17 dec Småstäderna är klimatsmartast
Det som brukar betecknas som “hålor” – det vill säga våra småorter – är för närvarande de mest klimatsmarta samhällena. Nya” gröna” stadsdelar i storstäderna verkar däremot inte bidra till att minska utsläppen.
– Det råder en hel del mytbildning om stad och land inom klimatpolitiken, tycker Terese Bengard, verksamhetschef på Riksorganisationen Hela Sverige ska leva.
Organisationen har låtit ta fram rapporten ”Hållbarhet i hela landet” där utsläppen och klimatinvesteringarna jämförs i de fyra kommuntyperna storstäder, städer, landsbygder och glesbygder (enligt Jordbruksverkets definition).
Siffrorna är från SCB och visar att det är storstäderna och deras invånare som släpper ut mest växthusgaser. Storstadsbor har visserligen mindre bostadsyta, åker mer kollektivt och kan ta del av en energieffektiv infrastruktur – men storstäderna släpper ändå ut mest av alla: 8,5 ton produktionsbaserade koldioxidekvivalenter per capita och år. Glesbygden släpper ut näst mest (7,5 ton), därefter kommer landsbygdskommuner (7,2 ton). Att siffrorna är produktionsbaserade innebär att de visar hur mycket växthusgaser ett visst geografiskt område släpper ut. (finns ett litet diagram som visar siffrorna)
De mest klimatsmarta är småstadskommunerna med 5,5 ton.
Har du någon förklaring till varför småstadskommunerna är mest klimatsmarta?
– En förklaring till att storstadsborna har högst utsläpp är att de mest utsläppstunga industrierna i Sverige finns i de städer som Jordbruksverket klassar som storstäder. Även en
del av den produktion som är typisk för glesbygd, till exempel areella näringar, står för en del utsläpp som med detta sätt att räkna slås ut på en ganska liten befolkning, förklarar Terese Bengard.
Kvar blir då småstäderna med ganska stor tjänstesektor och industrier som inte tillhör de stora klimatbovarna.
Tittar man på utsläppen ur ett konsumtionsbaserat perspektiv, så ser man att Stockholmskommuner med hög inkomst, samt glesbygdskommuner har större klimatpåverkan än landsbygdskommuner och mindre städer.
– En person i en svensk storstad tjänar i snitt 88 929 kronor mer per år än en glesbygdsbo och har därmed ofta högre klimat-
påverkande konsumtion, säger Terese Bengard och fortsätter:
– Att glesbygdsborna har så pass hög klimatpåverkan beror främst på konsumtion av exempelvis drivmedel och uppvärmning av bostaden. Delvis är det så att glesbygdsbor ofta har större hus som ligger i kallare och mer uppvärmningskrävande delar av landet. Samt att glesbygdsbor ofta har längre avstånd till olika typer av service, arbetsmarknad och sämre tillgång till service.
Är ni förvånade över resultatet?
– Vi får ofta höra påståenden om att det vore bättre för miljön om alla bodde i storstäder och det cirkulerar begrepp som ”bondeskam”. Å andra sidan finns det en romantisk bild av att folk som lever och verkar närmare naturen per automatik blir mer miljövänliga. SCB:s statistik visar att ingen av de berättelserna stämmer helt överens med verkligheten.
En avsikt med rapporten är att nyansera debatten om var det är hållbart att bo och se att hela samhället behöver bättre förutsättningar för omställning, säger Terese Bengard.
– De här frågorna är mycket komplicerade och risken är att de får för enkla svar. Och att dessa svar i sin tur blir den rådande bilden av vad som är sant eller ej. Vi behöver nyansera bilden av hur hållbar samhällsbyggnad ser ut.
Rapporten vill också undersöka om staten fördelar sina resurser rättvist mellan olika delar av Sverige. Den nuvarande regeringen har avsatt cirka tre miljarder kronor för stödet ”Grön stad” som riktar sig till kommuner som vill skapa gröna utemiljöer, forsknings- och innovationsprogrammet Viable Cities och förbättrad kollektivtrafik och cyklism i städer (stadsmiljöavtalet) för de kommande åren.
Vad gäller övriga delar av Sverige, alltså främst landsbygd och glesbygd, skriver ni att regeringen inte gör några särskilda klimatinvesteringar riktade till dem, utan sådana investeringar kommer från EU.
– Det är glädjande att EU ser landsbygden som en resurs i klimatomställningen. Det som är besvärande är att det är betydligt svårare och mer byråkratiskt att få tag i de stöden. Svenska landsbygdskommuner behöver också medfinansiera alla satsningar på hållbar landsbygd som till exempel går via Leader. Städerna får en gräddfil när de får öronmärkta pengar direkt från regeringen. Utifrån våra slutsatser om vad som gör storstäderna till störst klimatbovar så tycks också en del av satsningarna missriktade, till exempel de som handlar om att göra städer mer attraktiva och som ökar inflyttningen, säger Terese Bengard och hänvisar till en granskning som tidningen Byggindustrin gjort.
Den visar att inget av de tre miljöprofilområdena i de tre storstäderna – Hammarby sjöstad, Västra hamnen eller Norra Älvstranden – ens förmår att leva upp till energikraven för vanliga hus enligt dagens byggnorm.
Trots detta är dessa områden Sveriges skyltfönster mot omvärlden, där vi marknadsför den så kallade ”hållbara urbana livsstilen”, anser Terese Bengard.
– Man skulle ju kunna förvänta sig att regeringen gör satsningar för ökat boende i den typen av samhällsstrukturer som är mest klimatsmart. Vi är förvånade över att staten fortsätter att satsa så mycket på storstadsområden. Jag tänker på det förslag som regeringen lade fram år 2017 där nio nya städer ska byggas. Sex av dessa utpekade områden ligger i Stockholms eller Uppsala län, säger Terese Bengard som
tycker att fler resurser borde satsas på att hitta nya smarta lösningar på bränsle och minska produkter som tillverkas av olja.
– Många av de lösningarna
kan finnas i skogen och det om något skulle vara en hållbar satsning för landsbygden att vara en del av omställningen, säger Terese Bengard.
Text: Karin Wenström, kommunikatör Riksorganisationen Hela Sverige ska leva
Fakta/ Utsläpp
baserade på produktion av växthusgas i land respektive stad. Ton/capita. Sverige 2015.
Storstad: 8,5
Stad: 5,5
Landsbygd: 7,2
Glesbygd: 7,5