12 feb Tid är pengar – men vad får det kosta?
Vi människor har alltid velat färdas fortare och komma fram dit vi ska på allt kortare tid. Det är naturligt och har naturligtvis genom århundradena varit en befogad strävan. Den har inneburit att det inte längre tar 80 dagar jorden runt, inte flera dygn från Luleå till Stockholm, inte att vi måste bo på gångavstånd från vårt arbete och så vidare.
Men hur har det blivit idag? Vi jagar numera minuter. Vare sig det gäller tåg, biltrafik, busstrafik eller cykel. Som med allt annat så är det de allra sista förbättringarna som kostar mest. Och har vi inte nu kommit till en gräns då vi istället ska tala om resans kvalité istället för att med dyra pengar vinna någon minut?
Jag har själv alltid funderat över de lönsamhetsberäkningar som visar att om en bilist (det gäller oftast beräkningar för väginvesteringar) vinner ett par minuter så blir det väldigt lönsamt om det är många bilister som vinner dessa minuter. Jag misstänker att den enskilde individen inte känner särskilt stor lycka eller överhuvudtaget märker dessa minuter. Och än mindre gör något vettigt av den ”vunna tiden”. Det vill säga värdet är väldigt nära noll. Hur kan då det bli en väldigt stor vinst om det är många som vinner de där minuterna? I alla fall jag lärde mig redan i småskolan att ett stort värde gånger noll ändå alltid blir noll. Även för oss i kommunerna talas det om minuter i trafikplaneringen. Hur kan vi göra för att bussarna kan komma fram någon minut fortare? Ska vi bygga snabbcykelvägar så att folk vinner några minuter per dag? Hur långt från målpunkten kan parkeringen ligga? Det finns många exempel.
Men är det verkligen värt de stora investeringar som krävs för dessa minuter? Jag är inte säker på att vi människor blir mer produktiva på jobbet eller hinner med så mycket mer på vår fritid med dessa ”vunna minuter”.
Jag tror istället att vi måste lägga vår energi på att planera för kvalité i transportsystemet. Är bussen bekväm och trivsam att färdas i, är flyget, tåget eller bussen i
rätt tid enligt tidtabellen så att byte till nästa transport fungerar är det mycket mer värt för oss resenärer än om vi kommer fram några minuter tidigare. Det har också SJ och många flygbolag märkt och dragit ut sina tidtabeller utan att det väckt någon debatt om att det går långsamt.
Man kan fundera vidare – är satsningar på exempelvis särskilda snabbcykelvägar en bra åtgärd? Kanske i vissa fall om tidsvinsten kan bli avsevärd. Men i de flesta kommuner kommer det att röra sig om små tidsvinster. Då är det bättre att tänka över om inte förbättringar av befintliga stråk är effektivare för att leda till ökad säker cykling; jämnare beläggning, säkrare korsningslösningar, belysning etcetera.
Kommunernas och statens kassa för nya trafiklösningar ska räcka till väldigt mycket. Då tror jag att vi måste omvärdera vår jakt på de ”sista minuterna”.
Anders Bylund Styrelseledamot och ordförande i Trafikkommittén