03 sep Helsingborg skyddar sig mot havshöjning
Helsingborg rustar för att stå emot stigande havsnivåer med en rad planerade och delvis påbörjade åtgärder. Den mest uppseendeväckande är planerad reträtt för ett naturområde.
Planerad reträtt i det här sammanhanget innebär ett proaktivt skapande av förutsättningar för ekosystem och arter att flytta sig inåt land. Strategin kräver tidig, noggrann planering av åtgärder som underlättar naturlig migration och anpassning till nya miljöer.
Helsingborg vill försöka återskapa det befintliga djur- och växtlivet i ett naturreservat på annan plats. Det handlar om Örby ängar som på sikt hotas av ett allt högre vattenstånd i angränsande Öresund.
Örby ängar breder ut sig över 90 hektar en knapp mil söder om Helsingborgs centrala delar. Det är både reservat på land och marint reservat. På land bjuder reservatet på en omväxlande natur med inslag av lövskog, betesmarker, torra strandängar och slåtterängar och därtill en långsträckt sandstrand. Friluftslivet tillgodoses med bland annat gång /cykelvägar och grillplatser. Naturområdet hyser en mängd rödlistade fåglar, insekter, grod- och kräldjur och växter. Till exempel har 45 olika arter av vildbin påträffats. Här hänger djurs och växters överlevnad på att de kan undkomma havet. Enligt beräkningar av FNs klimatpanel IPCC kan Öresund komma att stiga med ungefär en meter de närmaste 100 åren. Ur reservatssynpunkt sker dock ingen dramatisk vattenståndshöjning före 2050 vilket ger handlingsutrymme för en planerad reträtt.
RÄTT FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR RETRÄTT
Ett första steg på vägen till reträtt för reservatet har varit att identifiera och beskriva områdets egenskaper. I det projektet har Gustav Luts, blivande landskapsarkitekt på Sveriges Lant- bruksuniversitet i Alnarp tillsammans med kommunekologer undersökt och sammanställt fakta om bland annat geologi, hydrologi, kulturhistoriska värden, rekreationsvärden och naturvärden förstås.
– Här finns stora värden att skydda men också de grundläggande förutsättningarna för en reträtt, konstaterar Gustav Luts.
Bland annat gynnas en reträtt till de områden som kan
bli aktuella som ny reservatsmark av att där sedan flera år bedrivits jordbruk med naturvänliga metoder. Markens egenskaper som till exempel genomsläpplighet är också goda för ett framtida naturreservat.
Stora delar av Helsingborgs tre mil långa kust utgörs av sandstränder med olika behov av skydd och förstärkning. Vardagserosionen är inte betydande, däremot har de senaste
15 årens extraordinära stormar slagit hårt mot till exempel Fortuna strand. Där har kustlinjen backat med i genomsnitt
en halv meter per år. Erosionsprocessen har hotat att skada bakomliggande bostadsbebyggelse och infrastruktur, men med hjälp av sand och växter har stranden börjat byggas upp igen och hittills verkar det fungera som broms för erosionen.
– De två senaste normala stormarna har bara tagit tillförd sand men den sanden har vågorna senare fört tillbaka till stranden, berättar Elisabet Lindberg, strandansvarig i Helsingborg.
Dyner har byggts upp med sand och uppspolad tång, sandbindande växter har transplanterats på de nya dynerna som sedan bitvis inhägnats för att inte bli söndertrampade innan de stabiliserats. Den plana stranden har breddats genom att sand lagts ut i vattnet. Dynerna och det breddade strandplanet ger en buffert av sand och minskar risken för att stormar ska orsaka skador på de närmast liggande bostadshusen.
Av samma skäl har en sommarrestaurang på stranden tvingats slå igen efter att ha funnits på platsen i tjugo år. Beslutet att inte bevilja fortsatt tillfälligt bygglov motiverades av säkerhetsläget. Byggnaden är nu riven.
Inom den närmaste tiden kommer det ödet också att drabba ett antal bryggor, ramper, stenskoningar och trappor som uppförts av ägarna till den strandnära bebyggelsen.
