30 maj Vad är en god bostad?
För hundra år sedan hade Sverige ett av Europas sämsta bostadsförhållanden. Tack vare en långsiktig politisk ambition att skapa goda livsmiljöer för alla byggdes ett system av kommunala bostadsbolag, subventioner, lagar och regler. Dessa stöttade framväxten av en bostadsförsörjning vilken rönt internationellt anseende för sin generella och höga standard (Grundström, K; Molina, I. 2016).
Vi har i vår forskning träffat människor som fortfarande minns känslan av att flytta in i en ljus lägenhet med rinnande vatten, värme och möjlighet till ett privatliv. Anna till exempel, berättar hur flytten till det nya i mitten på sextiotalet ändrade hennes sätt att leva, att det nya boendet gav plats inte bara för ett mer bekvämt liv, utan också för planering och drömmar.
Annas resa från trångboddhet och en dragig träkåk utan rinnande vatten och avlopp, till ett bättre boende med ökad kontroll över sitt eget liv, föregicks av den kamp för allas rätt till ett gott boende som fördes i Sverige under första halvan av 1900-talet. Genom lokal organisering, fastighetsblockader
och massuppsägningar var det främst hyresgäster i då utsatta områden som formulerade krav på bättre bostäder. I Sverige ökade boendestandarden sedan successivt, för att decennier senare alltså vara en av de högsta i världen.
Boendestandarden sjunker
Men i sin egen trappuppgång ser Anna idag hur trångboddheten återigen ökar. Bara under de senaste tio åren har det blivit stor skillnad. Hon uppskattar sina grannar, både gamla och nya, hon tycker om livet i flerfamiljshus, men uttrycker en sorg över utvecklingen. Hon bor kvar i det kvarter hon flyttade in i för femtio år sedan, numera i en tvåa. Hennes pension räcker knappt till hyran, men hon säger själv att hon klarar sig, även om hon är ledsen över att inte kunna unna sig själv någonting utöver de mest grundläggande. När hon beskriver sina grannars situation däremot, där flera vuxna med barn nu återigen tränger ihop sig, drar hon med illa dolt obehag sig till minnes hur hon själv fram till i mitten av 60-talet bodde ihop med sina tre barn, sin man och dennes bror och mamma i en liten lägenhet utan avlopp och ordentlig värme. En god bostad, menar hon, ska ge trygghet, vila och utrymme att planera sitt liv.
Människors upplevelse av trångboddhet är förstås svår att uppskatta. Exakt vad som kan anses som tillräckligt rymligt i olika sammanhang och på olika platser och tidsepoker skiftar. Vi vet dock, att trångboddheten har bekämpats under stora delar av 1900-talet, då denna har stark och menlig inverkan
på människors trevnad, livsmiljö, hälsa och möjlighet att skapa vardagliga förutsättningar för ett bra liv. Även regler som ska begränsa buller och garantera direkt ljusinsläpp är exempel på sådant som tillkommit för att tillgodose människors rättigheter till en god hemmiljö.
Att backa in i framtiden
Sverige är inte längre så exceptionellt annorlunda än andra europeiska länder, som vi på hemmaplan gärna vill tro (Bengtsson 2013). Bostadsfrågan har återigen en tydlig fördelningspolitisk dimension, och den ökande sociala polarisering vi ser idag kan delvis förstås som en följd av hur bostadssektorn utvecklats sedan 1990-talet. Ramverket av regler och lagar som har skapats för att höja lägsta-nivån ifrågasätts idag, främst av fastighetsägare och byggbolag som menar att dessa krav leder till höga byggkostnader. Den tidigare ambitionen av så kallad neutralitet mellan upplåtelseformer har också blivit alltmer urholkad som en följd av avreglering och skattemässiga fördelar som gynnar det ägda boendet. Anna har trivts bra med att bo i hyresrätt, men är uppbragt över att hon själv idag knappt har råd att betala hyran, medan hennes syster som bor i en likadan lägenhet, fast bostadsrätt, bara 200 meter bort på andra sidan fotbollsplanen, har betalda lån och ett boende värt miljoner. Bostadsmarknaden är idag en orsak till ökade ekonomiska skillnader bland befolkningen (Hedin, K; Clark, E; Lundholm, E; Malmberg, G, 2012), och trots tidigare ambitioner om en generellt hög standard, ökar idag skillnaden på olika gruppers tillgång till bostad av god kvalitet och rimlig kostnad. När vi diskuterar begreppet en god bostad bör vi ta detta i beaktande. Det handlar inte bara om en god bostad, utan om att hålla fast vid målet att skapa livsmiljöer som tar hänsyn till hur mycket bostaden betyder för alla människors möjlighet att skapa sig en fungerande vardag.
