10 dec Blågröna lösningar klimatsäkrar staden
Vi står inför stora förändringar i vårt klimat såsom ökade värmeböljor, stigande hav och perioder med kraftig nederbörd. Detta är något som vi måste ta hänsyn till, och ta ställning till, i vår samhällsplanering. Vi behöver hitta åtgärder och strategier för att hantera både dagens och framtidens klimat. Ett sätt att möta klimatförändringar är att använda blågröna lösningar, som härmar naturliga system. På så sätt kan vi skapa motståndskraftiga och attraktiva boendemiljöer för människor att vistas i.
Blågröna lösningar innebär i grova drag att grön infrastruktur kopplas samman med vattenhanteringen i en stad, som till exempel gröna tak, regnbäddar och regnvattendammar. I sådana lösningar skapar dynamik mellan vatten och växtlighet en motståndskraftig miljö som kan buffra och balansera extrema väderhändelser såsom skyfall och översvämningar. De kan även agera avkylande och ge skugga. Blågröna lösningar kan ses som ett samlingsbegrepp för hållbara multifunktionella åtgärder som bidrar med positiva synergieffekter såsom värme-
reglerande, luftrening, översvämningsskydd och rekreation. Dessutom kan blågröna lösningar öka en stads återhämtningsförmåga och skapa platser för rekreation och vila. Det finns forskning som visar att endast fem minuter i naturområden sänker stressnivåer i kroppen1.
Hinder på vägen
De flesta av oss vill leva i gröna och levande miljöer. Men det har visat sig vara svårt att prioritera blåa och gröna strukturer i stadslandskapet. Det finns många exempel på lyckade pilotprojekt genom åren, men att arbeta in synsättet i den dagliga verksamheten på kommunen har visat sig vara trögare. Forskning har visat att det finns flera hinder, eller barriärer, på vägen som försvårar blågröna lösningars plats i stadslandskapet. Sådana hinder har visat sig vara politiska prioriteringar, kunskapsbrist hos olika aktörer, hög arbetsbelastning hos tjänstemän, förtätning, ekonomiska osäkerheter gällande drift och underhåll samt en lagstiftning som ger osäkra ansvarsförhållanden. Många av de barriärer som har identifierats i forskning knyter an till organisatoriska och strukturella delar av den kommunala verksamheten2.
Det finns alltså idag många bra tekniska lösningar, men vi har en utmaning i att driva igenom implementeringen av dem. För att komma runt dessa barriärer och kunna arbeta med blågröna lösningar och klimatanpassningsåtgärder behöver vi ett multidisciplinärt synsätt där flera aktörer med olika bakgrund samarbetar och samverkar med varandra.
Tiden är kort för att hantera effekterna av en ökad urbanisering och klimatförändringar. Blågröna lösningar kan hantera några av dessa utmaningar till fördel för både människor och biologisk mångfald. Majoriteten av de hinder som presenteras
i denna artikel är kopplade till sociala, normativa och organisatoriska svårigheter, vilket tar tid att förändra. I Sverige finns det idag en stor kunskap om positiva effekter som man får av blågröna lösningar. Däremot finns det en större (ekonomisk) osäkerhet när det kommer till drift och underhåll av dem, samt vilken sammanhängande effekt blågröna lösningar får för en hel stads vattenhantering.
Flera studier har visat att klimatanpassningsåtgärders genomslag till stor del beror på en ensam persons vilja och engagemang3. Om denna person då slutar försvinner det kugghjul som drev på förändringsprocessen och det finns stor risk för att arbetet trillar mellan stolarna.
Bryt gamla mönster
Hitintills har det presenterats barriärer mot att arbeta med blågröna lösningar i stadsmiljö. Det görs även många initiativ både på lokal och nationell nivå för att skapa förutsättningar och underlätta en ökad implementering.
För att informera om hanteringen av översvämningsproblematiken i stadsområden har man i Köpenhamn genomfört medborgardialoger för att lokalt kunna samtala om dagvattenlösningar. På så sätt ämnar man legitimera lösningarna och öka kunskapen hos medborgarna. Liknande exempel kan man hitta I Skåne där VA-bolaget VA Syd tillsammans med Malmö stad nyligen startat projektet ”Tillsammans gör vi plats för vattnet”. Projektet är en plattform för att arbeta tillsammans, informera och tipsa om konkreta lösningar för privata fastighetsägare. Genom att få med privata aktörer underlättas samarbete mellan den kommunala och privata marken, samt att man formar en gemensam grund att arbeta utifrån.
Under 2018 har regeringen lagt fram en proposition (prop. 2017/18:168) gällande en nationell klimatstrategi för Sverige.
I denna ges ett förslag som innebär att kommunen ska kunna kräva marklov i detaljplan för åtgärder som kan försämra genomsläppligheten i marken. Det kan möjligen ge kommunen ett konkret verktyg att arbeta med.
Ett sätt att komma runt organisationella hinder skulle vara att sammanställa en katalog som presenterar olika lösningar, gällande till exempel anläggningskostnader, driftkostnader och vilka synergieffekter som lösningar ger stadslandskapet. Kunskap skulle därmed finnas tillgängligt för flera aktörer. Detta kan vidare leda till att lösningar systematiskt kan utvärderas och kategoriseras och därmed att kunskap kan
öka om till exempel drift, utformning och kostnad. En sådan lösning skulle därför kunna underlätta spridning och förvaltning av redan befintlig kunskap. Ett annat sätt skulle även kunna vara att arbeta med ekosystemtjänster för att kvantifiera och förklara de nyttor och synergieffekter blågröna strukturer ger ett stadslandskap.
Gör plats för vatten
En förändring är tvådelad. Dels behövs det projekt och experiment som är både innovativa och proaktiva för att testa olika lösningar och skapa en större kunskap. Samtidigt behövs det göras strukturella förändringar i lagstiftning, arbetskulturer och kommunens struktur för att blågröna lösningar ska kunna mogna och bli mer ”mainstream” i planeringsprocessen. Framförallt handlar det om att föra dialoger med varandra, både mellan tjänstepersoner, privata aktörer och med medborgaren. Men det behövs även att man förvaltar det man redan gjort och följer upp effekter av redan genomförda lösningar.
Slutligen är det inte direkt de tekniska lösningarna som är problemet för att kunna ge plats till blågröna lösningar i stadsrummet, utan det handlar till stor del om organisatoriska, sociala och normativa delar av planering som måste förändras. Det talas till exempel mycket om att gå ifrån stuprörstänket och istället samverka för att skapa mer hållbara samhällen. Detta är något som flera av de hinder som presenteras i denna artikel i mångt och mycket beror på.
I slutändan handlar det om att vatten behöver ta plats i det urbana landskapet. Samtidigt finns det flera målkonflikter och intressen som ska samsas i den täta staden. Precis som det idag finns standarder för antalet parkeringsplatser eller hur stor en vändningsradie ska vara i en vändzon, behöver liknande standarder för blågröna strukturer ingå i stadsplaneringen för att skapa gröna och klimatsäkrade städer. Det är uppenbart att blågröna lösningar behöver få en högre prioritet under hela planeringsprocessen för att de ska få ett mer omfattande genomslag i staden. Detta är någonting vi bör prioritera för att skapa långsiktiga samhällen som kan möta framtida klimatförändringar.
Text och foto: Maria Wihlborg, samhällsplanerare Ramböll
1) Naturvårdsverket 2017 2) Wihlborg et.al n.d. 3) Cettner et al. 2014, Qiao et al. 2018