15 apr Hållbara vägar till en tätare region
Stockholmsregionens miljödag
Förtätad stämning på Stockholmsregionens miljödag
Med en hisnande känsla av att sväva över Stockholms innerstad diskuterade deltagarna på Stockholms läns regionala miljödag visioner om förtätning och hållbara vägar dit. Möteslokalen i sig, en glasbox på åttonde våningen med utsikt över Södermalms stenstad, var en bra bakgrund för att diskutera förutsättningar för tät bebyggelse.
Nordvästra Kungsholmen i Stockholm är ett exempel på ny, tät stadsbildning. foto: Stockholms stadsbyggnadskontor
Miljödagens tema, förtätning i ett hållbarhetsperspektiv, är högaktuellt i Stockholmsregionen, som förväntas växa med en halv miljon människor inom de närmsta decennierna.
Detta ställer krav på att vi inte gör om alla misstag från 60-talet. Utvecklingen till kunskapssamhälle går fort och medborgarna ställer stora krav på politiker att skapa socialt och miljömässigt hållbara och attraktiva boendemiljöer i bra kommunikationsnära lägen. Förtätning är ett av svaren – men inte det enda. Det krävs politisk vilja och utvecklad medborgardialog.
-Som politiker får man lägga ner lika mycket kraft på att förtäta med 50 lägenheter som att bygga ett nytt område med 10 000 lägenheter, sa Anders Ekegren, stadsbyggnadsborgarråd från Solna. Begrepp som stadsmässighet och täthet går just nu som en farsot, tycker Göran Cars, professor i samhällsplanering.
-Vi blir okritiska och kör med förenklade visioner. Det går inte att bara kopiera något bra i ett annat läge, Gamla stan blir inte bra på Årstafältet! Täthet är bra men vi kan inte utgå från var det råkar finnas tillgänglig mark. Det viktiga är att diskutera vad vi vill ha, vilken stadsmässighet vi vill skapa och hur vi skapar dessa kvaliteer.
-Bland de kvaliteer som eftersöks finns estetik och arkitektonisk skala, grönområden eller ”bara ett ställe där man kan hänga”. Att något är åtråvärt betyder inte att man vill se det överallt!
Postmodernistisk populism
Karin Bradley, forskare på KTH
Karin Bradley, forskare på KTH, visade att tron på förtätning som enda vägen till hållbara livsmiljöer är förenklad. Hållbarhet handlar inte bara om effektiva transporter. Olika platser och livsstilar kräver olika lösningar. Stadens omland och försörjningssamband behöver tas med när man resonerar kring vilka vägar som leder till hållbarhet.
-Tesen om ”Den enda vägen” som den svenska stadsbyggnadsdiskussionen bygger på är postmodernistisk populism. Det förutsätts att en hållbar stad är en tät stad och att den är bäst för alla. Sällan presenteras vilka parametrar ett sådant synsätt bygger på och man glömmer vissa faktorer. Därigenom utesluts alternativa bilder av vad som är en hållbar stad och vi vet egentligen inte vad vi åstadkommer.
-Vi pratar om paradigmskifte och övergång till kunskapssamhället som om det är den sista stora förändringen. Det vi bygger idag låser upp strukturer för lång tid framåt men vad vet vi egentligen om framtidens alternativa levnadssätt?
Vilka sociala normer kommer att finnas och vilken urban form kommer att behövas i framtidens samhällen?
-Vi måste lägga mycket mer vikt på utveckla våra livsmiljöer utifrån människors och platsens förutsättningar idag, men framförallt ta hänsyn till framtida livsstilar och behov. Värderingsförändringar kan komma att förändra syn på ägande och individ och även ge andra val och inriktningar för våra försörjningssystem. Kanske är det småskaliga energisystem eller odlingar som ska integreras i våra livsmiljöer. Hur kan vi bygga in flexibilitet i befintlig bebyggelse och hur ska vi hantera framtidens viktiga frågor?
Landskapsarkitekten Alexander Ståhle från Spacescape menar att inställningen till förtätning håller på att förändras och
att svenskarna blir allt mer urbana i sin syn på livskvalitet. Förtätning av våra orter drivs på av marknadens efterfrågan av urbana kvaliteter, där stadsmiljö är en grund för utvecklingen av tjänsteekonomin. Hindren mot förtätning håller på upplösas, dels praktiskt genom att t ex industrier flyttar ut från tätorterna, men också mentalt genom att t ex Naturskyddsföreningen numera diskuterar förtätning som ett medel att spara miljövärden.
-Vi kan inte stirra oss blinda på tätheten, det är området mellan husen som är det viktiga och det är en blandstad som måste byggas. Täthet behövs för att locka företag, grönskan för att få de boende att vilja bo kvar.
