02 sep Nu måste luften planeras
Ett paradigmskifte pågår i det transporteffektiva samhället. Inom knappt tio år kommer Sverige ha ett i påtaglig grad utbyggt fossilfritt effektivt transportsystem, i det undre luftrummet, ovanför våra städer och våra landsbygder. Nya transportslag som heteronoma (regelstyrda) luftfarkoster som transporterar både personer och gods är på väg in med snabb takt. Sannolikt kommer dessa att komplettera reguljära transporter och framtidens transportsystem kommer att se annorlunda ut. Kunskap om flygsektorn och Transportstyrelsens godkännandeprocess kommer vara en viktig del av stadsplaneringsarbetet.
Sedan några år har drönare använts för inspektion och över- vakning utomlands och så sker nu även i Sverige. Inspektionstjänsterna har under många år varit de lågt hängande frukterna för användandet av drönare eftersom de inte krävt en infrastruktur eller permanenta tillstånd för den typen av flygrutter. Idag använder mellan 50–100 kommuner egna drönare och flyger uppdrag med dessa i sin verksamhet. Inspektions- och övervakningstjänster kommer att utvecklas särskilt inom datafångst och bearbetning och bli mer avancerade i takt med den tekniska utvecklingen.
Nästa steg i användningen av drönare är etablering av en infrastruktur för transporter av gods och personer som kan
ske med fossilfria drivmedel och är oberoende av stora tunga markbundna infrastrukturinvesteringar. Anledningen är att användningen av drönare kommer att bli så omfattande och vanlig att det kommer att krävas mer än dagens drönarregelverk från EASA för att hålla ordning i luften och skapa säkra och effektiva lösningar. Infrastrukturen kommer bland annat att bestå av en byggd infrastruktur för kommunikation, start och landning. Så även för laddning och service samt kanske viktigast av allt som permanenta designade flygkorridorer i det undre luftrummet.
Idag vet vi att mångmiljardinvesteringar globalt i drönarteknologi kommer att ge oss olika typer av drönare för olika behov. Vi vet också att vi redan idag kan bygga den tekniska kommunikations-infrastruktur som krävs för att säkerställa kommunikation med drönaren. Men för att förverkliga detta ställs nya krav på kommunernas fysiska planering. Planeringsansvaret är idag otydligt och samverkan mellan olika aktörer krävs. Vem tar ansvaret för att rusta kommunen och regionen så att de själva kan driva utvecklingen? Under alla omständigheter måste det undre luftrummet tas i beaktande och regleras i översikts- och detaljplaner, och det inom en snar framtid.
Planområdet och planbestämmelserna ska avgränsas horisontellt men även vertikalt. Vertikal avgränsning innebär att det exempelvis är möjligt att ha flera detaljplaner i olika skikt som gäller ovanför varandra, men som är tydligt avgrän- sade från varandra vertikalt. Exempelvis vid planering av underjordisk trafik, som väg-, järnvägs- eller spårvägstunnlar. Eller som vid en kommande planering av det undre luftrummet för framtidens fossilfria och effektiva drönartransporter. Framtiden är snart här och samhällsbyggnad samt etablering av infrastruktur tar tid att planera och genomföra. Det är dags att börja utreda och planera.
Vägen framåt
För att etablera drönartransporter i större skala krävs en kunskapsuppbyggnad kring vad drönarteknologin är och hur den kan tillämpas för transporter och i olika verksamheter. Planeringsprocesser och framtagande av transportplaner samt översikts- och detaljplaner måste också inrymma hur det undre luftrummet kan avgränsas och nyttjas för drönare. Luftkorridorer behöver avgränsas och åskådliggöras. Detta inrymmer risk- och konsekvensanalyser. Här måste olika kompetenser mötas och samverka. Luftfarts- och drönarkompetens måste in i planeringsarbetet. Ny typ av infrastruktur behöver etableras till exempel i form av start- och landningsplatser (Vertiports). Till detta kommer också digital kommunikationsinfrastruktur som krävs för styrning och övervakning av rörelserna i luft- rummet. Drönartransportsystemet behöver också kopplas an till och integreras med övriga transportsystem och noder.
Planeringsprocesser och digitala verktyg för simulering och visualisering av luftrummet behöver utvecklas. Frågor väcks också kring de legala förutsättningarna och möjligheter att reglera nyttjandet och rättigheterna avseende luftrummet.
Vinsterna med framtidens infrastruktur ligger inte enbart i att den blir fossilfri, den innebär också att vi på allvar digitaliserar samhällsbyggnadsprocessen. Dessutom finns det en rejäl uppsida när det gäller arbetet med hållbar regional utveckling och näringslivsutvecklingen med tanke på ökad rörlighet, konkurrenskraft och nya arbetstillfällen.
Som sagt framtiden är snart här – det är hög tid att börja planera!
Text: Hans Siljebäck Bid Manager Strategic Projects, Independent Business Group, Thomas Nylund, Tekn Dr. h.c. Civ.ing Lantmäteri & Alexander Zuniga, Verksamhetsutvecklare & dataanalytiker