02 sep Är CCS – infångning och lagring av koldioxid – ett ineffektivt villospår?
Är lagring av koldioxid i tomma oljeborrhål i Norge med CCS-teknik 1) en långsiktigt hållbar lösning? Svenska politiker anser ofta det och ett pilotprojekt har fått mångmiljardstöd. Men det finns kritiker som pekar på att tekniken är både dyr och ineffektiv.
Geologisk lagring av koldioxid (CO2) i tomma norska oljeborrhål med CCS-teknik lyfts ofta fram av svenska politiker som en universallösning för att lösa klimatproblemen av utsläpp av koldioxid. Även FN:s klimatpanel, det internationella energirådet IEA och OECD anser att geologisk lagring av koldioxid kan vara en form av nyckelteknologi. Globalt är den samlade effekten av världens CCS-projekt dock helt marginell och även ifrågasatt genom att den bland annat är extremt dyr. Är därför CCS en långsiktig eller enbart en temporär lösning?
Pilotprojekt av Stockholm Exergi
Stockholm Exergi har erhållit ett investeringsstöd på 13 miljarder kronor till världens största anläggning för koldioxidinfångning av Bio-CCS. Pilotprojektet ska byggas i anslutning till Energihamnen i Ropsten i Stockholm. Den infångade komprimerade koldioxiden förs sedan vidare med tankbåtar till Norge för slutförvaring i tomma oljeborrhål i Nordsjön. Projektet ska fånga in 800 000 ton koldioxid per år från Värtaverket vilket motsvarar vad Stockholms vägtrafik genererar per år. Finansiering sker med statligt stöd genom Energimyndigheten, EU-stöd och att staten köper negativa utsläpp 2) av kolsänkor av Stockholm Exergi.
Kritiska röster mot tekniken
Kritiker bland annat från KTH menar att förutom att CCS är extremt dyrt även är en ineffektiv teknik som kan riskera att förlänga eller försena utfasningen av fossila bränslen. Kritikerna menar att det är bättre att låta skogen växa än att elda upp den, och att satsningar på Bio-CCS kan motverka omställningen till andra förnybara energislag. CCS kräver mycket energi för att fånga in, trycksätta och transportera koldioxid. Kostnaden för att fånga in, transportera och lagra koldioxid för Bio-CCS kan uppskattas ligga i intervallet 1400–1600 kronor/ton koldioxid enligt förstudier gjorda av Chalmers tekniska högskola. Utsläppsrätter förväntas år 2026 ligga runt 50–70 euro/ton koldioxid. Totalt sett kan CCS-teknik endast minska en bråkdel av världens totala utsläpp av koldioxid som motsvarar 38 500 miljoner ton per år. Stockholm Exergis initiativ är i sig lovvärt, men är den ekonomiskt rimlig för ett litet land som Sverige att ta på sig och är den hållbar i ett globalt perspektiv jämfört med andra åtgärder för att minska koldioxidutsläppen? Det bör uppmärksammas att det endast är ett fåtal länder som använder bioenergi som energikälla för till exempel kraftvärme.
Bio-CCS är en teknik som kan bortföra existerande koldioxid från atmosfären
För biobaserad kraftvärme i Sverige är Bio-CCS i sig en intressant lösning som möjliggör negativa utsläpp av koldioxid. Biomassa som skog eller spannmål fungerar som kolsänka under dess tillväxt. Den utgör också en förnyelsebar energikälla i bioeldade kraftvärmeverk. I olika industriella processer förbränns biomassa varvid den bundna koldioxiden återgår till atmosfären. Detta utgör en del av kolets kretslopp, det vill säga den naturliga kolcykeln. Användandet av biomassa som energikälla innebär i princip att ingen koldioxid tillförs atmosfären. Med Bio-CCS kan tekniken utnyttjas ytterligare genom att koldioxid från punktutsläpp från till exempel etanolfabriker, pappersmassabruk och bioeldade kraftverk kan infångas och lagras med CCS-teknik och då generera minusutsläpp. Här får man överväga de höga kostnaderna och sårbarheten med den begränsade totala klimatnyttan med minusutsläpp av koldioxid.
Genialisk norsk affärsidé
CCS-tekniken tillämpas sedan länge i Nordsjön för de norska oljeplattformarna, men då inte av miljöskäl utan koldioxid används för att underlätta att få upp mer av olja ur jordskorpan från borrhålen som ett sätt att pressa fram ytterligare olja och gas. Den norska affärsidén är genialisk genom att först pumpa upp olja som genererar stora mängder koldioxid och därefter erbjuda andra nationer som Sverige att pumpa ner sin koldioxid i de tomma borrhålen.
CCS är möjligtvis en övergångslösning för att minska utsläppen
Är CCS-teknik en långsiktigt hållbar lösning? Kan CCS riskera att i stället förlänga tiden för utfasningen av fossila bränslen? Samtidigt är klimatkrisen akut och alla tillgängliga lösningar behövs. CCS kan möjligtvis vara ett komplement som en övergångslösning för att balansera utsläppen, men får inte riskera att fördröja andra viktiga utsläppsminskningar.
Finns det risker med CCS-teknik och vem tar ansvaret?