Rätt gjord kan en förtätning leda till en socialt sprudlande boendemiljö med god tillgång till kultur och service, samtidigt som närheten och sambanden med naturen bibehålls och gröna miljöer sparas. Hela den planerade Barkarbystadens befolkning och verksamheter skulle kunna integreras i Jakobsbergs centrum och Barkarbyområdet skulle då kunna utnyttjas som grönområde.
Två höga svarta torn flankerar infarten från Essingeleden till Kungsholmen. Höga hus är det nya mantrat för Stockholms planerare. foto: Wallenstam
Stadsutsmetning
Den Regionala Utvecklingsplanen för Stockholmsregionen, RUFS, är ett viktigt verktyg i förtätningsarbetet berättade Katarina Fehler från Regionplanekontoret. Visionen om att Stockholm ska bli Europas mest attraktiva storstadsregion måste brytas ned för att bli användbar och det krävs att jobbet sker utifrån flera olika förtätningsstrategier som är anpassade efter platsen och dess kvaliteter.
Niklas Svensson från Stockholms stadsbyggnadskontor menade att debatten om förtätning är väldigt svartvit och har på senare tid mest handlat om hushöjder, vilket ju bara är en möjlig inriktning. Förtätning får inte hota befintliga kvaliteter och sociala aspekter måste finnas med.
-Det är kontroversiellt att förtäta i högklassiga boendeområden. Sociala fördelar glöms ofta bort i dialogen. Att skapa fler möten, trygga boendemiljöer och minskat avstånd till daglig service är skäl som behöver lyftas fram.
-Stadsutglesning är svår att genomföra i Stockholm – däremot är det lätt att skapa stadsutsmetning men då är risken stor att vi urholkar de värden som redan finns.
Ska land bli stad – eller tvärtom?
Södertälje är Sveriges mest mångkulturella stad genom att så många invandrare med olika etniska bakgrunder valt att bosätta sig där, berättade Anders Bäcklander från Södertälje. Hur mångkulturen kan utnyttjas för att stärka stadens attraktivitet och hur man förmår de som idag pendlar in för att arbeta ska välja att bosätta sig i kommunen är viktiga frågor för kommunens utveckling.
En inriktning är därför hur man ska skapa samband mellan stadskärnan och fyra närbelägna miljonprogramsområden. En annan är att stärka sambandet mellan stad och land och man diskuterar bland annat att tillåta bybildningar runt Järna som är en av kommunens tätorter, en landsbygdsnära stadsbygd. Ett eller flera starka kommuncentrum gör det lättare att bo naturnära eller på landet.
Stockholms kranskommuner väljer i ökad utsträckning att inrikta sig på att utveckla sina förortscentra till stadsbygder. Hans-Göran Edbom från Täby berättade att RUFS utpekande av regionala kärnor har medverkat till att Täby kommun nu jobbar med denna inriktning genom att utveckla och stärka sambanden mellan Täby Centrum och Arninge. Tidigare har man sett Täby centrum som färdigbyggt men nu är förtätning och stadsmässighet ledorden för den framtida utvecklingen.
Viktiga mellanrum
Den fortsatta diskussionen handlade bland annat om gröna kilar och parker som nödvändiga element i en attraktiv och hälsosam stadsmiljö. Den gröna strukturen har inte bara sociala funktioner utan är en förutsättning för många ekosystemtjänster och bidrar till bättre hälsa. En stad eller miljö förändras ständigt, men i en kulturhistorisk process. Stadsmässighet kan inte byggas, utan växer fram successivt, men däremot kan man skapa olika förutsättningar. Platsens själ, genus loci, är därför viktig att vårda. Större vikt bör läggas vid att inventera och analysera vad som åstadkommer denna själ så att den kan ges förutsättningar att utvecklas.
Att prata om mellanrum i staden har en negativ klang, trots att flertalet faktiskt är medvetet skapade. De fyller en funktion och även vid förtätningar är det viktigt att behålla mellanrum och gränser så att stadens årsringar syns. Mellanrummen kräver omsorg – rätt utnyttjade blir de samband istället för barriärer.
I ett globalt perspektiv kan man säga att urbaniseringen faktiskt gett bättre hälsa. De förbättrade livsvillkor som ges genom utvecklingen i städerna, uppväger negativa konsekvenser som buller, dålig luft, stress och faror. Det innebär dock inte att vi inte måste ta hälsoaspekterna på allvar när vi förtätar. Genom bra planering och strukturering kan olycksrisker, buller och luftproblem minskas.
De viktigaste budskapen från Miljödagen kan sammanfattas i en mening: Den enda rätta vägen finns inte. Vi måste bli bättre på att se kvaliteter och olika förutsättningar och inte se förtätning som det enda saliggörande. Vi måste se både bakåt och framåt och ta hänsyn till förändringar som vi inte vet något om. Därför måste vi jobba över sektorerna och våga tänka i olika banor – samtidigt.
Regionala Miljödagen ordnas varje år som ett samarbete mellan Kommunförbundet Stockholms Län, Regionplanekontoret och Länsstyrelsen.
Av Göran Lundberg