22 apr Så tillämpar du grönytefaktorn
Grönytefaktor för allmän platsmark gör det möjligt att skapa parker, torg och gatustråk som ger oss ekosystemtjänster – flera stycken samtidigt. Med rätt utformning och placering i rummet kan gröna och blå ytor skapa mer hållbara och attraktiva stadsmiljöer utifrån ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Verktyget riktar sig mot stadsplanerare och arkitekter inom kommun som vill arbeta med ekosystemtjänster i planeringen.
Världens städer står inför stora samhällsutmaningar och Sveriges städer är inte undantagna. Klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald och bi-död är några utav dessa direkta och indirekta utmaningar. Urbaniseringen är högre än någonsin – allt fler flyttar till städer. FN förutspår att nästan 70 procent av världens befolkning kommer att bo i städer år 2050. Städer behöver planeras så att flera behov kan tillgodoses samtidigt för att stå stadigt genom förändringarna. Välfärd och tillväxt hänger på det. Verktygen att göra detta har väsentligen förbättras genom senare års forsknings- och utvecklingsprojekt.
Grönytefaktorn mäter hur ekosystemtjänster – gratistjänster från naturen för människor – produceras av naturens gröna och blå miljöer. Bullerdämpning, luftrening och dagvattenhantering är tre ekosystemtjänster som är särskilt värdefulla i stadsmiljöer. Det Vinnova-finansierade projektet C/O City har arbetat fram en Grönytefaktor för allmän platsmark, det vill säga för parker, gator, torg och annan mark som ägs och förvaltas av kommunen. Med hjälp av Grönytefaktorn kan ytor utformas så att de gynnar den biologiska mångfalden, dämpar buller, tar hand om dagvatten, skapar ett bra mikroklimat, gynnar pollinatörer och bidrar till olika sociala och rekreativa värden – samtidigt.
Grönytefaktorn kommer ursprungligen ifrån Berlin, Tyskland och introducerades i Sverige i samband med Bo01-mässan i Malmö. Idag tillämpar såväl Malmö stad och Stockholms stad Grönytefaktorn för kvartersmark – en grönytefaktor för exploatörens mark där denna förbinder sig att skapa klimatanpassade, rekreativa gårdar som gynnar biologisk mångfald. Grönytefaktorn för allmän platsmark bygger vidare på sin föregångare och omfattar även pollination och buller. Målet med den nya Grönytefaktorn är att skapa ett användarvänligt och uppföljningsbart verktyg för kommunala stadsplanerare och arkitekter som vill arbeta med ekosystemtjänster i sin planering.
Tillämpning
Grönytefaktorn för allmän platsmark kan tillämpas på flera planeringsskalor – allt ifrån fördjupad översiktsplan till enstaka, större detaljplaner. Grönytefaktorn har egenskaper både i form utav ett verktyg för planering och uppföljning, men även som en metod för kartläggning, kvantifiering och värdering av ekosystemtjänster. Verktyget tillämpas tidigt i planprocessen. I markanvisningen definieras vilken Grönytefaktor som ska uppnås, och under planeringsfasen används verktyget för att gestalta stadsmiljöer så att dessa lever upp till kravet. När Grönytefaktorn togs fram var ett syfte att den ska gå att använda på flera olika platser oavsett geografi och med utgångspunkt i det område den tillämpas på. Verktyget är därför utformat så att det ska kunna användas såväl i Malmö som i Stockholm. Bäst lämpad är den för miljöer där grönblå strukturer saknas och behöver förstärkas, till exempelvis före detta industriområden som omvandlas till nya stadsdelar. Här bidrar Grönytefaktorn sannolikhet till en ”netto-vinst”
i ekosystemtjänster. Exploatering i miljöer där en stor andel naturmark tas i anspråk är på motsvarande sätt mindre lämpliga eftersom förlusten utav ekosystemtjänster kan vara större än vinsten, vilket ger en nettoförlust av ekosystemtjänster.
Identifiera och beräkna
Grönytefaktorn för allmän platsmark är ett Excel-baserat verktyg som går ut på att mäta arean av olika gröna och blå ytor och deras ekosystemtjänstlevererande delytor. Ytorna kan benämnas som huvudytor. Delytorna – som kallas för kvaliteter – innebär att en huvudyta kan beräknas flera gånger, helt eller delvis, och därigenom samla mer poäng ju fler kvaliteter denna har. Det finns ett trettiotal kvaliteter som är kopplade till fem olika ekosystemtjänster: biologisk mångfald, pollination, klimatanpassning (mikroklimatreglering och dagvattenhantering), bullerdämpning samt rekreation, hälsa och kultur. Areor förs in i färdiga tabeller
Först mäts den faktiska arean av en huvudyta. Det kan vara allt ifrån en park, våtmark eller del av större skogsområde till en damm, gatuplantering eller ett grönt tak. Sedan mäts arean av de olika kvaliteterna som finns inom ytan utifrån ett ekosystemtjänstperspektiv. Det kan till exempelvis vara pollinatörsgynnande yta (kvalitet under pollination), bullerdämpande yta (kvalitet under bullerdämpning) eller bevarad, viktig biotop, spridningsväg eller kärnområde (kvalitet under biologisk mångfald). Till varje huvudyta och kvalitet finns en beskrivning av kriterier och avgränsningar för att ge vägledning om när något får räknas som en kvalitet och hur denna ska beräknas. Vid framtagningen av verktyget har utgångspunkten varit att rita ut och beräkna huvudytor och kvaliteter utifrån ett tvådimensionellt perspektiv – ett ”ovanifrån”– sätt, till exempel med hjälp av grafiska informationssystem (GIS). Djup och höjd måste hanteras särskilt, därför finns det tre sätt att rita ut och beräkna ytor på.
