10 dec Akut läge för klimatet
Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC, gör att många nu är oroliga för vad klimatförändringen kan ge för effekter. Frågan är hur kommunala förvaltningar såsom stadsbyggnadskontor, tekniska förvaltningar, gatu- och parkförvaltningar ska hantera de förhållanden ett annat klimat kan ge.
– En viktig sak är att kommuner och länsstyrelser börjar samarbeta konstruktivt, så att de svenska samhällena kan bli så stabila, hållbara och klimatanpassade som möjligt, menar Pär Holmgren, tidigare SVT numera naturskadespecialist på Länsförsäkringar.
Du är meteorolog och vet vilka effekter det kan bli med ett annat klimat. Vilka problem kan vi få i Sverige?
– De effekter vi kommer att se är troligen inte så dramatiska, men däremot kan det säkerhetspolitiska läget ändras radikalt och exempelvis även livsmedelsförsörjningen och flyktingströmmarna. En viktig faktor är hur världsekonomin påverkas om vi ställer om till ett samhälle utan fossil energi. Vi kommer troligen att tvingas minska både konsumtionen och energiförbrukningen. Oljeproducerande länder, såsom Saudiarabien och Ryssland, kan förändras i grunden när efterfrågan på olja minskar. Effekten kan bli en väldig oro i världen som leder till betydligt större konsekvenser än klimat-
förändringen. Risken för krig och konflikter ökar när villkoren för världsekonomin ändras och människor tvingas fly från områden där det inte går att leva.
Pär Holmgren pekar på att många länder styrs av demokratier och korta politiska mandat, vilket ger kortsiktiga beslut. Oklara majori-
teter leder till populism och dålig framförhållning.
Tror du att vi hinner göra nödvändiga förändringar, så att jordens medeltemperatur inte ökar för mycket?
– Vi har väldigt små marginaler kvar för att klara en ökning av koldioxidutsläppen. Det är tyvärr en realitet att den globala medeltemperaturen kommer att stiga mer än 2 grader. Med den politik som förs i stormakter som EU, USA och Kina, så är vi snarare på väg mot 3 grader.
Den globala medeltemperaturen kommer år 2030 att vara ungefär 1,5 grader högre än idag. Rent teoretiskt finns det metoder för jord-
och skogsbruk som binder mer kol i atmosfären än vad vi släpper ut. För att använda de kunskaperna måste vi bestämma oss för att satsa på det och ingenting annat. I demokratier måste tillräckligt många stödja en sådan strategi.
Vad bör de som planerar städerna tänka på?
– Det absolut största problemet och hotet är extrema väderhändelser, som skyfall och översvämningar. En bra strategi är att inte bygga för tätt, samt ha stora fria ytor och grönområden som kan samla upp nederbörd – många träd, gröna tak, ställen där det är okej att vattnet står kvar i några dygn. Många städer har fyllt igen de kanaler de tidigare hade för bland annat transporter. Det kan vara en bra idé att återställa dem, vilket nu sker i bland annat Köpenhamn.
– Centraleuropa, Holland och Tyskland har de senaste fem åren haft kraftiga hagelbyar med en större intensitet än tidigare. Sådana väderfenomen har inte kommit till Sverige än, men kan mycket väl inträffa i både Stockholm och längre norrut. Det som händer i Holland kan hända i Skåne. Hagel förstör stora materiella värden, bilar, byggnader, tak och fasader med mycket glas. Stora ytor med glas bör också undvikas med tanke på den värme och solinstrålning vi har haft den här sommaren. Risken att få riktigt heta somrar ökar för varje år. Ett sådant klimat kommer att vara helt normalt vid nästa sekelskifte och likna det vi nu har i södra Tyskland och Frankrike. Med en så extrem vädersituation blir det betydligt varmare både inne och ute.
– Isarna i Arktis och Antarktis smälter långsamt, så därför kan världshaven stiga i hundratals kanske tusentals år. Det är ingen landhöjning i södra Sverige, så där är det olämpligt att bygga för nära kusten. Mer norrut är landhöjningen en halv meter på hundra år. När vi förra gången hade så mycket koldioxid som vi har nu i atmosfären, så var havsytan 20 till 25 meter högre, så det kan mycket väl bli så att havsytan ökar med ett par meter på 200 år. Det är viktigt att känna till riskerna när man bygger nya stadsdelar, ny infrastruktur eller nya järnvägsstationer – konstruktioner som ska hålla i flera hundra år.
