår bättre och det blir mindre översvämningar. Man minskar problemet med att rötter växer in i ledningarna. En bonus är att vi får vackra och funktionella träd. Träden hjälper till med det här mycket viktiga arbetet.
Viktigt samspel
Ett träd som mår dåligt kan inte ge skydd på samma sätt som ett friskt träd, vid exempelvis skyfall. Då kan träden fungera som gigantiska paraplyer. Träden fångar upp och fördröjer vattenflödena. Därmed belastas dagvattenledningarna mindre och sjöar och vattendrag behöver inte ta emot lika mycket föroreningar.
-När det regnar mycket så ökar belastningen på reningsverken och breddningen av orenat avloppsvatten ökar.
Örjan Stål konsulteras i ett tidigt skede av planeringen av nya områden och hjälper till med markplaneringen, var träd, ledningar och hus ska vara, så att det blir bra för både människa och natur.
-Jag tar fram tillfredsställande lösningar för teknik, vegetation och dagvatten. Mitt arbete handlar i mångt och mycket om att få ingenjörerna att få upp ögonen för komplexiteten i naturen.
Allt är beroende av allt
I Stockholm försöker man arbeta med det här problemet genom att öppna upp och bygga nya växtbäddar för träden.
-Man gör en skelettjord av sten och sätter brunnar i markytan, som samlar upp dagvatten från hus och trottoarer. Träden får därmed en ny chans att utvecklas. Om man låter markens yta vara för hård, så släpper marken inte ut den koldioxid som bildas i förmultningsprocessen. Koldioxiden stannar kvar i marken, vilket gör att träden dör och dagvatten rinner ut i avloppsledningar. Marken kan inte infiltrera nederbörden. I normala fall går nederbörden ner i marken och pressar upp koldioxiden, som går ut i luften. Om träden mår bra så tar de upp koldioxiden. Allt är så att säga beroende av allt, enligt Björn Embrén, trädspecialist Trafikkontoret Stockholms stad.
En viktig aspekt är att grundvattnet sjunker i Stockholm. Om man med sådana här åtgärder kan få påfyllning via nederbörd som infiltreras i marken, så har man nått många fördelar.
Fakta:
Det svenska avloppsledningsnätet är sammanlagt 92 000 kilometer långt, vilket motsvarar drygt två varv runt ekvatorn eller 12 meter per ansluten person. Av avloppsnäten utgörs 32 000 kilometer av dagvattenledningar.
Dessutom finns det privata servisavloppsledningar kopplade till det kommunala nätet, som ägs av enskilda fastighetsägare.
Källa: Svenskt vatten