Giftiga kemikalier kan bildas vid infångningen och det f inns risk för läckage eller olyckor vid transporten. Den mest omdiskuterade risken är i samband med hantering, transporterna och att lagringsplatserna i gamla tömda oljeborrhål inte håller tätt i längden. När de har tömts på olja kan det uppstå sprickor i berggrunden som gör att den lagrade koldioxiden kan komma att läcka ut. Experter som är verksamma med att hitta lagringsplatser anser dock att det går att lagra koldioxiden säkert utan läckage. Hela kedjan från infångning till lagring måste däremot övervakas noga. Läckage- och riskfrågan måste studeras närmare. Vem ansvarar för eventuellt läckage? Risker med koldioxidläckage som farlig gas blev uppmärksammade den 12 augusti 1986 när ett jordskred lösgjorde ett dödligt osynligt moln av koldioxid ur den högt belägna Nyossjön i Kamerun i Afrika som dödade sovande människor i dalgångarna. Över 1700 människor omkom plus mer än 3000 nötkreatur och otaliga vilda djur, fåglar och insekter – kort sagt, alla levande varelser runt en mils avstånd. Ingen är betjänt av en framtida riskdebatt om koldioxidhantering som motsvarar kärnavfall.
Hur kan CCS tillämpas?
Tekniskt innebär CCS-tekniken att man från större punktutsläpp avskiljer koldioxiden varefter den komprimeras till flytande form och transporteras via pipelines och fartyg till en lagringsplats där den injekteras ner i 800–2500 meter djupa tomma oljeborrhål i havet, ofta porös sandsten. Det är i likartade geologiska formationer som man hittar olja och gas. Den komprimerade koldioxiden i flytande form är flera hundra gånger mindre än den volym koldioxiden skulle haft om den släpptes ut på vanligt sätt via rökgaserna genom skorstenen. Ovanför lagret måste det finnas en tät berggrund. Efter mycket lång tid mineraliseras koldioxiden med sandstenen.
Löser CCS klimatkrisen?
Är CCS en långsiktig hållbar lösning? Ger tekniken tillräckliga incitament för industrin att samtidigt minska sina utsläpp av koldioxid? CCS har kritiserats eftersom den riskerar skjuta upp minskad användning av fossila bränslen på framtiden. Varför ska industrin sluta utnyttja kol, gas och olja när CCS-teknik åtminstone delvis kan balansera industrins egna koldioxidutsläpp? CCS får med andra ord inte användas för att ersätta fossila utsläppsminskningar. Det är därför tveksamt om CCS-teknik från fossila källor ska betraktas som en framtida varaktig lösning.
Öka i första hand det globala priset på koldioxid
Atmosfären har blivit en global soptipp som hittills används ”gratis” för att släppa ut koldioxid utan ansvar och hänsyn till dess miljökonsekvenser och med risker för kommande generationer. Utsläppsminskningar har hittills enbart ansetts generera kostnader för industrin. Miljöskadorna har någon annan fått stå för och har än så länge inte bokförts som en minuspost. När resurser på så vis är fritt tillgängliga såsom olja, gas och kol är det svårt att stoppa ett överutnyttjande. För att minska utsläppen av koldioxid krävs det i första hand ett högre globalt pris som motsvarar koldioxidens skadeverkningar både inom och utanför EU. Ett högre pris med globala koldioxidavgifter kommer att medföra att marknaden till slut tvingas efterfråga klokare och bättre alternativ för de industrigrenar som släpper ut mest koldioxid. Hittills har CCS-projekt inte uppfyllt förväntningarna på tillgänglighet och har inte heller utvecklats kommersiellt. Trots vissa tekniska resultat för några mindre pilotprojekt har storskaliga projekt ännu inte visat sig vara effektiva. Oaktat detta anser flera internationella expertorgan att CCS är en nödvändig utveckling trots alla kända hinder och begränsningar. På sikt löser vi dock knappast klimatkrisen genom att ”gömma” undan koldioxiden i jordskorpan om det samtidigt inte sker en kraftig minskning av användningen av fossila bränslen.
Ingenting försvinner genom att gömma huvudet i sanden!
Biologen Rachel Carson med boken ”Tyst vår” skrev redan 1962 att människans spridning av giftiga ämnen i naturen till slut skulle förstöra planeten. Till detta måste vi nu addera människans påverkan av spridningen av koldioxid. Världens utsläpp av koldioxid kan i dag liknas vid ett ”massförstörelsevapen” men med den stora skillnaden att det är ett ”vapen” som smyger fram i slow-motion och inte märks på samma sätt men riskerar att få samma långtidseffekter. Går det att gömma undan koldioxid i marken genom att, enligt myten om strutsen, sticka huvudet i sanden? Frågan om CCS-teknik är en långsiktig hållbar lösning kvarstår.
Text: Johnny Kellner, energi-och klimatstrateg tidigare verksam som konsult hos Sweco, miljöchef JM Stockholm och teknik- och miljöchef Veidekke Sverige
Foto: Pixabay, Erik Westendarp
1) CCS= Carbon Capture and Storage, avskiljning och geologisk lagring av koldioxid.
2) Staten har beslutat att köpa negativa utsläpp av kolsänkor av Stockholm Exergi genom ett stöd på 20 miljarder kronor. Detta stöd har genomförts genom en omvänd auktion. Stödet ges under max 15 år, från påbörjad geologisk lagring.
Referenser: Förutsättningar för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) i Sverige, IVL