Hur mycket kan havet stiga till år 2100?
– Enligt SMHI en meter, men kanske mer än så. Man bör titta på landskapet, se om det är låglänt eller inte. Höjden över havet kan vara en meter även ganska långt ifrån kusten. Länsförsäkringar har en vägledning för de 23 försäkringsbolag som är samlade under företaget. Det är dock upp till var och en att följa de råd vi ger. Vägledningen säger att vid planering av nya byggnader ska länsstyrelsen konsulteras. Om myndigheten uppfattar att projektet är olämpligt, så går det inte att försäkra och bankerna ger inga lån. Troligen kommer många försäkringsbolag att följa efter och därmed styra utvecklingen. De hus som redan är försäkrade hos oss, kan dock ha kvar sin försäkring. Vi lämnar råd om att värdesaker inte får förvaras i källaren, bara föremål som klarar översvämningar.
Kan det inte vara negativt i det här sammanhanget, att så många städer växer kraftigt. Det medför väl en del risker?
– Fördelen är att underlaget för kollektivtrafik, cykelbanor och elektriska fordon ökar. Då kan fler cykla, gå eller åka kollektivt till och från jobbet. Det blir färre bilar och mindre koldioxidutsläpp. Snabbväxande städer ger ofta segregerade samhällen, vilket är ett problem när målet är en socialt hållbar stadsutveckling. I förtätade områden kan det vara svårt att leda bort stora nederbördsmängder.
– En annan viktig sak är att hålla livsmedelsproduktionen vid liv. Ekosystemtjänsterna är enormt viktiga när klimatet ändras. Folk måste även vilja bo på landet och arbeta med jord- och skogsbruk.
Pär Holmgrens bild av kommunerna är att många framförallt yngre tjänstemän är väldigt ambitiösa när det gäller klimatarbetet. De är fokuserade på att begränsa koldioxidutsläppen och anpassa städerna till ett nytt klimat. Många är väl insatta i problemen, så begränsningarna är mer hos politikerna som inte vågar ta viktiga beslut som går emot väljarna.
– Klimatfrågan är väldigt enkel, att vi slutar använda kol, bensin och naturgas, och ser till så att skogarna börjar växa. Fixar vi det så ändras beteendet och vi får ett annat samhälle. Det är nyckeln till mindre klimatförändringar. På individnivå måste vi få ner konsumtionen, använda det vi har och undvika att köpa nytt, samt äta mat som inte ger så stora utsläpp. Folk i storstäderna jobbar och stressar mycket, har god ekonomi och reser bort när de är lediga. Om vi har tid över till annat än arbete, så kan vi ta andra miljöhänsyn än idag.
Hela vårt moderna samhälle är ju byggt på fossil energi?
– Vi är enormt beroende av fossil energi, men min förhoppning är att vi kan omvandla koldioxid från atmosfären till annan energi. Lösningarna finns, men det krävs pengar och tuffa politiska beslut. Om det blir väldigt dyrt att släppa ut koldioxid kan det bli stora förändringar.
Vad tycker du att man ska satsa på när det gäller trafiken i en stad?
– Cykel- och gångbanor, en pålitlig och billig kollektivtrafik, som folk faktiskt använder. Bilisterna bör anpassa sig till cyklister och gående. I Uppsala har man för trafiksäkerhetens skull sänkt hastigheten på alla gator till 30 eller 40 kilometer per timme, och många fler har börjat cykla. Olika fordonsslag på samma yta ger olika risker, så de tunga farliga fordonen måste anpassa sig till de mer svaga trafikanterna. Riktigt stora städer bör vara bilfria, vilket dock kräver att den trafik som går till staden fungerar. Trivseln ökar när ytorna för bilar kan användas till annat. Storstädernas markpriser kan inte motivera att bilarna tar så stor plats som beräkningarna visar, 100 kvadratmeter gatyta och parkeringsyta per bil.
Konsekvenserna av klimatförändringarna kommer att märkas i hundratals år. När man tar beslut måste man ta hänsyn till hållbarhetsfrågorna och eftersom teknikutvecklingen går så snabbt skapa flexibla lösningar. Självkörande bilar kommer att förändra hela vårt samhälle om kanske tio år. Vissa lösningar finns inte ens i den fantasivärld vi har idag.
Text och foto: Ylva Berlin, frilansjournalist