02 sep Helheten viktigt i strävan efter hållbarhet
Temat för det här numret av Stadsbyggnad är ”hållbara kommuner”. Hållbarhet har kanske fått ytterligare en dimension det senaste året. Coronapandemin har ställt mycket på ända. Samhället har lagt ut många miljarder för att mildra effekterna. Samtidigt har miljöfrågorna kommit lite i skymundan även om exempelvis det långväga resandet minskat vilket är positivt för klimatet.
Men vilka frågor ska vi som jobbar med stadsbyggnad och samhällsutveckling ställa oss om hur framtiden kan se ut? Kommer hemarbete att kvarstå för de som kan även efter pandemin? Vill människor ha större bostäder för att ha utrymme för hemarbete? Kommer resandet, både kort- och långväga att förändras jämfört med före pandemin? Hur påverkas handeln i våra stadskärnor på sikt? Vad kommer att prioriteras på nationell nivå? Det finns säkert många fler frågor som vi måste ställa oss och fundera över hur det påverkar vårt arbete under de närmaste åren.
Fortfarande är det dock viktigt att hålla i minnet helheten av de tre hållbarhetsdelarna;
• Social hållbarhet – målet om ett gott liv för alla
• Ekonomisk hållbarhet – medlen för att nå den sociala hållbarheten
• Ekologisk hållbarhet – ramen vi måste hålla oss inom för att på sikt klara de ovanstående hållbarhetsdelarna
Det senaste året har stora ekonomiska resurser lagts på att minimera de negativa effekterna av pandemin. Det vill säga värna den sociala hållbarheten så långt det är möjligt. Alla förstår dock att det inte är ekonomiskt hållbart i längden.
I debatten om hållbarhet fokuseras i stor utsträckning på klimatfrågan. Den är naturligtvis i förlängningen en överlevnadsfråga för mänskligheten men den är ändå bara en del av den ekologiska hållbarheten. I stadsutvecklingsarbetet måste vi även ta hänsyn till exempelvis biologisk mångfald, fragmentering av ytor för flora och fauna, påverkan på vatten- och luftkvalité etcetera.
Därför bör vi som är engagerade i stadsutvecklingsfrågor i än högre grad än före pandemin ta till oss helheten av de tre hållbarhetsdelarna för att verkligen sträva mot den hållbara kommunen.
För min del har jag under större delen av mitt yrkesliv arbetat med trafik, kommunikationer och dess påverkan på samhällsutvecklingen och miljön. Därför tänker jag mycket på hur resandet blir efter pandemin. Vi vet ju att val av transportsätt påverkar både energiförbrukningen, klimatet och miljön i övrigt. Jag hoppas att det kollektiva resandet återkommer så att människor återgår till att ta buss eller tåg för sitt dagliga resande. Kanske också att en ny syn på resande kan innebära att det långväga tågresandet fortsätter att öka.
Föreningen Sveriges Stadsbyggare har, åtminstone för mig, främst varit ett nätverk av olika kompetenser inom den kommunala sfären. Det vill säga vi som tillsammans har ansvaret för en god och hållbar stads- och samhällsutveckling. Under de senaste 1,5 åren har vi inte kunnat mötas och ”nätverka” fysiskt.
De konferenser och kurser föreningen har anordnat under våren i år har varit digitala. De har ändå lockat nästan lika många deltagare som tidigare års konferenser med fysisk närvaro, vilket naturligtvis är positivt. Att ta del av ett föredrag digitalt kan säkert ge lika mycket ny kunskap som att vara fysiskt på plats. Men det man missar är erfarenhetsutbytet och det kreativa samtalet om de utvecklingstankar som ett föredrag väcker. Samtalet med kollegor från runt om i Sverige och kanske det direkta samtalet med föredragshållaren. Detta tror jag är väldigt viktigt för ett gott erfarenhetsutbyte och en positiv kunskapsspridning mellan Sveriges kommuner.
Därför hoppas jag att vi så snart som möjligt igen kan träffas på föreningens konferenser och kurser och ”nätverka”. Förhoppningsvis redan på föreningens årskonferens i Malmö den 20 – 21 september.
Anders Bylund, styrelseledamot Föreningen Sveriges Stadsbyggare och f.d. samhällstrateg på Luleå kommun