15 apr Inte längre fel sorts folk i parken
I början av 1980-talet betraktades många stadsparker som avstjälpningsplats för samhällets olycksbarn. Idag är bilden en annan och Karlstad är ett exempel på kommun där man satsar stort på parkerna.
Jag minns tydligt ett av mina första egna uppdrag som landskapsarkitekt. Det var en parksnutt i stockholmstrakten som skulle omgestaltas. När jag hämtade underlagsmaterialet gav också min uppdragsgivare ett råd på vägen:
-Rita inte in för många bänkar. Det är ändå bara fel sorts folk som sitter på dem. Jag kunde faktiskt förstå kommentaren. Detta var i början av 1980-talet och på den tiden hade parkerna utvecklats till något som kunde karakteriseras som avstjälpningsplats för samhällets olycksbarn. Parkerna och torgen— stadens offentliga rum—sågs snarare som ett problem än en tillgång. Inte så konstigt då att torgen blev parkeringsplatser och parkerna sågs som outnyttjade ytor i väntan på bättre användning.
Uppdragsgivaren pensionerades häromåret. En av hennes sista insatser i kommunal tjänst för var att studera och utvärdera användningen av parker i Stockholm. I rapporten konstaterades att Södermalms parker var så överutnyttjade att om det fortsatte skulle man behöva belägga alla med konstgräs. Denna utveckling har skett på mindre än trettio år. Vi har sett en enastående förändring på mycket kort tid. Många av oss i medelåldern kommer själva ihåg tiden när det bara var samhällets förlorare som vistades i parken.
Parken som tillgång
Denna förändring är skälet till varför många svenska kommuner idag satsar på sina offentliga rum. Parken har återigen blivit en tillgång, en samhällelig kvalitet, en attraktion som gör sin respektive stad intressant som plats att flytta till eller förlägga sin verksamhet till. Ett exempel är den medelstora svenska staden Karlstad med ca 60 000 invånare i själva tätorten. Här färdigställdes hösten 2009 en park som är ca 40 000 m2 stor. Det motsvarar ungefär sex fotbollsplaner. Ett sådant åtagande är en stor sak för en kommun av Karlstads storlek.
För att klara av projektet delades parkbygget upp i flera etapper utlagda över flera år och man har dessutom byggt i egen regi till en kostnad som är anmärkningsvärt låg, ca 18 milj kr.
Det ger en kvadratmeterkostnad på ca 450 kr. Normalt sett hade detta parkbygge, med sin materialkvalitet och detaljbearbetning, legat på det tre- eller kanske fyrdubbla. Parken har genomförts som ett samarbetsprojekt mellan Teknik- och fastighetsförvaltningen, Stadsbyggnadsförvaltningen och Kultur- och fritidsförvaltningen.
Etapp 2 har finansierats till 20 % av EU inom ramen för vad som kallas Klarälvsprojektet som syftar till att öka turismen längs Klarälven. Projektets smala lycka var att kommunstyrelsens ordförande själv hade motionerat om parkens tillblivelse. Det gav en politisk legitimitet som fått projektet att leva vidare. Idag använder man fotografier av parken i annonser när man söker nya medarbetare till stadsbyggnadskontoret.
Parken har snabbt blivit en del av Karlstads ansikte. Den har redan publicerats i tidskrifter i Sverige och även i internationell press. Sandgrundsparken är en framgångssaga.
Och ändå är den ännu inte riktigt färdig.
Utnyttja staden
Klarälven är ett mäktigt vattendrag. Den samlar ihop sig i norra delen av Värmland och avslutas 200 km längre ner i ett delta med tolv älvgrenar. Men strax dessförinnan har älven delat sig för första gången i en östlig och en västlig älvfåra.
Det sker mitt inne i staden Karlstad och just där ligger Sandgrundsparken.
–Hjälp oss att utveckla Karlstad som vattenstad, löd uppmaningen. Staden ligger omgiven av vatten men utnyttjar ändå inte riktigt denna situation. Visserligen är udden som Sandgrundsparken ligger på en plats som även tidigare har attraherat flanörer. Orsaken är inte svår att förstå; man befinner sig omfluten av vatten på nästan alla håll och utsikten är betagande. Men mycket till park har det inte varit, snarast något av en värmländsk sandöken.
År 1927 invigdes Cyrillus Johanssons märkliga länsmuseum och dess formellt utformade park, symboliskt placerat i älvförgreningen och på den tiden vid strandkanten. Sedan dess har älven packat upp en 300 meter lång, fågelnäbbsliknande sand-deponi på baksidan av museet. Det är den landtungan som har varit råämnet till den nya parken. Cyrillus Johansson kallade sin från Kina influerade byggnad för Soltemplet och ville med den upprätta en magnifik axel tvärs genom staden och till järnvägsstationens resemiljö i andra ändan.
För vidare befordran, skulle man kunna säga. Världen i Karlstad, Karlstad i världen. Så tänkte denne mentale världsresenär, så många verkliga resor blev det inte.
Förstärkt vattenkontakt
I projektet har vi gjort fyra saker och alla fanns egentligen här redan från början. Vi har tagit Cyrillus Johanssons axel och förlängt den ut över älvrummet, förstärkt vattenkontakten med kajer och platser som skjuter ut över vattnet, format den redan spetsiga spetsen ännu spetsigare samt färgat den gröna delen på uddens inre ännu grönare. Den gröna parken är gjord som ett våglandskap med en serie tvärställda, hundra meter långa åsar. Den första är dryga tre meter hög, sedan klingar de av eftersom. Dalgångarna mellan åsarna har en viss variation i sin utformning, varannan är aktivitetsrum i gräs med låga granitgradänger placerade utmed nivåkurvorna, varannan är en egen biotop: magnoliadalen, bokskogsdalen, ormbunksdalen. I juni 2008 klipptes band och kommunalrådet höll tal inför invigningen av den första etappen. Karlstads stolthet, dansbandet Sven-Ingvars, spelade. Våren 2010 invigs den andra etappen.
Ett par viktiga inslag är kvar att bygga; den spetsiga fören samt trekantsbryggorna. Sandgrundsparken har snabbt blivit omtyckt och besökt av karlstadborna vilket gör att de flesta tror att även de sista delarna av parken kommer att byggas. För trettio år sedan hade en satsning som denna aldrig gjorts. Då hade man bara tyckt att det är fel sorts folk som sitter i parken.
Sandgrundsparken
Adress: Sandgrundsudden, Karlstad.
Byggherre: Karlstad kommun genom
parksamordnare Mikael Lundh.
Arkitekt: Sweco arkitekter genom Thorbjörn Andersson.
Medarbetare: Margaretha Diedrichs, PeGe Hillinge (program), Johan Krikström, Jimmy Norrman, Lisa Hellberg (systemhandling och bygghandlingar), August Wiklund, Helge Petersén (visualiseringar).
Övriga konsulter: Lennart Knutsson, Sweco construction (K), Emma Pettersson, Funkia (växtgestaltning), Sweco VBB (geoteknik), Helena Björnberg, Ljusgestaltning AB (ljussättning), EKG (elprojektering)
Entreprenadform: egen regi genom entreprenadavdelningen.
Area: ca 40 000 m2
Av Thorbjörn Andersson, landskapsarkitekt LAR/MSA och professor vid SLU