Räkna ut grönytefaktorn
Huvudytornas faktiska area översätts direkt till en poäng. Kvaliteternas areor viktas mot en individuell faktor som avgör poängen. Faktor 3 innebär att kvaliteten får en poäng som är tre gånger större än dess faktiska area. Poängen från kvaliteterna sammanställs med poängen från huvudytorna till en totalsumma, detta är den ekoeffektiva ytan. Grönytefaktorn, GYF, får man genom att dividera den ekoeffektiva ytan med den allmänna platsmarkens yta.
Grönytefaktorns betydelse
Grönytefaktorn för allmän platsmark skapar attraktiva och multifunktionella stadsmiljöer. Lövskugga varma sommardagar, fågelkvitter, porlande bäckar och groddjursrika dammar är ett verktyg för att skapa värden både för natur och människa. Uppskattningsvärde för boende och besökare har potential att bli betydligt högre med Grönytefaktorn. För byggherrar innebär det att deras projekt blir allt mer attraktiva vilket ger konkurrensfördelar i såväl markanvisningstävlingar och försäljning. För förvaltare innebär det en högre andel nöjda boende som vill bo kvar och värnar om sin närmiljö i högre grad. Samtidigt kan risken för ekonomiska förluster så som vattenskador på grund av översvämning drastiskt minska om närmiljön utformats att hantera dagvatten. För stadsplanerare innebär den bättre förutsättningar för att skapa alla dessa mervärden samtidigt. En möjlighet är att överklaganden i planprocessen och inkommande klagomålsärenden kan minska, vilket spar resurser. Att ytor görs multifunktionella innebär samtidigt att de är yteffektiva. Till skillnad från de flesta tekniska lösningar kan gröna och blå ytor utformas så att de löser flera problem och skapar fler möjligheter samtidigt. Därmed ökar Grönytefaktorn möjligheten att både bygga tätt och skapa fungerande stadsmiljöer. Utifrån ett politiskt perspektiv ökar möjligheten att ta välgrundade beslut i och med den höga konkretiseringsnivån och tydlighet i när verktyget ska tillämpas. Inte minst höjer verktyget kompetensen och kunskapen om ekosystemtjänster hos alla som berörs utav verktyget.
Hur Grönytefaktorn tas vidare
Grönytefaktor för allmän platsmark efterfrågas starkt (finns nu tillgänglig som PDF på C/O citys hemsida www.cocity.se tillsammans med andra projektresultat). Både Stockholms stad och Malmö stad jobbar nu vidare med att implementera den i kommande projekt. Verktyget förväntas få stor spridning på flera håll. C/O City har ansökt om att få fortsätta i en steg 3-fas till Vinnova för att vidareutveckla framtagna metoder, verktyg och modeller, däribland Grönytefaktorn för allmän platsmark. Det hindrar dock inte från att använda den redan nu (kvarstående arbete är att vikta faktorer).
A, A2
A används för huvudytor så som en park, sjö eller ett grönt tak. Arean bestäms av den faktiska ytan. A2 är motsvarigheten till A med skillnaden att den används för att rita ut kvaliteter inom A ytor. Även här bestäms area av kvalitetens faktiska yta.
B, B2
B används för smala, linjeformade huvudytor så som diken och bäckar samt för vertikala ytor som inte ”syns” ovanifrån sett, till exempel gröna väggar. I fallet med en bäck bestäms arean av den utritade längden. I fallet med en grön vägg mäts dess bredd och sedan multi-
pliceras denna med känd höjd för att erhålla arean. B2 är den motsvarande typen av beräkningsyta som B fast för kvaliteter inom såväl B och A ytor. En park (A-yta) kan till exempel ha ett grönt rörelsestråk som går igenom den (B2-kvalitet).
C, C2
C används för punktobjekt som får en schablonarea. Det kan till exempel användas för träd eller andra objekt vars area kan skilja sig. C2 motsvarar C fast används för kvaliteter. Denna kan användas inom såväl C och A-ytor, till exempel ett gatuträd (C) som ger lövskugga (C2) eller ett viktigt pollinatörsobjekt (C2) som finns i en park (A) är två exempel.