– Sten- och betongkonstruktionerna ska bort eftersom de förvärrar erosionsproblemen, säger Elisabet Lindberg. De hindrar den naturliga sandförflyttningen. Kanske erosionen minskar på en plats men då ökar den på en annan.
Att riva de här anläggningarna innebär att en fortsatt strand-
fodring hushållar bättre med den begränsade tillgången på sand vilket gynnar berörda fastighetsägare eftersom risken för stormskador på deras hus minskar.
DET BÖRJAR PÅ RÅÅ
I underlagen till ”Handlingsplan för klimatanpassningsåtgärder” har Helsingborgs centrala delar samt Råå pekats ut som de bebyggda områden som måste prioriteras. Och det är på Råå man kommer att börja.
Det idylliska lilla samhället med sin månghundraåriga historia som fiskeläge har klarat 2000-talets dramatiska stormar, visserligen med översvämmade gator och vägar inne
i tätbebyggelsen inte minst i de historiska kvarteren som följd, och skador på egendom, men kostnaderna för återställande har inte varit förfärande.
Nu verkar den allmänna uppfattningen vara att skydd behövs. Dessutom tycker invånarna att de föreslagna skyddsåtgärderna är väl anpassade.
Detta är vad som ska göras:
• Bygga murar och vallar mot havet och mot Råån. Den totala längden på de olika sträckorna med murar blir cirka 500 meter. De äldsta och kanske charmigaste småhuskvarteren ligger nära småbåtshamnen och där på kajkanten kommer muren kanske om några årtionden att te sig som en barriär. I närtid hålls den låg och kommer inte att vara särskilt iögonfallande.
• Riva befintlig gång- och cykelbro över ån därför att den är så låg att åvattnet kommer att stiga över den. En ny bro ska anläggas på samma plats.
• Säkerställa ytor för fördröjning av dagvatten som efter mur- och vallbyggena inte kan ta sig fram till recipient.
• Förse dagvattenutlopp med backventiler.
• Muddra Råån, som rinner genom hela samhället och mynnar ut i havet vid småbåtshamnen. Samordnas med klimatanpassningsåtgärderna och införs tillsammans med dem i ansökan om miljötillstånd.
Råås befolkning har gjorts delaktig i processen om skydd mot stigande havsnivåer från allra första början. Alla steg, alla utredningar, möjliga åtgärder och konsekvenserna av dessa har kommunicerats och diskuterats. Om invånarnas positiva inställning präglar den fortsatta processen kan anläggandet av fysiska skydd börja så snart som 2028-2029. Om däremot konflikter uppstår som leder till överklaganden finns risk för försening. Och det finns en åtminstone potentiell risk för konflikt eftersom kommunen i några fall måste göra intrång
i äganderätten och det är känsligt.
– Ett par fastighetsägare måste flytta sina in- och utfarter eftersom de befintliga kommer att blockeras när översvämningsskyddet är på plats. Det är fortfarande en öppen fråga om byggandet av skydd här kräver att gällande detaljplan ändras, berättar Torgny Johansson som är projektledare i planeringsfasen.
Det kan krävas ändringar i detaljplaner även i andra fall där det är fråga om att ändra markanvändningen. Utöver detalj-
planeändringar behöver i stort sett alla planerade skyddsåtgärder tillståndsprövas i Mark- och miljödomstolen.
Ett viktigt val i Helsingborgs strategi för Råå är att inte bygga skydden högre eller mer omfångsrika än vad som förväntas behövas de närmaste 20 åren men att utföra grundläggningen av anläggningarna så robust att de tål att byggas på och ut om och om igen. Beräkningen idag är att skyddsbehoven behöver ses över vartannat årtionde och omprövas utifrån den då fastslagna nya havsnivåhöjningen
och situationen i Råån.
Samma förhållningssätt gäller till de vallar som ska anläggas i grönområden och parker längs med Råån och i framtiden också på naturmark vid havet.
Text: Bitte Nord, frilansjournalist