15 feb Detaljplaneprocessen inget hinder för byggandet
De flesta detaljplaner tas fram på under två år och många kommuner planerar för fler bostäder än det byggs. Det visar SKL:s öppna jämförelser inom detaljplaneområdet.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tar fram öppna jämförelser inom många områden för att kommuner, landsting och regioner ska kunna analysera sina verksamheter, lära av varandra och förbättra kvaliteten. Samtidigt ger jämförelserna ett sakligt underlag för debatt – något som ibland är behövligt då vi pratar bostadsbrist och byggande.
Kommunerna får ofta skulden för att det byggs för få bostäder och att byggandet tar lång tid. SKL:s öppna jämförelser ger dock en annan bild av kommunernas processer.
En del av samhällsbyggnadsprocessen
Förra året gav SKL för första gången ut en rapport med öppna jämförelser inom detaljplaneområdet. Den utgår från nyckeltal om kommunernas planläggningsaktivitet i allmänhet, plan- beredskap för bostäder, efterfrågan på bostadsbyggande samt tiden det tar att planlägga och hur många detaljplaner som överklagas.
Resultaten presenteras kommungruppsvis, så att kommuner med likartade förhållanden ses tillsammans. Det gör det möjligt att se skillnader mellan till exempel storstadskommuner och landsbygd. Flera av nyckeltalen är också viktade mot kommunernas invånarantal för att möjliggöra jämförelser mellan olika kommuner.
Jämförelserna speglar delar av kommunernas arbete med detaljplanering. Även om detta bara är en del av hela samhällsbyggnadsprocessen är det viktigt att se hur denna del fungerar och resultaten visar att det knappast är plan- och bygglagens processer som behöver ändras för att bostadsbyggandet ska öka.
Underlaget för jämförelserna är data från Boverket och Statistiska centralbyrån (SCB). SKL har även genomfört en enkät för de uppgifter som bara den enskilda kommunen kan ge. 221 av 290 kommuner, 76 procent, besvarade enkäten. För att få ett större antal detaljplaner som underlag har SKL valt att undersöka en tvåårsperiod, år 2014 och 2015. Nästa utgåva av jämförelserna kommer att läggas upp på liknande sätt och behandla åren 2016 och 2017.
Utbud och efterfrågan hänger inte ihop
I de öppna jämförelserna har vi använt nyckeltal som visar kommunernas planberedskap för permanentbostäder totalt, respektive de senaste åren. Och att kommunerna planlägger för bostäder framgår tydligt. Det ena nyckeltalet, total planberedskap för bostäder, visar att gruppen landsbygdskommuner med besöksnäring har flest bostäder i detaljplaner som inte byggts – 44 stycken per 1000 invånare. I övrigt skiljer det inte så mycket mellan kommungrupperna. Ser man däremot till
hur många bostäder som planlagts de senaste åren framgår skillnaderna tydligare. Storstäder och kommuner på pendlingsavstånd till dessa har planlagt för 16 respektive 17 bostäder per 1000 invånare. Pendlingskommuner nära mindre stad/tätort har planlagt minst – 5 bostäder per 1000 invånare.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tar fram öppna jämförelser inom många områden för att kommuner, landsting och regioner ska kunna analysera sina verksamheter, lära av varandra och förbättra kvaliteten. Samtidigt ger jämförelserna ett sakligt underlag för debatt – något som ibland är behövligt då vi pratar bostadsbrist och byggande.
Kommunerna får ofta skulden för att det byggs för få bostäder och att byggandet tar lång tid. SKL:s öppna jämförelser ger dock en annan bild av kommunernas processer.
Detaljplaneringen tar oftast mindre än två år
Det hävdas ofta i bostadsdebatten att det tar flera år att göra en detaljplan. Regelverket har också förändrats i syfte att förkorta planprocessen. Men bilden av att detaljplaneprocesserna skulle vara extremt långa har inte delats av vare sig kommunerna eller SKL.
Den enskilda detaljplanen kan ta lång tid av många orsaker. Den kan också gå snabbt – beroende på vilket förfarande som används, detaljplanens innehåll och omgivning med mera, vilket påverkar den tid det tar att utreda. Det händer att detaljplaneprojekt vilar under kortare eller längre perioder, till exempel då utredningar (till exempel om natur- eller kulturmiljövärden, grundförhållanden, påverkan på omgivning med mera) ska göras, att byggherren avvaktar med arbetet eller att kommunen prioriterar om. Ingen detaljplan är den andra lik.
De öppna jämförelserna innehåller två nyckeltal för tidsåtgång; tiden från planuppdrag till antagande samt tiden från samrådsstart till antagande. Tanken är dels att visa en total tid som är något svårdefinierad, dels en tid som utgör en del av den totala tiden men som är tydligare reglerad i PBL.
Nyckeltalen om tidsåtgång omfattar alla detaljplaner, inte bara de som innehåller bostäder. De omfattar också alla detaljplaner oavsett förfarande – med andra ord både enkla och komplexa planer. Uppgifterna gäller 2014 och 2015.
I den enkät som ligger till grund för nyckeltalen har SKL frågat kommunerna efter mediantider. Anledningen är att få fram ett resultat som inte påverkas av de högsta eller lägsta värdena, vilket ett medelvärde skulle göra.
När det gäller ”den längre tiden”, från planuppdrag till antagande, så har nästan hälften av de svarande kommunerna angett en mediantid som är ett år eller kortare. 84 procent har en mediantid på under eller lika med två år. Bara några få kommuner, 4 procent, har uppgett en mediantid över tre år. De är spridda i kommungrupperna, och det är svårt att se något direkt samband mellan kommunerna.
När det gäller tiden från samrådsstart till antagande så är mönstret likartat. Hälften av de svarande kommunerna har här en mediantid som är 6 månader eller mindre. I hela 87 procent av kommunerna är mediantiden från samrådsstart till antagande max ett år.
Alla nyckeltal i jämförelserna finns inte med här. Läs gärna vår rapport för att få hela bilden. Rapporten finns på http://webbutik.skl.se.
Snart dags för nya jämförelser
Rapporten är den första som SKL har tagit fram inom detaljplaneområdet. Under 2018 kommer en ny öppen jämförelse att tas fram. Alla kommuner kommer att få en enkät skickad till sig, där vi kommer att efterfråga data om planläggning. Vi hoppas på fortsatt hög svarsfrekvens.
Text: Emilie Gullberg, expert samhällsplanering och klimatanpassning Tillväxt och samhällsbyggnad, Sveriges Kommuner och Landsting