30 okt Har infrastrukturen ett språk?
När jag skriver detta har jag just landat på kontorsstolen igen efter två innehållsrika och inspirerande dagar i Umeå. Föreningen ordnade i år konferensen Sveriges stadsbyggare 2022 tillsammans med Umeå kommun och vi som var där bjöds på temat Närhet och Tillsammansarbete.
Det jag slås av är hur vi som planerar städer påverkar invånare, besökare och trafikanter genom hur vi utformar staden och vilken typ av infrastruktur vi erbjuder. Som om infrastrukturen kommunicerar med sin omgivning med ett eget språk.
Infrastrukturens språk är ofta enkelt och intuitivt –
vill vi att bilresor skall minska så gör vi det lättare att hitta en busshållplats än en parkeringsplats. Vill vi att människor skall cykla så gör vi cykelbanorna bredare och ”snabbare”. Vill vi att både barn och gamla skall röra på sig tryggt i utomhusmiljö, så gör vi gångbanor och gångvägar trafiksäkra, släta och halkfria.
Vet ni förresten att rekommendationen för vuxnas vardagsmotion har höjts från 10 000 till 12 000 steg per dag, för att det finns behov av att ytterligare öka vår fysiska aktivitet? Fler människor behöver komma ut och röra på sig och infrastrukturens språk behöver utvecklas till att omfatta fler begrepp. Parkernas upplysta löparslingor talar till oss att här kan du röra på dig i trygg samklang med andra människor. Och placerar
vi dessutom ett utegym utmed löpslingan, så har infrastrukturens språk utvecklats – här är det tryggt att vara och alla är välkomna i det offentliga rummet. Vill
vi att tryggheten skall öka på lekplatser och torg, så placerar vi aktiviteter för blandade åldersgrupper tillsammans. Vill vi signalera tillhörighet och samverkan smyckar vi det offentliga rummet på ett sätt som tydligt markerar allas berättigande på platsen.
I Umeå hittar vi ett tydligt exempel på hur infrastrukturens språk har utvecklats genom att på Rådhustorget placera världens första metoo-monument för att markera kommunens ställningstagande mot sexuella trakasserier och för att hylla de som tillsammans bröt tystnaden.
Än en gång kan vi konstatera hur vi stadsbyggare har en unik möjlighet att påverka människors vardag. Vi behöver lära oss infrastrukturens språk och hjälpa till att utveckla språket. Att lyssna lyhört och agera utifrån insikt och kompetens är stadsbyggarens svar på tal!
Ingrid Persson Westberg, senior strateg på Fastighets- och gatukontoret i Malmö och vice ordförande i Föreningen Sveriges Stadsbyggare