I en bostadspolitisk verklighet där diskussionen inte sällan förs över huvudet på dem som är mest utsatta, är boendes egna berättelser och tankar kring vad som är ett gott hem viktiga att lyfta fram. Den snabba avregleringen i svensk bostadspolitik speglas idag tydligt av utvecklingen i våra bostadsområden. För dem som bor i hyresrätt innebär detta: minskat inflytande över det egna boendet, frånvarande hyresvärdar, försämrad service, höjda hyror, ökad bortträngning och nyproduktion med sänkt standard, vilket påverkar hur människor ser på sig själva, på varandra, på samhället och på sin närmiljö. Historien har visat att det med lagstiftning, subventioner och regler är fullt möjligt att ställa krav på marknaden. Reglering av bostadsbyggandet har skapats för att så långt som möjligt tillgodose en hälsosam livsmiljö, för alla. Nu backar vi in i framtiden, och uppfattningen av att vara trygg och kunna påverka sin boendesituation får sig en mycket allvarlig törn. Vad som är ett gott hem, det beskrivs kanske bäst idag av dem som lever mitt i detta, de som just nu gör Annas resa till ökad trygghet och bekvämlighet, fast baklänges.
Ett gott boende
Vad som är en god bostad bör här förstås brett. Det handlar om det fysiska boendet i sig, som vi ofta kallar hem, men också om praktiken att bebo. I den fysiska dimensionen av boendet ingår själva hemmet, som i den sociala verkligheten har en bredare betydelse än vad vi vanligtvis definierar som en lägenhet eller villa. Hemmet utgörs också av grannskapet, området vi bor i, det som gör att vi ”känner oss hemma”. Ett gott boende blir ett där vi känner oss trygga och har kontroll över det fysiska rummet. Människor som liksom Anna bor i ett av alla de områden som idag genomgår kraftiga och snabba försämringar, berättar hur känslan av att ha ett verkligt hem påtagligt urholkats under de senare åren. Boende upplever sig som bortträngda från sina hem, trots att de bor kvar i samma lägenhet. Livet stannar upp och viktiga beslut som att separera eller gifta sig, byta jobb, skaffa barn, eller ens bry sig om att göra fint hemma skjuts på framtiden. Livet ”sätts på vänt”.
Vi ser idag kraftigt ökad avflyttning från områden som renoveras (Boverket 2014) och när grannar på detta sätt försvinner från vardagen och utemiljön förändras, då går viktiga minnen förlorade. Muntligt förvaltade berättelser glöms bort när de inte längre lyfts i dagliga samtal på hundpromenaden, på fritids eller vid det närliggande området med odlingslotter. Som en följd av en upplevt ökad otrygghet, inskränks också boendes uppfattning om vad som är ens hem rent geografiskt, mer konkret uttryck som att sträckorna man rör sig över minskar. ”Kvällspissen blir kort”, som Anna uttrycker sitt beslut att hon och hunden bara går precis utanför dörren och sedan tillbaka in. Erfarenheter av minskat inflytande och ökad utsatthet inför fastighetsvärden har också skapat ett främlingskap inför den egna lägenheten. Man väljer att inte hänga upp tavlor, eller på annat sätt skapa hemkänsla och inreda sin bostad, av oro inför att få en hög räkning vid avflytt.
Sänkt standard riskerar permanenta bostadsojämlikheten
Det som byggs idag motsvarar inte befolkningens verkliga behov. Så kallade livsstilsboenden i attraktiva miljöer riktar sig främst till en redan priviligierad del av befolkningen. Från bland annat bygg- och fastighetsbranschen hörs starka röster för minskade krav på boendekvalitet som en lösning på bostadskrisen. Debatten präglas av uppfattningen att sänkta krav skulle vara det enda alternativet för att bygga billigt, vilket man menar skulle främja utsatta grupper som till exempel unga och nyanlända. Det som i praktiken här åsyftas, är en sänkt lägstanivå på boendekvaliteten för en del, inte för alla. Det finns idag flera exempel på små bostadsmoduler som byggs ihop till stora enheter, på platser som tidigare inte ansetts lämpliga för bostäder. Vi menar att det här är en olycklig utveckling, där ökad social polarisering och segregation riskerar permanentas. Den internationellt sett höga och generella bostadsstandard som vuxit fram i Sverige är värd att lyfta fram, som exempel på när god bostad innebär en ambition om hög miniminivå för alla. Minskad yta och ljusinsläpp, ökat buller och överlappande funktioner inpressade på en minimal yta må ge människor en plats att sova på, men ger det förutsättningar för oss att skapa ett hem att verkligen bo i? En god bostad är så mycket mer än en plats att sova på.
Text: Dominka V. Polanska & Åse Richard, som forskar resp. har forskat om de utsattas boendesituation på Institutet för Bostadsforskning vid Uppsala Universitet. Illustartion Elin Forssell. www.elinforssell.se